Johanna Lönnberg

Vad hände?

Fick ett brev från någon slags myndighet vänligt hemlevererat genom mitt brevinkast på dörren in till hallen som är överbelamrad med jackor och skor i min egna lägenhet som ligger förhållandevis centralt och bra till, där det är varmt, finns tv, dvd och dator, en garderob full med kläder, fina gardiner, ett smådyrt dekorativt tygstycke på väggen, en väldigt bekväm säng. Allt detta i samma stad som åtminstone hälften av min familj i vilken alla medlemmar lever och är friska. Jag tar detta brev i mina nyompysslade julbodybutterdoftande händer och gnäller på fullaste allvar för att det är så jobbigt och klumpigt att öppna ett brev. Varför har jag ingen brevkniv?

Här sitter jag - omringad av allt jag kan tänkas behöva, med ett sjutusan bekvämt liv - och gnäller för att jag inte har världens mest överflödiga föremål. Att jag har mage!

Tänkte flasha sex underliga ting rörande min person du kanske inte visste. Jag har inte blivit utmanad, jag hara bara klurat väldigt länge på det här. Förmodligen finns det fler grejer, men jag kunde endast gräva fram följande:

 - Jag förvarar aldrig pengar eller kort i börsen. Ibland försöker jag, men det varar kanske en dag eller två. Istället får jag gräva igenom alla jackor och jeans så fort jag ska handla eller fara iväg någonstans. Där finns det alltid pengar. Detta beteende kan ofta sluta i panik, inget jag rekommenderar. Livet är väldigt balanserat när korten ligger i börsen, som i sin tur ligger i väskan.

 - Jag har en oerhörd fascination för hur mina fötter ser ut när jag går. Därför går jag ofta och tittar ner i backen. Speciellt när jag har skor som får fötterna att se små och söta ut. Eller strumpor, randiga strumpor.

 - Jag är den roligaste människan jag vet. Ibland är jag så rolig så jag vet inte var jag ska ta vägen.

 - Jag faller lätt in i svank (hum?). Expempelvis när jag provar kläder, pratar med kunder, lagar mat, väntar på saker. Allra mest tydligt blir det när jag ska redovisa. I swear, there is nothing like it. Jag svankar så jag ser ut som en ostkrok, redo att knäckas mitt itu.

 - Mångegenskapad. Ett helt nytt adjektiv. En vän beskrev mig förvånat igår, efter att ha läst min blogg, som märkligt bitter för att vara en person hon finner så gladlynt. Likt Shrek är jag som en lök. Lager, lager, lager.

 - En av mina absoluta favoritgrejer är när man satt upp håret direkt efter man duschat och sen är det fortfarande fuktigt flera timmar senare, precis mitt i hårsnodden. Där brukar jag pilla. Det är sinnesjukt förnöjsamt.

I glädjens tecken bör vi avfira fler leenden. Shane MacGowan står för dagens.

Jag har hört det ryktas om att glad är det nya bitter.

Och varför inte? Det finns ju en hel del att glädjas över.
Exempelvis detta:

En fin grej med bakisdagar är att skräpmat och sunkighet är allmänt accepterat.

Tack och lov. För vem vill bråka med allmänheten?

Det finns en soffa på Scharinska som är magisk.


Gårkvällen tackar vi för. En särdeles fin och skrämmande väldokumenterad julklapp.

Helt plötsligt bara sa man upp sig från Apberget, det första en man gjorde en sömnig bakissöndag, med en likabraattfådetgjort-attityd. No anesthesia.

Inte sved det vidare heller. Den enda märkbara effekten är att det finns lite mindre att göra när jag väl parkerar mig framför datorn. Men så var ju just den särskilda aktiviteten bara ett uselt tidsfördriv. Det var helt enkelt på tiden att avrätta hela grejen.


Och ännu mera helt plötsligt bara går man på banken och börjar pensionsspara. Man blir visst äldre med åren.

Vojne vojne. Gränser måste man dra lite nu och då. Jag drar en nu i efterhand.

Man kan bara inte besmircha sin blogg sådär. Det visar bara hur töntig jag är. Menmen, ja gillare.

jag är inte nykert oich det är litre roligt

huihu

kitty is bananas, kitty också