Wocka wocka wocka!!!
Imorgon kommer Sandra och Erik hit! Det känns superdupermegajättenice. Innan det måste jag städa, och det går inte framåt må jag säga. Hade det vart i butiken hade stöket varit borta och organiserat på en timme, max. Men hemma? Hallå där, jag är ju ledig ikväll. Det bär emot något så fruktansvärt, det kommer ta minst tre timmar innan allt är ihopvikt, jag är en redig latmask när det kommer till min hemmiljö.
Nåväl, jag är annars förbaskat nöjd med mig själv idag. Och imorgon när regionschefen kommer ska han minsann få höra att jag är jätteduktig, för det tänker jag tala om för honom. Jag insåg idag att om jag skulle komma till min butik och söka jobb skulle jag anställa mig själv utan att blinka, inget dumt betyg. Det får mig att känna mig lite som Young Squire Trelawney / Mr Bimbo. Jag har dock inte tid att fundera mer på det, hur gärna jag än gör det, ty jag har druckit mig kissnödig på apelsinjuice och har därtill ett lustigt hus att vända tillbaka till vettig form.
Hujeda mej och pilutta dej
Hujeda mig: 06-15 imorgonbitti ska jag halka iväg mot Umeå tillsammans med city-Johanna. Med förhoppning om att inte halka särskilt mycket alls. Väl där ska vi möta upp med en ensemble av utomordentligt rart och skärpt kvinnfolk. Och en man, som även han är rätt så rar och skärpt. I vanlig ordning har jag lite resfeber och hoppande nerver inför mötet i sig. Jag har också mensvärk, vilket i och för sig också är i vanlig ordning. Om jag nu valde att simma snabbast så får jag väl stå mitt kast och uthärda... right? No complaints.
Pilutta dej: Nja, det blir väl mest pilutta mej kanske. Eller nä, pilutta dej, för jag kommer ha en toppendag imorgon, lära mig massor med vettiga saker och få surra med världens trevligaste folk. Men samtidigt; pilutta mej. På grund av nerverna, mensvärken, halkan och valet att inte klaga.
Det är ju så mycket härligare att klaga än att hålla tyst.
Jag bjuder denna dag på en bild från Oslo, och på en gång en av brudarna jag får lov att hänga med imorgon. Så pilutta er för jag hade jämarns skoj och en gudomlig klänning! Och en crazy frill.
Vettni, idag har varit en riktig dag, vettni.
När jag åker buss har jag väldigt lätt för att bli sentimental. Jag sitter och tänker, målar upp hemska scenarion, minns fina saker och funderar över hur allt ska gå. Då blir jag lite rörd och måste anstränga mig lite pytt för att inte brista ut i gråt. Sen börjar jag tänka på att det skulle kunna vara en scen i en film. Där sitter någon, en fundersam stackare och tittar ut i mörkret på allt som bara passerar och DÅ, då blir jag extra tårögd. Jag vet verkligen inte varför.
Jag må vara tappad bakom en vagn men, som min chef sa, det betyder ju bara att jag har en massa att vinna.
Och vann gjorde jag när jag kom hem. För där i brevlådan låg jordens bästa paket från jordens bästa Christina. Men egentligen borde jag säga världens... för jorden bästa paket är väl ändå potatisen?
Let the record show that adulthood inte nödvändigtvis betyder minskat svammel
Let the record show that vuxenskap inte nödvändigtvis betyder mindre svammel.
Ikväll är jag cheesy. Kort sammanfattat; filmen Grace is gone, låten Grace is gone, Christian the lion, snyft, snörvel och snuttiga sms till min mor.Jag är också tankfull. Saknar Oslo Plaza teskeden jag stal från mitt hotellrum för att kunna äta frukost? Jag får lika dåligt samvete var gång jag plockar upp den ur bestickslådan. Hur ska det gå på torsdag när vi ska få träffa både sverigechef och säkerhetsassistent och landsvisual? Jag oroar mig för vad de vill,vad jag bör förbereda mig på och hur jag ska klä mig.
Minns gör jag med. Mest ikväll minns jag sparkturen från i påskas med mina småbröder; jag har fortfarande ett litet ärr på armen. På andra plats min crazy awesome försovning och hotellrumsflykt i Oslo. Tänk att det gick bara 2 minuter från att jag var i djup sömn, opackad, på 12e våningen till att jag befann mig i lobbyn. Och jag hann få med mig frukost och en tesked på vägen.
