Visst finns mirakel
Det går i stil med den gången jag hittade en snigel i soffan. Eller dagen en fågel bajsade på min tavla. Inomhus.
Jag tycks dra åt mig dessa små mirakel. Jag väntar med spänning på nästa.
Utöver det så är jag äntligen klar med mitt pussel! Ikväll la jag näst sista biten. Ett mirakel i sig. Det enda som återstår nu är biten som ligger i dammsugaren och ramen som ska sitta om. Jag är väldigt nöjd.
Dagens trevligt; vem som än kom på att höstlovet skulle läggas efter löning ska älskas för evigt. Fytusans roligt att jobba!
Dagens jättetrevligt; jag kan fixa och nästan bära upp Ace Ventura-frillan. Stark kandidat till kickoffen i Oslo nu på fredag.
Dagens otrevligt; reklam för gina tricot på radion. Upprepade gånger. I vår butik. Det kändes inte hejsan och rätt.
Dagens jätteotrevligt; jag åt lunch med pannan i handen. Ett säkert sjuktecken.
Dagens absolut hemskaste; jag planerar min dag efter att jag ska ha möjligheten att lägga ett sista och vinnande bud på en klänning på tradera, ämnad för helgen. Ändå glömmer jag bort det. Trots ihärdiga påminnelserop från vänner och bekanta.
Any takers?
Just nu är jag hungrig och sugen något så in i jorden. Så jag tänkte "okej, låt oss inmundiga ostriskakorna jag köpte i förrgår". Nejmen, se där, det var inte ostriskakor. Det var riskakor med solros- och sesamfrön.
Följaktligen vill jag även ha en personal food shopper.
Det är fullt möjligt att en och samma person kan komma att få fylla båda tjänsterna.
Västanåfallet
Imorgon kommer jag att gå som Zeb Macahan. Och vad har jag för val? Jag kommer definitivt inte kunna sitta.
Alla hade vi tur med fina hästar som gick rakt fram. Angela hade iallafall tur med vädret.
Godnattvisa
Fyra nyanser av brunt rocks my world ikväll.
I'm loving it.
Jag är så fruktansvärt on top of things, och det känns mycket fint.
Ps. Det är paljetter på jobbet, på en hel vägg.
Ps2. På söndag är det stora islandshästridardagen. Igen.
Ps3. Det var nog det jag hade att säga, så det blir ingen ps3.
vänder på kappan, i en helt annan betydelse
Innan d-dagen så: var allt dystert, fick jag horder av räkningar på posten, kunde jag inte sova, hade jag bunkrat upp med hemlängtan och en massa inkapslade känslor av alla dess slag. Sen missade jag bussen nästan varje morgon.
Efter d-dagen så: är allt glatt, är det roligare att skratta, vaknar jag utvilad, har jag fått lönebesked + en massa gratisgåvor från Ica. Och jag känner mig inte instängd längre. Och jag har budat till mig ett par skor för enbart 50 pix. Och jag fick Stolthet och fördom med posten (vilket är en kul historia i sig). Och jag har till och med gått på bio.
Ibland är allt man behöver en lyssnande själ och a good cry. Works like a charm. Try it, you might like it.
Och Christina, jag hoppas du slapp se honom bajsa.
Fnissigt värre
Jag gick in på Din Turs reseplanerare för att kolla upp busstider in till stan imorgonbitti kl 6. Som ett alternativ gav de gång - 21 minuter, inga byten. Jag skrattade lite då.
Manad ut
Fem saker i min garderob: Noga utvalt igen - x antal rutiga skjortor i alla längder, former och material (flanellisarna är favoritisarna - goes without saying), ett par gamla skyhöga kostymbyxor med bananben, hyllor med hyllor med hyllor av BikBok-kläder, ett lager av bikkans underbara ulliga strumpor samt en citronsorbetgul dröm som jag ska bära på min bröllopsdag.
Fem saker i min väska: En filofax stor som ett traktordäck och viktig som ett värmeljus i december, en mössa om det skulle bli kallt, försvarets hudsalva och just nu även en ny grej jag provar på; you might have heard of it - lipgloss. Mitt luktar kanel och gör mig julviljahaig något så kopiöst. Femte grejen får bli skräp.
Fem saker i min bil: Äger ingen sådan, och lika bra är väl det - jag har inget körkort. De bilar jag mestadels åker brukar innehålla en gps, säkerhetskameror, tarifflistor, taxichaufförer och en plånbok som gapar efter mina stålar.
Now you know.
Idag vill jag bjuda på en höstbild.
Så ni får se hur jag ser ut nuförtin! Jag ser ut som, ja, som jag ser ut helt enkelt. Med olikstöra ögon och hela köret. Asymmetri är ju min grej, i alla lägen. Tittar man inte alltför noga kan man tro att jag befinner mig på någon mysigt magisk plats, men i själva verket står jag framör en enslig stackars buske vid Navet. Hade jag knäckt koden och tänkt efter, innan, så hade jag visat er hela mig. Ty jag hade sådana tjusiga skor idag, och en smäcker kjol därtill. Men då hade ni å andra sidan fått se Navet i dess helhet, vilket inte riktigt kan klassas som en bjudapågrej, om jag får ha ett finger med i spelet.
Den lilla piggen (har den ett namn?) på baskern vill jag tänka mig fungerar som en antenn, rakt upp till moderskeppet. Some day they'll come get me.
Any day now...
Vad hände?
