Johanna Lönnberg

Jag vet inte riktigt vad jag ska tro.

Idag är en sån där dag när det är sådär sinnessjukt varmt, inomhus som utomhus, att man inte riktigt vill leva. Fastän jag är ledig for, läs flydde, jag till jobbet i panik, för där finns åtminstone luftkonditionering. Sååå, idag har jag rullat om en låda med 30 kvittorullar, lunchat med en kollega samt stört arbetets gång. En fin dag, i slutändan.

Innan jag hem löpte, jag några klänningar köpte.

När jag kom in till stan och skulle traska hemhem, så gick jag förbi ett dropinsolarium som jag lurat lite på de senaste veckorna. Sure, tänkte jag, jag har några tior i väskan, varför inte ta en svängom under lysrören? Lättare sagt än gjort. SaraLi har gett mig en barnenkel förklaring på hur man gör, men jag tycks inte ha fattat galoppen.

Jag började med att lägga i en tia, ansåg att fyra minuter var lite väl futtigt och försökte stoppa in en till. Den hoppade ut igen. Säkert tjugo gånger, om inte mer, så fyra minuter får räcka för dagen. Glad i hågen klär jag av mig och börjar preppa när jag inser att här bjuder de minsann inte på lån av såna där ögonmojänger. Häpp. Jag klär på mig i blixtens hastighet, springer runt i alla lediga rum och ser om det kan tänkas finnas någon annanstans. Då hittar jag en automat där man kan köpa sådana för 10 pix. Yes! Jag går tillbaka till rummet och ser att mitt solarie startat och att det är drygt tre minuter kvar. Slänger av mig kläderna och hoppar i. Hinner ligga där i tio sekunder innan jag inser att jag nog inte låste dörren. Springer upp och låser, lägger mig ner. Och resten av tiden var en enda lång 2 minuters mardröm. Jag var bombsäker på att maskinen skulle brinna upp när som helst, den levde om så förbaskat.

Kort sagt var jag rädd. Men jag ska ge det ännu en chans någon annan dag. Rum nr 5 har dock bränt sina broar.

Och åh, harre, jag måste ju tala om för er om denna underbara dag som började i dalgången men stegrade sig till toppen.

För det första hade jag i min vildaste ambition ställt väckarklockan några timmar tidigare än nödvändigt för att kunna ställa till med brakfrukost och tvmorgonmys. Detta ledde såklart till ett hål i väggen samt ett avstängt alarm. Vaknade i grevens tid av att SaraLi av någon mystisk anledning har valt att ringa mig tidigt på morgonen. Tack för att du ringer, sa jag, men jag har inte tid att prata nu, hejrå. Hon ska få ett kompensationssamtal från mig imorgon. Som en kaka på det, hade jag drömt en synnerligen otäck dröm om Christina. Drömmen och klockslaget fick mig att gladeligen skutta ur sängen,  i duschen och ner på stan. Självklart kör bussen förbi mig när jag gått halva vägen, bara för att kissa mig i ansiktet. Tänk.

Jag trodde det var illa ställt, men icket då. När jag kommer fram till Birsta city slår djävulen till for real. I en sån där fimpkorg, eller vad man ska kalla det, utanför gallerian, har det uppstått en enorm fimpantändning. Detta i kombination med välriktad vind leder till en utrökt själ - min själ. Därtill; en inrökt klänning. Jag svor, väldigt tyst.

Men se, där vände trenden. Ty, direkt jag kom på jobbet så fick jag prata med världens trevligaste och mest hjälpsamma kvinna från huvudkontoret - något som tyvärr varit en bristvara under semesterveckorna. Sen fick vi ett mail från en norsk ängel, med budskap om nya reapriser. Vi jublade av lycka och började pyssla. Dagen rullade på, med sporadiska besök av Emelie och Michael.

Sen - bambarabaaababaaaa - kom storfinsmällen! Jag fick en inbjudan till en liten badkväll ute i Matfors hos en tjej som heter Lina. Så efter jobbet hämtade Erika upp mig, hon hade varit omtänksam nog och köpt med sig mat till min skrikande mage. Sedan rullade vi - jag i dubbel bemärkelse månne - iväg. Vi badade i en tjärn där vattnet var 25 grader varmt, tillfället till ära, vilket var lagom bra för årets första bad och världens mesta badkruka. Det satte ribban för resten av sommaren kan man säga. Efteråt bjöds det på hemlagad chokladsås, hallon, vaniljglass och hundshow. Väldigt glamouröst och grant.

Om inte det var en dunderdag, då vet jag inte längre vad jag ska tro.

Jag har världens bästa mamma!