Och framtidshopp känner jag. Ty det stundas, än en gång, ridning i Västanå på lördag. Om det klaffar. And it feels good.
Men lite sur får jag lov att vara. För igår knäckte jag mitt bankkort i två delar.
Nu råkar det dock vara så att jag är vuxen, till följd av nyligt avklarade milstolpar och allmänna uppfattningar gällande åldersgränser et cetera et cetera. Därför har jag inte mycket annat val än att känna mig glad, för det är så jag känner. Inte för att jag är vuxen, utan fördi jag uppskattar de trevliga ritualerna kring högtiden. Så jag surar bara i lagom dos. Jag cheesar hellre.
Jag tror jag ska döpa min son till Cliff
Jag hörde en kille på bussen svara med det namnet i telefonen idag. Man hör så mycket på bussarna. Jag tyckte att det lät lagom...
... that's all I have to say about that.
Jag är ledig idag
Viktiga grejer. Så viktiga att det är bäst de får en egen dag.
Manad ut, igen
Två personer utmanade mig; Sabitha och frk Ivarsson. Hade det bara varit en hade jag kanske kunnat smita undan, men två. Det blir ju grupptryck. Och det är jag inte bra på.
Nåväl, regler kommer här:
- Länka till den person som har utmanat dig
och glöm inte att lägga in dessa regler i inlägget.
- Berätta sju saker om dig själv, både alldagliga och oväntade.
- Utmana sju personer i slutet av inlägget genom att
nämna deras namn och länka till deras sidor.
- Låt dessa personer få veta att de har blivit utmanade genom att
lämna en kommentar på deras bloggar.
Sju saker om mig:
1. Jag har en fäbless för att skjuta upp saker och ting. Jag har sagt det förut och jag säger det igen - inte raketer. En liten ledtråd till vad det möjligtvis kan vara är en liten gudagåva vid namn the snooze button. Jag gör det då rakt inte svårt för er.
2. Jag äter inte frukost, av olika anledningar;
- Jag har inte tid, se punkt 1.
- Jag kan inte riktigt trycka i mig käk på morgonen utan att må lite illa.
- Om jag äter frukost blir jag hungrig.
3. Jag har ett väldigt underligt, och måhända selektivt, minne. Viktiga, stora saker kan jag glömma på en sekund. Detaljer och samtal kan jag minnas in i det sista. Jag minns fortfarande ordagranna bråk från lågstadiet. Men det kanske handlar om att vara långsur?
4. Jag har som fritidsintresse att peta tänder. Mina egna. Och jag är inte ensam ty Cornelia är av samma skrot och korn när det kommer till detta lilla OCD-område. När vi umgås brukar vi peta tänder. Våra egna.
5. Jag är väldigt gnällig när jag precis vaknat och behöver höra ett gomorron. Annars är det jag som förvandlas till powerpuffbuttran. Av den anledningen ringer jag alltid mamma eller jobbet, first thing. Man vill ju inte vara en flygande liten surkart med superkrafter. Inte då.
6. Jag äter potatis. Mycket potatis. Potatis är min absolut största last i livet, och tänk vilken last sen! Det är ju en helt fantastisk last, jämfört med så många andra missbruk man kan få dras med.
7. Okej, bli inte arga på mig nu. Men jag håller på att försöka sno grannens katt. Just nu ser det ljust ut, men jag gissar att det kommer sluta med att både jag och katten blir bummed.
Och just det. Enligt reglerna ska sju personer utmanas också. Nu råkar det vara så att jag inte känner sju personer som har den här milstolpen i livet oavklarad, så jag säger; ingen nämnd ingen glömd. Sju valfria läsare (valda av sig själva) får se sig själv som utmanade. Men se jävligt noga till att ni är sju bara, jag vill inte vara grund till regelbrott.
Jag antar
5 saker du inte visste om mig:
1. Jag måste lösa korsord innan jag somnar, minst en två-tre ord. Annars blir det svårt. En surrkompis eller ett stycke bok duger bra ifall ett korsord inte finns till hands, men korsordslösning är det ultimata. Det funkar nästan varje gång. Om det inte gör det så finns det ju alltid punkt 2.
