Gott nytt år allesammans!
PS. Jag vet nu hur valar förökar sig. Enligt min källa torde det vara ett nödvändigt ont. Jag är beredd att hålla med.
damdadamdada
Idag kommer mitt hjärtas dam hem! Över haven och hem till mig!. Hem till mig för att tvätta alla sina kläder!
I feel so used.
Nä, det gör jag inte. Jag är lycklig. Jag är så lycklig att jag är hög på lycka.
Var all min bloggenergi tagit vägen går inte att säga. Till stor del för att jag aldrig burit på någon större bloggenergi. Men, idag ska jag försöka ta igen allt jag missat. Mellan städ- och tvättutsvävningarna. I vanlig ordning kör vi på listform, då jag inte är så haj på det här med textform alla dagar.
1. Jag har blivit väldigt vetgirig och frågvis på äldre dagar, jag vill veta allt om allt. Min senaste fråga, som jag inte riktigt fått något svar på än är; hur förökar sig valar?
2. Det finns många skumma ställen i Sundsvall. Först ut har vi en slät vägg med en mörk dörr, där det är små metallsiffror ditspikade 15 och 22. Ovanför dörren sitter en skylt med en flygande snopp. Man kan inte låta bli att undra. Näst därefter har vi Afrohörnan. Afrohörnan erbjuder inte bara tjusiga hårförlängningar och peruker, de säljer också jumboräkor och vita plastdunkar. Varför OCH varför inte? säger jag då.
3. Ibland blir jag lätt filosofisk och tänker ihop egna teorier om hur världen skulle vara. Mitt största hittills är nog denna (läs stycke 3). Den senaste lyder såhär: tänk om det var så att när man går och lägger sig så kliver man i en jättestor skumboll, med bra air supply, så klart. Den här bollen rullar till ens fördel ifall man ligger obekvämt och dessutom fördelar den trycket efter behov. Man kan också sova mer än en person i samma boll, självklart, vi måste värna om myset. Men en jättebra grej med det, är också att den fungerar ljuddämpande för snarkare - mest behövligt för familjen kanske, men ändå.
4. Jag är klar med alla mina julklappar. Det betyder detsamma som att jag är klar med att använda pengar nu, för den här månaden. Mina luncher består i fortsättningen av en 12-kronorscheese på mcd´s samt vissa dagar en risifrutti. Ordet risifrutti, förresten, är det inte lite roligt att det är ett så pass accepterat ord? Förvisso är det ett varunamn, men det känns som att det förtjänar en plats i saob... det är ett märkligt härligt ord.
5. Min 4-årige lillebror förstår ironi, och använder sig av det. Min 20-åriga väninna gör det inte, och kan heller inte använda det utan att man vrider sig av hånskratt. Ska det inte vara tvärtom?
6. Jag älskar att dansa till Bruce Springsteen's Dancing in the Dark. Ryckigt svängig. Precis som jag. Frågetecken.
Det är allt jag mäktar med just nu. Om nån timme kommer svar på frågor. Hejrå.
I feel so used.
Nä, det gör jag inte. Jag är lycklig. Jag är så lycklig att jag är hög på lycka.
Var all min bloggenergi tagit vägen går inte att säga. Till stor del för att jag aldrig burit på någon större bloggenergi. Men, idag ska jag försöka ta igen allt jag missat. Mellan städ- och tvättutsvävningarna. I vanlig ordning kör vi på listform, då jag inte är så haj på det här med textform alla dagar.
1. Jag har blivit väldigt vetgirig och frågvis på äldre dagar, jag vill veta allt om allt. Min senaste fråga, som jag inte riktigt fått något svar på än är; hur förökar sig valar?
2. Det finns många skumma ställen i Sundsvall. Först ut har vi en slät vägg med en mörk dörr, där det är små metallsiffror ditspikade 15 och 22. Ovanför dörren sitter en skylt med en flygande snopp. Man kan inte låta bli att undra. Näst därefter har vi Afrohörnan. Afrohörnan erbjuder inte bara tjusiga hårförlängningar och peruker, de säljer också jumboräkor och vita plastdunkar. Varför OCH varför inte? säger jag då.
3. Ibland blir jag lätt filosofisk och tänker ihop egna teorier om hur världen skulle vara. Mitt största hittills är nog denna (läs stycke 3). Den senaste lyder såhär: tänk om det var så att när man går och lägger sig så kliver man i en jättestor skumboll, med bra air supply, så klart. Den här bollen rullar till ens fördel ifall man ligger obekvämt och dessutom fördelar den trycket efter behov. Man kan också sova mer än en person i samma boll, självklart, vi måste värna om myset. Men en jättebra grej med det, är också att den fungerar ljuddämpande för snarkare - mest behövligt för familjen kanske, men ändå.