Igår när jag tömde brevlådan såg jag till min förtjusning att jag hade fått ett riktigt brev, med handskriven adress. Jag blir alltid lika glad. Lång tid tog det inte att lista ut vem avsändaren var; la mama. Sen jag flyttade till Sundsvall har det dykt upp ett antal små brev på posten, med välbehövligt och välkommet innehåll.

I första brevet fann jag en skiftnyckel. Det var mycket rart eftersom jag, bara några dagar innan, suckat över att jag skulle byta soffklädsel men insett, efter att jag kommit halvvägs, att det inte går utan att skruva isär soffan. Jag var så besviken den gången eftersom jag verkligen ville få det ombonat och fint i lägenheten, så jag skulle känna mig hemma. Och tänk, att hon kom ihåg det! Och skickade en liten söt en till mig!

I andra brevet tog jag emot en liten pillerburk med alvedon och fluortabletter, inlindat i papper - as in the old days. Dessutom hade mamma skickat med lite hälkuddar och ett par fotsulor till mina onda fötter. Hon är bra rar min mor.

Brev nummer tre innehöll så mycket som en hemstickad nallebjörn. Vi hade suttit och bläddrat bland gamla grejer då jag hittade en liten bok med stickmönster, varav ett mönster var till en sån här liten godsak som jag åade mig över. Rätt vad det är har hon suttit och pillat ihop en sådan sötnos och nu följer den med mig i väskan emellanåt, som en maskot ungefär!

Brevet som damp ner igår, nummer fyra, bjöd på en korsordstidning samt ett storkryss. Då snackar vi nöjd Johanna. När hon vägt brevet för att checka hur många frimärken som skulle behövas, såg hon att hon kunde lägga till massa mera gram på samma frimärke. Därmed tultade damen iväg på stan på lunchen och införskaffade ett antan ansiktsmasker som hon skickade med.

Nä, min mamma är nog inte bara en pärla. Hon är ett pärlhalsband. Som en kram, ungefär.

ps - namnförslag på björnen mottages tacksamt - ds

Mimimimimiiiin Christina, mitt hjärtas dam, har äntligen anlänt. Hon är tillbaka! Något hon glatt ringde och meddelade mig inatt klockan 3, vilket resulterade i att jag försov mig imose. Det bekommer mig inte det minsta dugg. På fredag blir det reunion deluxe. Vi har inte setts sen november. Det är ett under att jag lever.

Jag finner inga ord, så glad är jag idag! Jag utstöter mest underliga små läten av lycka och melodier av munterhet nu och då.

Jag hr fått många små projekt ur vägen idag på jobbet, vilket känns lättande som få saker. Just idag är jag bra, om än lite långsam. Nu håller jag dessutom på att tvätta, så Christina får återse en ren ren. Vad nu det ska innebära.

Mitt bästa köttbulletips:
Steg 1: Gå till ICA och inhandla deras "Färdigstekta, stora köttbullar av klassisk husmanstyp"
Steg 2: Värm upp stekpannan, en klick matfett, släng i önskat antal bullar
Steg 3: Dra ner värmen till 3-4, glöm bort att de står där och syssla med något annat
När det börjar lukta lite bränt är dina köttbullar redo att ätas upp!

Plötsligt minns jag den gången jag och lillkusin gav vår farbror en nejlika. Utan att veta att det var en nejlika. Och nej, på förhand, jag var inte fem år gammal ...det var i våras. Jag visste helt enkelt inte hur en nejlika ser ut.

Fick precis en inbjudan från grannen. Han sticker ut fönstret från översta våningen och säger:
- Fan, du var ju en jävel på det där. Du får gärna komma upp hit och göra det också.
- Tack det är bra, svarar jag.
Mattskakning var sysslan, bör tilläggas.
        
Idel nya bekantskaper, som chicken på bussen igår med vilken jag började samtala om jordbrukspolitik för att slippa den pinsamma tystnaden.

Jag hittade precis en väldigt stor och bred hårborste bakom min toalettstol. Full med blont hår. Min första tanke löd som så: varför har jag inte sett den här? Sen slog det mig att jag inte normalt brukar krypa runt toalettstolen och leta saker. Andra tanken: vems är det här? Blixtsnabbt insåg jag att det var inte min, ty; ett - jag har inte långt, blont hår, två - hade det varit min skulle jag ha känt igen den. Tredje tanken: hur länge har den legat här? Bra fråga, Johanna. Förra hyresgästen har såvitt jag sett inget hår på huvudet alls, och en thailändsk fru. Hyresgästen dessförinnan dock, hon har ljust och långt hår. Fjärde tanken: fräscht värre.  

Det känns betryggande att veta att jag bor i en lägenhet där ingen städat ordentligt på några år. Vänta nu... visst har jag känt mig ovanligt snuvig på sista tiden? Och ja, visst kliar det lite på ryggen? För att inte tala om det frekventa näsblodet...