2. Sång. Det är ännu en liten sömnmetod jag bakat ihop. Jag sjunger för mig själv när jag inte kan sova. Kanhända för att jag är trött och uttråkad, och då passar det ju bra att sjunga lite lagom högljutt. Man känner sig lite mindre ensam, man har något att göra, det kräver inga större utsvävningar fysiskt sett.
3. Jag har för vana att personifiera objekt, och tilltala dem som personer. Så om du ser mig prata högt när jag är ensam, så behöver det inte nödvändigtvis vara mig själv jag pratar med, alla gånger. Jag kan mycket väl prata med ett suddgummi.
3. Den som tror jag har en lätt psykisk rubbning, efter att ha läst punkt 3, kan sluta tro och börja veta. Jag har nämligen, alldeles nyligt, upptäckt ett nytt drag hos mig själv. Vid stunder av obehag - ifall jag exempelvis ser eller hör något jag inte vill se eller höra, på förslagsvis youtube - så börjar jag panikartat klappa med händerna och vagga lite lätt på överkroppen. I vissa fall har det hänt att jag utstött små, eller stora, pipljud i kombination med de två tidigare nämnda påhitten. Som inte är påhitt. Pipljuden blir som starkast när Salad Fingers dyker upp på skärmen. Det finns ett ögonvittne.
4. För att glida vidare på räkmackan, med hela denhärpunktenpassarjulämplitnogihopmeddenförra-grejen, eller peterharrysons"såkommerjagosöktatttänkapå"-grejen, så får den här punkten handla om hur jag hanterar jobbiga situationer - skräck, rädsla, sorg. Den hänger lite löst ihop med den smärre psykiska rubbningen från punkt 3. Jag skrattar. Ramlar du och bryter benet, frustar jag av skratt, samtidigt som jag försöker att trösta dig med klappar på kinden. Ungefär. En gång halkade Christina in i en lyktstolpe. Vi tjöt båda två, av olika skäl. Om du gör slut med mig, så skrattar jag. Om jag gör slut med dig, så skrattar jag. Det blir helt enkelt för stora känslor ibland för att jag ska klara av det. Det är inte att jag inte känner det, jag kan bara inte hantera det alla gånger, på ett förnuftigt vis.
5. Vidare, nu igen, om det här med att skratta när det inte passar sig. Så är det inte bara i svåra stunder, det är en allmän vardagsgrej, som inte lämpar sig när man jobbar som butiksbiträde. Överdrivna skrattanfall bakom kassan ser inte särdeles bra ut när du står där ensam med kunden, och kunden inte hakar på. I denna punkt jag flika in olämpliga skämt. De kan jag en del om.
Jag utmanar ingen, för jag är sist. Tror jag. Är jag inte det, så varsågod! Anta!
Kollektivtrafikens under
Ikväll när jag åkte hem från jobbet, satt en spe kille och pratade i telefon med sin far om olika bantningskurer. Som bästa tips gav han att dricka te i bastun. Tydligen blir kroppen så varm då så man svettas "helt utan problem". Nästa dundergrejen var att åka buss till Lund.
Nu vet ni.
Jag bygger upp
Har precis kommit hem från THE kick off i Oslo, och det var magnifikt! Strålande! Och alldeles, alldeles underbart.
Jag är utpumpad, tärd, osoven och lammen i kroppen. Men full med glädje och livslust! I can't help but feel that this calls for a blogginlägg. Ett långrandigt sådant. Fullt med precisa, små delikata och utsökta detaljer, som kommer få era öron att trilla av på grund av severe boredom. Men vettni, det ger jag den i, för jag måste föreviga den här känslan. BikBok har verkligen gjort det så himla bra.
Och vettni mer? Jag ska få åka till Dublin. Mer säger jag inte, för mer vet jag inte.
Men inte idag. För idag är jag just precis utpumpad, tärd, osoven och lammen i kroppen. Och jag tänker ta denna stund till att sura. Och varför då? JO, för att:
- det inte finns några chips hemma, däremot finns det dip som hånskrattar mig rakt i ansiktet så fort jag öppnar kylen
- jag är hungrig, men vägrar öppna kylen igen, för jag gillar inte hånskratt sådär övermycket
- jag var dum nog att boka tvättid just den här dagen
- den tvättmaskinen som förut var den långsamma, har förvandlats till den snabba i och med tillökningen i tvättstugan
- båda maskinerna has been going at it för ca 2 timmar nu, utan att komma till skott