4. Jag är klar med alla mina julklappar. Det betyder detsamma som att jag är klar med att använda pengar nu, för den här månaden. Mina luncher består i fortsättningen av en 12-kronorscheese på mcd´s samt vissa dagar en risifrutti. Ordet risifrutti, förresten, är det inte lite roligt att det är ett så pass accepterat ord? Förvisso är det ett varunamn, men det känns som att det förtjänar en plats i saob... det är ett märkligt härligt ord.
5. Min 4-årige lillebror förstår ironi, och använder sig av det. Min 20-åriga väninna gör det inte, och kan heller inte använda det utan att man vrider sig av hånskratt. Ska det inte vara tvärtom?
6. Jag älskar att dansa till Bruce Springsteen's Dancing in the Dark. Ryckigt svängig. Precis som jag. Frågetecken.
Det är allt jag mäktar med just nu. Om nån timme kommer svar på frågor. Hejrå.
Jag är så glad, så glad
Vettni, jag bara bestämde mig för att åka till Umeå imorgon. Bara sådär. Snap. Så snabbt gick det. Sååå, nu måste jag skynda mig slå in alla julklappar och pyssla med det, så jag kan få med mig hela lasset hem. Och FINNS det något bättre än att slå in paket? Jag trodde det, men jag vet inte om jag hade fel... En lussekatt på det här så skulle aftonen sitta som ett dubbelsmäck.
Och Cornelia, om du läser det här, glöm bort'et, för jag tänker överraska dig imorgonkväll. Så du vet.
Jag vill skicka ut en kollektivpuss till hela världen. Speciellt till tjejerna som slogs på bussen idag, ni har problem, så jag gissar att ni behöver en. Jag menar, polisanmälan och såna heavy stuff... ni är så unga, så unga.
Och Cornelia, om du läser det här, glöm bort'et, för jag tänker överraska dig imorgonkväll. Så du vet.
Jag vill skicka ut en kollektivpuss till hela världen. Speciellt till tjejerna som slogs på bussen idag, ni har problem, så jag gissar att ni behöver en. Jag menar, polisanmälan och såna heavy stuff... ni är så unga, så unga.
They grow up so fast
Det var så mycket lättare på den tiden då de ringde och sa "Snälla Johanna, jag ber dig, jag ber dig, kan jag få din chans?"
Sju dagar kan passera så fort. Helt plötsligt är de kapabla till detektivarbete av vassaste sort.
Sju dagar kan passera så fort. Helt plötsligt är de kapabla till detektivarbete av vassaste sort.
Alla gör vi våra misstag, men var jag tvungen att ta i så förbannat?
De senaste två dagarna har jag sysslat med att måla in mig själv i ett hörn. I desperata försök att ta mig därifrån har det blivit desto trängre yta att stå på. Det råkar vara så att jag har en lillebror. Min lillebror heter Thomas, han är sju år gammal. Jag, jag är tappad bakom en vagn. Som den snälla storasyster jag vill tro mig vara ringde jag upp honom från Lekplaneten. (Efter jag passerat kassan.)
J - Om du fick välja vad du skulle få av tomten, vad vill du ha då; en liten brandstation eller en stor supercool polisstation?
T - Uuuuhm, både.
J - Nä, du får bara välja en grej...
T - Men jag vill ha både.
Vi tar en paus här för att bearbeta det vi nyss läst. Alltså: jag har valt att köpa en polisstation i lego åt min bror, och hoppas nu på en bekräftelse för att veta att det är rätt beslut. Han vet inte att man säger båda och inte både, det är rart. En oskyldig start. Vi fortsätter:
J - Nää, så kan man inte säga, tomten sa att han måste veta vad du helst vill ha, ifall du bara får en grej.
T - Mmm, men då vill jag ha en brandstation, med brandbilar.
J - Vill du verkligen ha den lilla brandstationen när du kan få den supercoola, stora polisstationen?
T - Uuuuhm, nä men jag vill ha både. Men om jag måste då vill jag ha polisstationen.
I ren panik, försöker jag här vända på skeppet. Och jag lyckas. Men, just när jag tror situationen är räddad, kommer Thomas sjuårsauktoritära gubbröst fram:
T - Men du, Johanna, jag måste prata med mig om en sak.
[tystnad]
T - Det är såhär; vilket nummer är det till Tomten?
J - Eh, jo, det vet jag inte, men jag kan kolla upp det om du vill?
T - Ja, gör det, och ring upp mig om fem minuter när du hittat det! Hör du det Johanna, på FEM minuter, när du hittat Tomtens nummer. Okej?
