UUsch 2!

Idag är en jättebra dag, på många sätt. Men jag har en thing för följetonger. Säger vi. 

 - Det har varit varmt, jag har klippt mig, jag har suttit i parken, jag har träffat personer jag inte mött på evigheter, jag har fått nära min livemusik-hunger, jag har skrattat.
 - Det har varit jobbigt för mina ljuskänsliga ögon, mina nerver har fått sig en tre par rejäla törnar, jag har misstänkt magsjuka, jag har klippt mig så jag inte ser klok ut, jag har sjunkit ihop till en miniliten utrotningshotad insekt. 

Idag är en okej dag. Nästan lite mer än okej, eftersom jag fick lite revansch mot mitt eget agerande. Sådant kan man ju aldrig få nog av. Rubriken får bli som den blir, sen får ni tänka att tvåan står för att det finns en andra sida av uschet, som är toppen.

Solsting kanske?

UUsch!

En ny dag idag.
Om sju dagar, då flyttar jag. Det är snart. Jätte.
Jag vet inte vad mer jag ska uppdatera er om. Jag har ingenting jag riktigt kan skriva något om...
Jag gör som så många gånger förr, punktform. Min bäste vän.

 - Jag måste klippa mig, snart ser jag ut som unge herr Scissorhands
 - Jag har precis pressat mig igenom första säsongen av One Tree Hill, bara för att minnas, och det är toppen...
 - ...likaså Hemmakväll. 50 penningar för en Dvd-box, i sju dagar. Sådant gillar jag. Jätte.
 - Jag har börjar använda sandaler, mest för att härda mina stackars blodlösa fötter. De blir gråblå när de fryser, vilket innebär att de är gråblå mest hela tiden nu.
 - I  förrgår satt jag ute i parken och huttrade om vartannat i fem timmar. Envis var ordet.
 - Igår såg jag väldans mycket OTH och åt pizza hos mami och snurre
 - Idag ska jag äta ugnsgrillade pizzarester, dra ut en sväng i parken, jobba, hjälpa storebror att flytta

Det är hemskt mycket flytt nu, och jag har inte ens en kartong. Förhoppningsvis får jag ta Sebs rester, det vore guld och gröna skogar.

Inatt drömde jag att jag fick rida på världens raraste häst. Jag ville bara grina när jag vaknade och upptäckte att det bara var fantasier. UUsch! Jätte.

Det här med att ha monstruösa 34:or visar sin fördel än en gång

Jag gick på Stadium igår för att köpa joggingskor, eftersom jag inga har och precis upptäckt att det är rätt roligt att kuta runt i skogen. Så jag provade och provade, men de minsta storlekarna de hade på senior-skorna var 36, och de satt inte önskvärt fint. Jag var fem sekunder från att ge upp när jag såg barnsko-hyllan. Kalas tänkte jag och började leta mig fram bland rosa och blå små saker. Till slut hittade jag ett par Nike Run, rosa (såklart) som satt jättebra. Dessutom var de 900 kronor billigare. Självklart har de inte lika bra dämpning som seniorskorna, men det är inte som om jag hade tänkt springa livet av mig ändå...


skor1

Jag provade de igårkväll på elljusspåret och det kändes hur bra som helst. Vi kan nog bli goda vänner.

Självförstärkning

Ja, hej och hå. Snart börjar min näst sista vecka på BikBok 666. Det känns märkligt, med tanke på att det till stor del varit hela min värld det senaste halvåret. Nu kommer istället K02 svepandes in och tar dess plats... Det är stort, på så många sätt, för mig.

Äsch. Jag har iaf spikat en lägenhet, så nu är jag på gång. Ska börja rensa skräp nu i veckan, sen blir det att packa för brinnande livet. Förhoppningsvis får jag börja flytta in runt den 4 juni. Jag kommer bebo övervåningen i ett litet gårdshus, ganska centralt. Där har husägaren nylagt parkettgolv, målat om och donat, de senaste veckorna. I badrummet är det lila mosaik, klinkers i hallen, takfönster i något av rummen och snedtak på vissa väggar. Jag tror det kommer bli hur bra som helst, hyresvärden är dundersnäll och vi har suttit och pratat bort en del i tid i telefonen redan. Det kommer bli bra, bestämmer jag. Dessutom bor jag inte långt från skogen, så jag kommer nog känna mig som hemma!

Dessutom har jag precis satt målen för min butik, så nu vet jag vad jag har att sträva efter och gå på. Därmed känns det inte lika långt bort och obegripligt längre. Jag är nog redo, ändå... heeee.

Rakt rörigt

Imorse tog jag tag i mig själv och packade mig iväg, ut på en promenad/joggingrunda längs elljusspåret. Vad får jag för det? JO; det börjar hagla. ?!?!?!??!??????!?!?!!!


Innan det lilla missflytet funderade jag lite på vars min handsfree har tagit vägen, hur texten till den och den låten går nu igen, att jag måste hämta ut mitt paket på preem - et cetera, et cetera. Sen började jag fundera på äventyr, det finns en hel massa äventyr. Som man kan kalla äventyr, om man inte är så kräsen. Exempelvis stötte jag på tåv chinosletaräventyrare igår, min flytt till Sundsvall skulle kunna kallas ett äventyr (in fact så tror jag att det gör det), byta kläder på en skyltdocka för första gången, själv har jag varit på ett genagenomskogenfrånberghemtillhagaenonsdagnatt-äventyr. Den var extra spännande, säger jag.

