Det kliar, det kliar
Nu vet jag inte vad jag ska skriva riktigt, känner mig redigt ringrostig. Men en start är ju alltid en start.
Hejrå!
Tiooo tuuusen ååår
I julas fick jag en prenumeration på valfri tidning, och efter att ha letat presentkortet i frenesi de senaste veckorna hittade jag det äntligen igår. Överst i en kartong ståendes mitt på vardagsumsgolvet.
Nu var det inte mitt slarvsinne jag tänkte omtala, så det släpper vi. Däremot vill jag uttrycka min glädje över att äntligen tagit tag i min prenumeration! Den 12 oktober kommer första numret av Hemmets Veckotidning, och jag känner mig som ett barn på julaftonsmorgon.
Jag och mamma höll en utredning igår om vilken tidning som skulle passa mig bäst, och Hemmets vann. Daniel bara skrattar och undrar när jag blev pensionär. Och det ska komma från en kille som läser Traktor Power ;)
Äsch, nu är jag ledig och ska städa!
HEJ!!!
För den som undrar hur jag mår kan jag säga; fantastiskt megadundersuperjättebra. Jag är lycklig.
För den som undrar hur det går på jobbet kan jag säga; ett ord till och jag skriker. Anledningen stavas s-t-r-e-s-s.
För den som undrar om jag kommit tillrätta i lägenheten kan jag säga; frivillig hjälp tas emot dygnets alla 24 timmar. Tack.
Så!
Vänner äro det ljuvaste av alla ting
Jag älskar Cornelia
Jag älskar Christina
Jag älskar Cornelia och Christina
Jag älskar att vara tillbaka på jobbet.
Kan någon vänlig själ skänka mig dessa plagg?
Nu är det slut på semestern
Anledningen till varför jag inte bor hemma när jag är här, är helt enkelt att jag inte bor här längre. Den sista juni tömde jag min älskade lägenhet och flyttade till Umeå. Så nu är jag i Sundsvall för att städa upp lite i butiken tills Anna-Karin kommer och tar över regerandet. Själv ska jag numer regera Kungspassagen ett år framöver. Så har ni inget för er, kom in och skrik hej åt mig. Jag finns på BikBok, för ungefär ett år framöver, från och med den 3 augusti.
Min vän i viken
Breaking the news. Delvis.
Hursomhaver, idag är jag ledig. Hör och häpna. Jag var ledig igår också. Det går nästan inte att beskriva hur fantastiskt underbart det är att få sitta hemma och inte bry sig om någonting alls en hel dag. Att bara släppa kontrollen och skita i hur fan det går på jobbet. Det tillhör inte vanligheterna, om man säger så...
När jag är ledig så är jag sjukligt ineffektiv i vanliga fall, men just de här dagarna har jag varit som förväxlad. Förvisso sov jag bort halva kvällen igår, men det var som belöning för att jag städade mitt kontor och sorterade sju månaders papper som låg och skräpade precis överallt. Och vad gör jag idag? Jo, idag börjar jag flyttpacka! Och städa måste jag göra, för Linda ska komma och kika på min lägenhet.
För så här är det; jag ska flytta hem till Umeå igen! Med lite tur så går flyttlasset den sista juni, för då börjar min semester... Sen efter jag avverkat tre veckors semester åker jag tillbaka till Sundsvall i en vecka för att soffsurfa och styra upp grejer på jobbet och avsluta påbörjade projekt så att tjejen som ska ta över efter mig kan hoppa in utan större svårigheter!
Vad jag ska syssla med i Umeå är halvhemligt än så länge, så jag tänker låta er suga på den karamellen ett tag! Men det känns helt underbart att få komma hem igen. Jag kan inte förstå att jag snart avverkat ett år i Sundsvall, vad händer med tiden egentligen?
Ibland funderar jag på om jag verklligen blir äldre också. Stundvis känner jag mig fortfarande 12 år gammal.
Jag tittar in och säger hej
Jag har spenderat ett par härliga dagar i Umeå nu, då jag bara brytt mig om att göra det som känns bra. Det har blivit promenader, tandläkarbesök, klippning, skratt, besök, balkongspa, telefonerande, paltätande och sömn. Massa hederlig, helig sömn.