J - Ja, visst, jag ringer om jag hittar numret.
T - Mm, kolla telefonalmanackan.
Min första tanke är att min lillebror tänker dumpa mig, men nejnej, han tänker utnyttja mig och mina resurser. Han vet mycket väl att jag har "kontakter" så att säga. I våra dagar så har vi pratat med bla Jesus och Karlsson på taket. Grabben vet att jag fixar fram det som behövs. I detta stycke har vi alltså bevittnat misstag 2, att lova det omöjliga. Misstag 1 var att nämna Tomtens namn. Tiden går, men snart piper det i telefonen. Thomas mamma skriver: "Snälla Johanna, kan du ringa Thomas?" Jag har tydligen satt bollen i rullning.
Vad som följer härefter är en serie telefonsamtal, med en bror som inget hellre vill än att få tag på tomten. Jag försöker, bäst jag kan, ducka för katastrofen. Det är lögner om att herrn sitter i möte med nissarna, att jag absolut ska skicka honom ett sms med Thomas kontaktuppgifter och att jag självklart ska göra mitt yttersta för att Thomastomat ska få sitt efterlängtade samtal.
Under hela den här tiden försöker jag se efter min sötnos sociala välstånd, jag sätter stora Top Secret-stämplar över hela grejen och målar upp hemska scenarion om vad som skulle kunna hända om den information vi sitter på läcker ut. Pojken skulle inte leva en dag till som accepterad lekkompis på skolan; hur många i första klass tror på Tomten?
För närvarande har jag lyckats skapa mig en tidsfrist på två veckor. Under den tiden måste jag hitta antingen tomtetelefonröst eller helt enkelt tomten själv. Snälla, hjälp mig, jag ville bara väl.
Vad har vi nu lärt oss av detta? Jo, försök aldrig någonsin rädda situationen, it cannot be done.
J - Om du fick välja vad du skulle få av tomten, vad vill du ha då; en liten brandstation eller en stor supercool polisstation?
T - Uuuuhm, både.
J - Nä, du får bara välja en grej...
T - Men jag vill ha både.
Vi tar en paus här för att bearbeta det vi nyss läst. Alltså: jag har valt att köpa en polisstation i lego åt min bror, och hoppas nu på en bekräftelse för att veta att det är rätt beslut. Han vet inte att man säger båda och inte både, det är rart. En oskyldig start. Vi fortsätter:
J - Nää, så kan man inte säga, tomten sa att han måste veta vad du helst vill ha, ifall du bara får en grej.
T - Mmm, men då vill jag ha en brandstation, med brandbilar.
J - Vill du verkligen ha den lilla brandstationen när du kan få den supercoola, stora polisstationen?
T - Uuuuhm, nä men jag vill ha både. Men om jag måste då vill jag ha polisstationen.
I ren panik, försöker jag här vända på skeppet. Och jag lyckas. Men, just när jag tror situationen är räddad, kommer Thomas sjuårsauktoritära gubbröst fram:
T - Men du, Johanna, jag måste prata med mig om en sak.
[tystnad]
T - Det är såhär; vilket nummer är det till Tomten?
J - Eh, jo, det vet jag inte, men jag kan kolla upp det om du vill?
T - Ja, gör det, och ring upp mig om fem minuter när du hittat det! Hör du det Johanna, på FEM minuter, när du hittat Tomtens nummer. Okej?
J - Ja, visst, jag ringer om jag hittar numret.
T - Mm, kolla telefonalmanackan.
Min första tanke är att min lillebror tänker dumpa mig, men nejnej, han tänker utnyttja mig och mina resurser. Han vet mycket väl att jag har "kontakter" så att säga. I våra dagar så har vi pratat med bla Jesus och Karlsson på taket. Grabben vet att jag fixar fram det som behövs. I detta stycke har vi alltså bevittnat misstag 2, att lova det omöjliga. Misstag 1 var att nämna Tomtens namn. Tiden går, men snart piper det i telefonen. Thomas mamma skriver: "Snälla Johanna, kan du ringa Thomas?" Jag har tydligen satt bollen i rullning.
Vad som följer härefter är en serie telefonsamtal, med en bror som inget hellre vill än att få tag på tomten. Jag försöker, bäst jag kan, ducka för katastrofen. Det är lögner om att herrn sitter i möte med nissarna, att jag absolut ska skicka honom ett sms med Thomas kontaktuppgifter och att jag självklart ska göra mitt yttersta för att Thomastomat ska få sitt efterlängtade samtal.
Under hela den här tiden försöker jag se efter min sötnos sociala välstånd, jag sätter stora Top Secret-stämplar över hela grejen och målar upp hemska scenarion om vad som skulle kunna hända om den information vi sitter på läcker ut. Pojken skulle inte leva en dag till som accepterad lekkompis på skolan; hur många i första klass tror på Tomten?