Inatt drömde jag att och Cornelia var och simmade, men vi hade glömt betala inträdesavgift, sen helt plötsligt hade Cornelia redan gått till duscharna och jag var fast med Sveriges simnings-elit. Där talar vi ångest av alla möjliga slag.


Problemlösning

Lite så här känns det nu och idag och lite nu och då

62433-45

Det får mig att tänka lite på när jag, way way back, hade hår att fläta. Ibland blev jag pissur bara för att det inte blv riktigt rätt. På det problemet hade jag två lösningar, varav båda var väldigt ogenomtänkta:
1. Hugga av mig armarna så jag kunde fläta håret från enklast möjliga håll. Jag kom snabbt fram till att det inte skulle gå, för jag skulle inte kunna se håret...
...och det var så jag kom fram till följande:
2. Hugga av mig huvudet. På så vis skulle jag kunna placera huvudet framför mig. Problemet med detta var samma, jag skulle inte kunna se håret nu heller för ögonen sitter fortfarande framför håret. Jag blir så arg.

Kanhända skulle det funka om man högg av sig armarna och använde en välriktad spegel istället? Det kanske inte skulle bli perfekta flätor, men man skulle i alla fall slippa trötta armar.

Jag är en skabbräv.

Jag orkar inte äta frukost idag. Jag orkar inte gå ut.
Men jag orkar inte vara hungrig. Jag orkar inte sitta inne.
Och jag orkar inte laga/handla mat. Jag orkar inte hitta på en lösning.
Det jag orkar är att gå till jobbet om sex timmar. Det kanske jag orkar.

Jag sov helt enkelt för länge idag. Och drömde sjuka drömmar. Däribland att både jag och Cornelia hade tatuerat kuvert på magen och på sitt kuvert hade hon låtit skriva Veckoredovisning. Sen att hon, jag och Maria som hon bor med skulle förföra varsin kille inne på en liten, liten toalett på en och samma gång. Det var trångt vill jag lova. Och stundtals hade jag en snopp.

Jag är ett frågetecken.

Man får inte vara slö för då blir man dö

Just därför är det jag som är den som är den som kliver upp imorgon, äter frukost och tar en svängig promenad. Sedan ämnar jag cykla hem för att packa ihop en femdagarsövernattningsväska, ty jag tänker campa hos mamma medan hon är och greklandar med sin husband. Sen ska här jobbas!!


Jag har precis hittat en lägenhet som jag jättejättegärna vill ha, den är superfin och lagom bra och hela köret. Hon skulle fundera tills imorgon hur hon ska göra, så imorgon kväll sitter jag här och antingen gråter eller skrattar. Spännande.

Säljartaktik?

Usch vad jag känner mig isolerad idag. Sitter ensam hemma hos mamma, som reste till Grekland imorse, och har ingenting att göra. Men jag vill inte hem. Så jag stannar här.

Tänkte att jag sover här, chillar, kikar på lägenheter, tittar på tv. Och främst får jag vara ifred och ha mina energier för mig själv och slippa andras. Underbart!

Tänk att jag kunde gå från ett usch till ett underbart så snabbt! Jag lyckades sälja in hela grejen, tydligen. Uppmuntrande.

Jättetankar

Det är ett jädra gissel det här med lägenheter, och nu är det tidspress. 1 juni måste jag han någonstans att bo, annars har jag en känsla att det kan bli lite smått jobbigt för mig. Helst ska jag innan det ha ett körkort i fickan också. Det är bara att fortsätta drömma.

Världen blev helt plötsligt så stor, så stor.

Ungefär som jag beskrev för Fisen; jag har byggt ett stort, stort berg framför mig, fullt med svårigheter och stressmoment. Men jag har sett till att inte bygga det alltför stort, jag har gjort det möjligt att bestiga. På det viset ser jag utmaningen framför mig, precis så tuff som den är, men samtidigt ser jag att jag kommer klara av det. Då kommer jag inte ge upp och dra mig bakåt till tryggheten, utan snarare envisas med att ta mig över till andra sidan.

Jag gör, enligt order, allt för att förbereda mig mentalt på vad som kommer. Jag bygger upp, förstärker, stålsätter. På sidan av planerar jag  och samlar tankar, visdomsord och goda råd.

Det kommer bli givande, om inte annat!


The seeker

Jag letar och letar och letar. Ty hux flux ska jag vara bosatt i Sundsvall den 1 juni. Så kan det gå.
Och det var precis så det gick.

Delvis kissar jag på mig av rädsla och nervositet, delvis blir jag lejonmodig och kaxig som en skata.
Men mest är jag ödmjuk.


Äntligen!

Efter fruitcakes vädjan så släpper jag lite på tyglarna, här kommer ett inlägg.

Jag är i Stockholm. And that's all I have to say about that.
Bilder och skitsnack kommer senare. Förmodligen om jättelänge.