Jag är så många saker. En av dem är narcissist.

Jag vet. Jag vet. Jag vet.

Men jag är en upptagen kvinna. Ni vet.

En upptagen, nytatuerad, badmintonspelande, arbetande kvinna. Och så vidare.

Visste ni att...

...ensamhemma-melodin är Tchaikovsky? 

Det visste jag. Från och med igår.

Jag är trött. Får jag höra.

Häromdagen lämnade jag ut min pin-kod till en kund som skulle handla med kort. Hennes respons på det var "Tack, men jag tror inte det är rätt kod".

Idag var det första Maja sa till mig "Vad du ser trött ut." Tack, Maja. Sen ringer Johanna och säger "Vad du låter trött." Alla tre gånger jag lyfte på luren när hon ringde så lät jag lika trött. Jag undrar just hur kunderna hör mig...

Nåväl, ja gfår vila sen. Imorgon vid femsnåret lämnar jag Sundsvall för att bila med the chief till Umeå. Där byter jag bil och rullar vidare till Vilhelmina. Men först ska jag krama mamma. Länge. Jättelänge.

Jag hade massa glatt tjat att basunera ut, men var det tog vägen vet jag icket. Men en märklig sak kan jag delge åtminstone; sekunden jag vaknade imorse började jag sjunga på Lisa Ekdahls 'Bortom det blå', och var den kom ifrån vet jag inte.

Nu ska jag packa. Packa smart, snabbt och smått. Men först - middaaaaaaag. Som jag längtat.



 
   Vi ses på en stund gullet ;)


Sånt man mår bra av

Hej, vad jag är uppdaterad, sa bloggen.


Nä, jag har så fruktansvärt mycket att tänka på och hinna med när jag inte jobbar så jag har inget liv att skriva om. Inte för att jag hade det förut heller =) MEN, på onsdag börjar livet. Och det ser ut såhär;

- 4 dagar i Vilhelmina
- 3 dagar dygnetruntjobb i Sundsvall
- 4 dagar i Dublin med världens bästa BikBok-crew (världens bästa 2008 säger du, världens bästa i alla väder säger jag)

Och sen fortsätter livet med halsbrytande jobb fram till augusti. Så ser planen ut.

Hemma i Vilhelmina blir det Latikberg och familjen Strandberg-Mårtensson ett par himmelska dagar. Jag vet redan nu att jag inte kommer vilja åka hem, och lider således redan av separationsångest. Hur kan man inte vilja stanna så här för evigt? Naaaaw.


Resten av tiden ska jag mobba mina småbröder tills de börjar gråta och jag får trösta dom. That's how I roll.

Innan detta ljuvliga äventyr tar vid så blir det korv och potatis, disk, tvättning och packning. Och igår köpte jag en skiva med Tchaikovsky så resten av kvällen ska jag dansa låtsasbalett.