För närvarande har jag lyckats skapa mig en tidsfrist på två veckor. Under den tiden måste jag hitta antingen tomtetelefonröst eller helt enkelt tomten själv. Snälla, hjälp mig, jag ville bara väl.
Vad har vi nu lärt oss av detta? Jo, försök aldrig någonsin rädda situationen, it cannot be done.
Det slog mig
Jesus, vad alla bakar! Vet ni vad jag gör? Jag bakar inte.
Och varför inte då?
JO, för att...
... jag inte kan baka.
... jag aldrig har ingredienser att tillgå.
Nähä, vad gör jag då istället?
JO, jag...
... rör mig med en ofrivilligt inrutad och begränsad kosthållning.
... går hem efter jobbet, tittar i kylskåp och skafferi, drar en suck, trånar.
Och varför inte då?
JO, för att...
... jag inte kan baka.
... jag aldrig har ingredienser att tillgå.
Nähä, vad gör jag då istället?
JO, jag...
... rör mig med en ofrivilligt inrutad och begränsad kosthållning.
... går hem efter jobbet, tittar i kylskåp och skafferi, drar en suck, trånar.
Ask and you shall know
Okej, hörrni. Det finns några som vill höra lite grejer nu då, och jag är inte mot, jag är för. Det är bara ett litet problem; att berätta hela grejen blir ett för stort projekt för mig. Det blir bara pannkaka av alltihop. Först händer ingenting, sen när jag väl kommit igång så klappar hela systemet ihop. Det blir som en redovisning med stödord, det går inte. Man måste ha hela texten med sig.
Så, jag tänkte såhär, ni får ställa konkreta frågor om det ni vill veta, så svarar jag. Precis som i alla andra bloggar... Jag lär ju kanske kunna skrapa ihop till en fråga eller två. Frk Ivarsson sitter säkert på en del. Blink.
Så, jag tänkte såhär, ni får ställa konkreta frågor om det ni vill veta, så svarar jag. Precis som i alla andra bloggar... Jag lär ju kanske kunna skrapa ihop till en fråga eller två. Frk Ivarsson sitter säkert på en del. Blink.
Vad gör man inte, liksom?
Hej Sundsvalls kommun! Vad sägs om att sanda gångvägarna? Speciellt backarna? Även om ni tror att ni är Norrlands huvustad så betyder det nödvändigtvis inte att ni har världens bästa kollektivtrafik. Just därför finns det de som promenerar. Ta hand om dem, snart finns det inga kvar.
Hej DinTur! Vad sägs om att inte parkera bussen 50 meter från busshållplatsen i väntan på avgång? Jag menar, tycker ni det är en toppenidé att låta folk stå ute och huttra fram till sista sekunden och dessutom se till att skapa era egna förseningar? Jag vet inte det jag.
Hej Birsta City! Vad sägs om att reglera öppettiderna? Kanske anpassa de efter hur stor kundströmningen är? Eller rent utav bara vara lite barmhärtiga mot de stackars själar som arbetar i er kära galleria? Tills jag får se den makalöst braiga dunderförsäljningen de sista dagarna innan jul kommer jag att fördöma valet att hålla öppet till 22.00. Så ser jag på saken.
Hej Johanna! Du är en hemskt trevlig person du. Jag gillar att umgås med dig 24/7. Vi är som skapta för varann och har exakt samma världsbästa humor. Sa jag att du är jättebra också? För det är du, det vill jag lova. Det var verkligen en lucky strike att vi hamnade i samma kropp hörru.
Hej DinTur! Vad sägs om att inte parkera bussen 50 meter från busshållplatsen i väntan på avgång? Jag menar, tycker ni det är en toppenidé att låta folk stå ute och huttra fram till sista sekunden och dessutom se till att skapa era egna förseningar? Jag vet inte det jag.
Hej Birsta City! Vad sägs om att reglera öppettiderna? Kanske anpassa de efter hur stor kundströmningen är? Eller rent utav bara vara lite barmhärtiga mot de stackars själar som arbetar i er kära galleria? Tills jag får se den makalöst braiga dunderförsäljningen de sista dagarna innan jul kommer jag att fördöma valet att hålla öppet till 22.00. Så ser jag på saken.
Hej Johanna! Du är en hemskt trevlig person du. Jag gillar att umgås med dig 24/7. Vi är som skapta för varann och har exakt samma världsbästa humor. Sa jag att du är jättebra också? För det är du, det vill jag lova. Det var verkligen en lucky strike att vi hamnade i samma kropp hörru.