Och nu sätter jag mig på bussen hem till Sundsvall igen. Då önskar jag mig telefonsamtal.
Tjong!
Jag är så många saker. En av dem är narcissist.
Men jag är en upptagen kvinna. Ni vet.
En upptagen, nytatuerad, badmintonspelande, arbetande kvinna. Och så vidare.
Visste ni att...
Det visste jag. Från och med igår.
Jag är trött. Får jag höra.
Idag var det första Maja sa till mig "Vad du ser trött ut." Tack, Maja. Sen ringer Johanna och säger "Vad du låter trött." Alla tre gånger jag lyfte på luren när hon ringde så lät jag lika trött. Jag undrar just hur kunderna hör mig...
Nåväl, ja gfår vila sen. Imorgon vid femsnåret lämnar jag Sundsvall för att bila med the chief till Umeå. Där byter jag bil och rullar vidare till Vilhelmina. Men först ska jag krama mamma. Länge. Jättelänge.
Jag hade massa glatt tjat att basunera ut, men var det tog vägen vet jag icket. Men en märklig sak kan jag delge åtminstone; sekunden jag vaknade imorse började jag sjunga på Lisa Ekdahls 'Bortom det blå', och var den kom ifrån vet jag inte.
Nu ska jag packa. Packa smart, snabbt och smått. Men först - middaaaaaaag. Som jag längtat.
Vi ses på en stund gullet ;)
Sånt man mår bra av
Nä, jag har så fruktansvärt mycket att tänka på och hinna med när jag inte jobbar så jag har inget liv att skriva om. Inte för att jag hade det förut heller =) MEN, på onsdag börjar livet. Och det ser ut såhär;
- 4 dagar i Vilhelmina
- 3 dagar dygnetruntjobb i Sundsvall
- 4 dagar i Dublin med världens bästa BikBok-crew (världens bästa 2008 säger du, världens bästa i alla väder säger jag)
Och sen fortsätter livet med halsbrytande jobb fram till augusti. Så ser planen ut.
Hemma i Vilhelmina blir det Latikberg och familjen Strandberg-Mårtensson ett par himmelska dagar. Jag vet redan nu att jag inte kommer vilja åka hem, och lider således redan av separationsångest. Hur kan man inte vilja stanna så här för evigt? Naaaaw.
Resten av tiden ska jag mobba mina småbröder tills de börjar gråta och jag får trösta dom. That's how I roll.
Innan detta ljuvliga äventyr tar vid så blir det korv och potatis, disk, tvättning och packning. Och igår köpte jag en skiva med Tchaikovsky så resten av kvällen ska jag dansa låtsasbalett.
så här går det när man är som man är
Ikväll har jag sytt en väska till alla mina elektronikprylar som ska med på min lilla resa.
Är jag världens mest onödiga människa eller är jag bara virrig?
Packningen är inte klar. Nej.
Sen måste jag bara säga såhär:
SANDRA SANDRA SANDRA SANDRA SANDRA SANDRA!
VILHELMINA VILHELMINA VILHELMINA VILHELMINA!
Och så vidare.
Märks det att jag längtar?
Lite som en bal på slottet
Förra inlägget var.... ofärdigt.
I korta drag så är det där min resrutt Sundsvall-Latikberg tur och retur. Det finns inte bra med billiga alternativ vill jag lova.
Hursom känns det alldeles, alldeles underbart att få åka hem till Vilhelmina och hälsa på Sandra! Jag längtar så jag får andnöd när jag tänker på det. Och jag blir alldeles pirrig samtidigt för nu ska jag ju få träffa en helt ny människa - Lukas. Det är lite nervöst, kan jag erkänna, det känns småviktigt att vi klickar han och jag. Jag vill ju inte att min gudson ska sky mig som pesten, så jag har övat här hemma med min nalle Batman på hur man bäst håller i en bebis. Enda orosmomentet är att jag inte har inkluderat Lukas vikt i mina kalkyleringar för den ultimata muskelspänningen. Eller vad man ska kalla det. Men, jag kan säga så här; tappar jag honom i golvet ska jag vara snabb med att skylla på Robin.