Icke godkänd underhållning en solokväll, framförallt en solofredagkväll, är att leta fram golvet som på något mirakulöst vis blivit övertäckt av kläder och diverse prylar. But then again, det är ju underkänd underhållning vilken dag som helst.
Det är rätt okej
Nä, jag har ingenting emot Amy Diamond. Hon kan vara bra svängig.
Däremot har jag någonting emot att vara ledig. Ledighet i all sin ära, men när det handlar om att ligga under en stekhet filt i soffan hela dagen och se på film, utan att orka röra på sig... då är jag inte med. Filten ska vara perfekt tempererad, man ska inte behöva slita för att få igång filmen och det ska finnas en betjänt som serverar guld och gröna skogar på ett silverfat. Så fort jag ber om det.
Annars är det rätt okej.
Nu är det bara honom jag vill peka på och skratta högt
Du! Amy är good shit!
Uttråkad?
Repetitiva vardag
Igår när jag åkte buss ville jag sjunka genom golvet. Killen bredvid mig, 18 bast, sitter och lyssnar på Amy Diamond. Aja, tänkte jag då, det kanske är radio. Men NEJ, det kom låt efter låt efter låt med Amy Diamond. Det blev jobbigt, för mest av allt ville jag bara peka på honom och skratta högt.
Just nu ser jag Idol. Samma dumma jävla bussätesval som igår, om jag får vara ärlig.
Ibland så
Way cooler than att kunna döda med blickar.
Ps
Ds
oh, peculiar day
När jag hade bestämt mig för att flytta till Sundsvall, så funderade min bror om jag skulle överleva. Mammas svar var; hon kommer absolut klara av jobbet och att bo i en ny stad, men hon kommer inte att klara av att vara så långt ifrån oss. Och ja, det är ju så att mammor alltid har rätt.
Idag saknar jag en hel massa, främst. Jag saknar Sandra, Cornelia, Emelie, SaraLi, Christina och hela familjen. För att lassa på fler halmstrån så fungerar inte ena tvättmaskinen och det regnar.
Men, utan mina golden oldies som jag är, så har jag försett mig med nya bekantskaper som är guld värda de också! Jag har underbara arbetskamrater. De bästa. Sen har jag också hittat mig mina sysselsättningar här i stan, och det är enormt betydande för min överlevnad I tell you.
Well well, nu ska jag springa och hetsa på segmaskinen, sen ska jag gå med soporna, sen ska jag plocka iordning lite (hosthost) och SEN ska jag åka och göra något superviktigt tillsammans med Linda. Vi ska storhandla. Det behöver jag. Chipsen tog slut för längesen.
Without words
Bilden kommer från någon sida som har med Sofi Fahrman att göra... jag vet inte riktigt.
Jag har fallit för pojken.
Mina skinkor kommer med största säkerhet tona mot blått när jag vaknar imorgon. Det är ingen dans på rosor att studsa runt på en islandshäst... det guppar och slår som bara den. Men galoppen var så fantastiskt mjuk och fin! Jag är stolt över mig själv som vågade galoppera. När jag väl hade börjat galoppera ville jag aldrig sluta. Tidigare i mitt liv har jag galopperat exakt tre steg, och jag skrek varenda centimeter av det - inte så lång tid när man tänker efter, men farligt kändes det. Jag minns att jag skyllde på att det gjorde ont i benet... annars hade det ju vart pinsamt, right?
Får jag möjlighet, fler lediga dagar och Linda med mig så ska jag utan tvekan bege mig till Västanåfallet igen! Galet vackert landskap, och fantastiskt fina hästar. Min tilldelade hette något jag varken kunde uttala eller memorera, så jag kallade honom pojken. Han verkade vara okej med det.
Brevet till Christina
Hej Christina!
Hur mår du? Vad gör du? Var bor du? Jag saknar dig som en bonde saknar mjölken när kon står i sin. Ren gissning, vad vet jag om det egentligen?
Hursomhelst, jag mår bra, men jag råkade dammsuga upp en kantbit till vårat pussel häromdagen. Det gjorde mig lite ledsen. Men sen kom PIB-Johanna och övernattade i mitt vardagsrum. Hon hade med sig guld, rökelse och myrra vilket genast gjorde att saker och ting kändes lite bättre. Egentligen kom hon bara med te, men det var två sorter...
Din pappa tittade förbi i butiken igår förresten, vilken guldklimp! Vi talte om Vimeken (han har byggt klart bron nu) och framtiden och han fick mig att lova att jag ska höra av mig om jag behöver hjälp med någonting, någon gång. Han behöver ju någon att ta hand om nu. Om jag inte misstar mig så hade vi en deal där? Jag får agera substitute daughter medans du är iväg, eller hur var det?
Det viktigaste jag vill framföra är detta; imorgon bitti ska jag fara iväg och rida på islandshästar. Jag tänkte att du skulle få veta. Fick precis veta att det ligger i Viksjö. Åh, jag kommer bli så kluven inför framtiden nu.
Sen är jag fortfarande hemligt kär i Christoffer Hiding, men det behöver du inte säga till någon. Du får googla och youtuba pojken, jag orkar icket tala mer om saken.
Christina, ingenting är särskilt roligt längre, nu när inte du är här. Förutom jag såklart, jag är fortfarande rolig.
PUSS TILL DIG FRÅN MIG
ge en air hug till pandan också
Vardagsambivalens
Således vet jag inte vad jag ska känna inför Lars. Kan jag se förbi det här? Kan jag acceptera att han mycket möjligt kan komma att vara orsaken till ett avslut? Är det fel av mig att beskylla honom för detta?