Drömma kan man
Pang, bara.
fräscht och så
Som den spontanitetutövare jag kan vara from time to time åkte jag hem till Vilhelmina i torsdags. Kalasbra outofthebluegrej att göra. På direkten hämtade Sandra upp mig för en kommaikappmysövernattningskväll i le berg latique ackompanjerat av äppelpaj och diverse andra tilltugg. På vägen stannade vi på macken för att inhandla en tandborste åt mig, utbudet bestod av eltandborstar och två-pack barntandborstar. Ja frk Ivarsson, det är OK vi talar om. Den tävlingssugne är välkommen att gissa vad jag slutligen valde, priset blir ära och berömmelse.
Gokvällen var enbart en uppladdningsfas för vad som komma skulle. dagen efter scoutade vi nämligen lämliga hus åt mig i byn samt drog iväg till Heligfjäll. I Heligfjäll traskade vi längs memory lane, fikade cocosbollar hos Carin och Stig samt gick Kamratstigen. Å, forna dar. Sista kvällen i Villepille ägnades åt att umgås med Snootfroot, med häng som i the good old golden days.
Nu är jag hemma i Umpe igen, och imorgon åker jag hem till Sundsvall.
Jag har klappat mycket djur de senaste dagarna.
Lovsång
Nu e ja himme! Ett av tre hem, vill säga. Dagens hem råkar vara Umeå och kommer så vara till fredag, alternativt lördag, beroende på diverse bekvämlighetsfaktorer.
Min hjärna är fullkomligt urtvättad tack vare dagens intellektuella äventyr, alla nya intryck och den ofantliga mängd information som stuvats in i huvudet. Tack för att det är kväll. Tack för att jag inte behöver kliva upp förrän 8 imorgon. Tack för att någon uppfann Sourcream & Pepper-chipsen. Tack för att det finns så mycket att tacka för.
Nu ligger landet igen.
Jag har frågat min bror, men får inget svar, så nu vänder jag mig till er för hjälp; är det någon som vet hur det känns när man har besvär med benhinnorna? Känns det som om benen ska ramla av?
För så känns det hos mig.
Och apropå juveljobbet, som fröken Ivarsson så förnämligt kallade det, så ska jag absolut berätta hur det står till. Det stämmer mycket väl att jag jobbar som butikschef på BikBok i Sundsvall, och ni ska få all the juicy details. Förutom de hemliga. Något hemskt fisförnämt, som jag kan delge, är att vi imorgon får butiksbesök av både regions- och landschef. Och innan det ska jag upp till centrumledningen på bc-möte. Och dagen efter ska jag på regionsmöte i Umeå. Utöver det har jag prick idag fipplat med ett modem och fört över all inventeringsdata till huvudkontoret. Modemet och handterminalerna kom till oss i något som mycket väl skulle kunna liknas vid en bombväska. Sen ska jag också ägna en liten stund åt att imorgon konferera med Carlings butikschef över huruvida man borde ställa upp på modevisning eller ej. Mest för att han ser ut som en Carlings-pajk, annars skulle jag inte vara så ivrig att kuta dit. Jag har ju i princip redan fått svar på mina frågor... men vad för en slug tös vore jag inte om jag inte utnyttjade mina tillfällen?
Spännande saker... Jag må låta lite viktig, meeeen, då är jag ju också det.
Nu är det så att landet ligger såhär
Idag band jag upp mig på livstid och fick en ryggsäck på köpet. Goddag goddag tack tack. "Livstiden" kan också kallas "12 månader" vilket är detsamma som "1 år" vilket "innebär" att jag måste "bo i Sundsvall" ända till "oktober" 2009. Hej och hå. Får man lov att poängtera att det överdrivna bruket av citationstecken inte beror på idioti och okunskap, utan snarare ironi?
Till följd av detta är jag nu tvungen att rycka upp mig och vandra mot en lite kryare livsstil, ty jag betalar en crazy summa pengar i månaden. Och inte är det tal om nå uppehåll här inte heller; "frysförsäkringen" fick ju vackert utebli.
Denna milstolpe firas med dunder och brak - två hoptorkade kärleksmums och lite mattskakning.
Terapitips
Det är en av mina absoluta favoritfilmer, och jag kan varmt rekommendera den till alla människor. Oavsett dagens sinnestillstånd.
Likelilike
Mitt liv består för tillfället av guld eller så. Jag har som gått och blivit korttidssambo med en sweet ass brud som sköter min disk. Inte halvilla, må jag säga.
Så här ser vi ut när vi levt ut framtiden i förtid. Det betyder att vi ser ut såhär efter vi ägnat en helg åt hederlig vedklyvning i en liten by. Ni förstår, jag och Christina ska bli skogsägare och kroppsarbetare. Det är en framtid av guld eller så.
Enligt mig ser vi inte alltför nedslagna ut, vilket förhoppningsvis vittnar om en nöjsam framtid.
La liv
En snabb recap skulle kunna lyda som följer; den senaste månaden har christina bott hos mig, vi har klyvit ved och drömt om framtiden, jag har genomlidit ett antal anställningsintervjuer och lyckats hitta en juvel, jobb är jobb och det har det inte varit ont om på sistone, jag har börjat gyma... ehee, jag har köpt ett Lasse Åberg-pussel med en herrans massa vit bakgrund och jag har druckit säkert 538 liter lättdryck.
Nu har dock Christina farit, och jag kan inte avgöra om det innebär att livet lugnat ner sig eller tvärtom. Det känns lite som både och. Förmodligen innebär det att jag kommer börja stanna kvar längre på jobbet igen, vilket är både bra och dåligt. Förmodligen innebär det, också, att jag kommer ta mig tid till att vara tyst och låta mig själv vara emellanåt, vilket är toppen. Men, sen kommer jag förmodligen också bli rackarns lat, vilket är kasst. Hon är som ett litet snöre som håller mig på någorlunda plats, den där bruden.
Även om jag får lite abstinensbesvär så här en dag efter hon lämnat mitt bo, så har jag redan hunnit märka att jag är fruktansvärt van att bo ensam, i en stad där jag inte känner någon. Tidigare idag knackade det på dörren.. och sen satt hjärtat uppe i halsgropen. Jag blev verkligen skraj, och det kan inte vara sunt.
Nu ska jag fortsätta leva i ensamhet för några timmar, lägga lite pussel och städa lite efter mitt och Christinas härjande. Det är mest köksgolvet som tagit stryk. Inte fresh. Om jag får tag i en kamera någon gång ska jag passa på att visa er hur jag bor!
ps. önskar ni mer specifika uppdateringar så let me know, jag gör allt för er.
ARRRRRG
Här rullas inga tummar.
Nä visst serru. Här...
... läggs det pussel.
... ska det klyvas ved i helgen.
... har man inneboende som gör livet till ett superliv.
... äts riktig mat. Mer eller mindre.
... är man bäst.
... har man fått ena riktigt goa bekantskaper.
... har man nästan fått sin cykel stulen.
... har man drömt en så hemsk dröm att man vaknat av att man storbölat.
... funderar man på att ta ett litet bonussteg i karriären och satsa på att få sig en fast sida i företagets pepptidning.
... är man så kallat on top of things.
... har man köpt en ny bred säng för att anpassa sig till sin nya livsstil - the mcdonaldskind.
... har man införskaffat extra höga ben till sängen för att det ska vara lättare att kliva upp på morgnarna.
... har man inte tid att sitta.
En mer detailed rapport kommer när jag är back from the wilderness of Harvsbodarna och the very dangerous klyv.