Två dagar till på mig att ladda. Leverbiff, plommon, cashewnötter och hinkvis med vatten. Jag vet inte om det fungerar, men det är vad köket har att erbjuda.
Iallafall, åkte jag hem tidigare från jobbet idag, mer påkissningsrädd än glad i hågen (galna grannar), och tänkte så här: "Nämen, vilket ypperligt tillfälle att packa och göra klart inför min lilla tripp." Så här 9 timmar senare är allt jag åstadkommit en övertydlig resplan plus en ihop-paintad, onödig, idiotförklarande bild på min Norrlandsboll. Jag får ta det imorgon, för nu är jag ju upptagen med det här. Är det någon som har en bra pack-princip? Eller en mall? Eller helt enkelt en diktatordröm? Call me.
Det finns en risk att vistelsen i Vilhelmina kommer leda till att jag aldrig vill åka hem* igen. Det finns en väldans massa som talar mot. Och vem är jag att stå emot logiken?
* Hem är Sundsvall, hem-hem är Umeå, hem-hem-hem är Vilhelmina. OK?
Skutt skutt - hopp hopp
På tisdag ska jag ut och resa. Ja, tänk för att det ska ja!
Inte till världens ände, och överhuvudtaget inte riktigt till en ändstation... utan i en cirkel. Jag har tänkt göra en liten turné som jag valt att kalla Norrlandsbollen. Egentligen är resan inte riktigt rund, snarare femkantig. Men Pentagon var upptaget, har jag hört.
Så här planen ut:
Steg 1 - Buss från Sundsvall till Umeå, tisdag kväll
Steg 2 - Bil från Umeå till Lycksele, onsdag morgon
Steg 3 - Buss från Lycksele till Latikberg, onsdag eftermiddag
Steg 4 - Buss från Vilhelmina till Östersund, lördag morgon
Steg 5 - Tåg från Östersund till Sundsvall, lördag eftermiddag
Och så var bollen sluten.
För den som inte förstod har jag ställt i ordning ett visuellt hjälpmedel. Dock utan färdriktningspilar.
Varsågoda:
Hjälp?
Åker till Umeå och Vilhelmina nu till veckan, så jag tänkte passa på att höra om det är någon som vill ha något från IKEA! Eller Sundsvall i stort, för den delen. Är det så, så säg till. Men betänk att jag som är körkortslös håller mig med bussresor, sååå, små grejer. Lagom stora grejer. Grejer som inte är överdrivet svåra att släpa med sig.
Glad to be of help, et cetera, et cetera.
Tjitjing!
Utveckling
Så här såg min kyl ut när jag bodde på Haga. Inte alltid förstås. Men så här såg den ut. Den var heltom, så när som på en djungelfruktsyoghurt, eftersom jag knappt åt nånting. Men jag åt ändå. Så ni vet.
Så här sund är jag egentligen. (Och så tänkte jag visa en hurtig bild på mig självi vedklyvartagen med hucklet fastspänt, men jag orkar inte ladda upp en till bild.)
Men tro mig, jag är sund nu. Lite för sund.
Ge mig
Christina sitter och pluggar och ska så göra framtill klockan är slagen 23.20. Således sitter jag vid datorn och letar efter saker att göra. Febrilt. Jag har hört att Internet ska vara stort, men tydligen inte stort nog för mig. Tilläggas bör att det är till stor del passiva sysselsättningar jag letar efter. Såna som varken kräver engagemang, tankeverksamhet eller fysisk aktivitet. Men de ska roa. Tips?
Chansen må vara liten att ett tips trillar in inom de närmsta 20 minuterna men det är värt ett försök. Om 20 minuter måste jag dras med Christina igen.
Chockartat nog så är jag inte less på henne, fastän hon bor på mig. Ja, på mig. Så jag lider inte av att dras med henne. Det är snarare en välsignelse.
Hittills har jag inlett alla stycken med ch-ord, märkte ni det? As of now får det dock vara slut med det. Det krävde för mycket tankeverksamhet, och det är inte okej.
Tack förresten hörrni allihopa för de superba middagstipsen. Det blev varma mackor. Känn bara hur jag pepprar er med flaming blixtar från my evil eyes.
Jag ger mig nu. Ajöken fröken.