Johanna Lönnberg - Vardagsambivalens

Jag är lite inne på Linneas spår här nu, om Lars Eriksson i Idol. Det enda som gör mig lite ont är att han valde att sjunga It ain't me babe av Bob Dylan på sin audition. Jag ville mer eller mindre ha den låten för mig själv, den har hängt med sen i våras och förtjänar nog en plats på mitt livs soundtrack... men nu är jag rädd att det kommer bli någon sorts amandajensenthatsalrightmama-effekt. Den kommer vara överallt. Och ärligt talat; jag vet inte om vår relation kommer överleva det. Den må vara stark, men den är likafullt bräcklig.

Således vet jag inte vad jag ska känna inför Lars. Kan jag se förbi det här? Kan jag acceptera att han mycket möjligt kan komma att vara orsaken till ett avslut? Är det fel av mig att beskylla honom för detta?