Fan. Jag är törstig som en jude men det enda jag har som inte är vatten eller kräver arbete, det är mjölk. Så det blir mjölk och chips. Inte schysst, om jag får bestämma. Försöker packa, men det går uppenbarligen inte så väl. Tänkte ta och måla tånaglarna istället, så de blir värdiga att åka tåg, men de kommer nog aldrig komma upp i de höjderna.

Nä, jag ger mig. Gud är inte nådig idag. Men, om jag funderar på saken så har ju faktiskt allt jävligt löst sig i slutändan... Är det bara jag som är otacksam, månne? Gud kanske är nådig ändå? Eller så har han absolut inte ett skit med saken och göra.

Jag är trött. När jag är trött funderar jag ibland på existensiella frågor. Det blir inte så hejsan alla gånger.

Nä, nu är det jag som packar. Hejsan.

Idag saknar jag gamla vänner. Olika gamla vänner från olika tider i livet.

Nåväl, jag har haft världens knepigaste vecka och det är verkligen så skönt att den största stressen är förbi. Kampanjstarten är idag, vilket innebär att det bara är 999 saker kvar som måste göras, utan egentlig deadline. Förutom att jag tar några dagars semester och måste förbereda inför det, både hemma och på jobbet. Vad det rör förberedelserna hemm blev de lite mindre de också, eftersom det visade sig att tvättstugan är uppbokad resten av veckan. Betyder det att jag måste komma hem till farmor med massa skit som ska rengöras? Det känns inte så hippt, om jag ska vara ärlig. 

Har iaf bokat tåg till Östersund nu, så det är bara att börja packa! Längtar verkligen hem nu, är sprickfärdig snart. Och dubbeltur har jag för min farbror och hans familj semestrar där samtidigt. Det kommer bli kanoners! Bara vila, krama träd och leka. Som det ska va.

Nu är frukosten uppäten. Plikten kallar.

Precis som alla andra, har jag snubblat över denna här dårå.

HAR DU PUSSAT NR 2?
AKs sambo. Nej oh nej, har aldrig sett skymten av karln i fråga. Tror bestämt han heter Rene, är norrman och lever tillsammans med BikBok-AnnaKarin.

VAD HAR DU FÖR RELATION MED NR 20?
BikBok Umeå. Där jobbade jag i nio månader, och blev lite mera vuxen. Kan eventuellt vara bland det bästa som hänt mig - alla kategorier.

NÄR SKA DU TRÄFFA NR 30?
City. Alltså BikBok i Sundsvall City. När jag går hem från jobbet i tid, och bussarna inte stämmer överens, då kommer jga träffa City.

ÄR NR 18 SÖT?
Berndt. Berndt är kanske inte söt, men väldigt rolig. Han svär som en borstbindare, muttrar en hel del och kan ses körandes traktor, letandes serienummer på spisar och rensandes avlopp. Han är alltså fastighetsskötare i huset jag bodde i senast, i Umeå.

VAD VAR DITT FÖRSTA INTRYCK AV NR 33?
Elly BikBok. Det var ungefär så här: woooooow. Energisk, sprudlande, högljudd, inbjudande, stark, framåt, intelligent, strålande, snäll och fantastisk. Och rätt hade jag här. Hon kan konsten att ta en människa med storm, mina vänner.

NÄR TRÄFFADE DU NR 9?
Andreas. Min kusin. Senast var i påskas. Då krigade vi förmodligen, för det är det vi gör. Vi åt också våfflor.

NÄR SKA DU TRÄFFA NR 14 NÄSTA GÅNG?
AnnaKarin BikBok. Jadu, det kan jag inte svara på. Däremot är jag stensäker på att det kommer ske - nödörönö - på jobbet.

ÄR DU NÄRA VÄN MED NR 13?
Anna BikBok. Nära vet jag inte, men vän! Och ja har ett väldigt stort förtroende för denna dam, hon är fantastisk.

HAR DU GÅTT PÅ BIO MED NR 4?
Amanda Almqvist. Nädu, henne träffade jag en gång på Åsele Marknad, tre år senare hejade vi på varann i tre år framåt. Aldrig bio dock.

SKULLE DU KUNNA DEJTA NR 5?
Anders Ahlmark. Nä, brorsan skulle nog inte klara av det. Inte Anders heller för den delen.

VAD PRATAR DU OCH NR 45 OFTAST OM?
Hahaha, nu är det inte roligt längre. Erika BikBok. Vi pratar om vad som ska göras idag, hur vi ska lösa olika saker och sen allt annat möjligt som hör vardagslivet till.

KÄNNER DU NR 1?
Saldokoll. Vi står varandra inte nämnvärt nära.

SKULLE DU KUNNA GE NR 6 EN KRAM?
Anderssonskan. MÅNGA GÅNGER OM!!!

Konklusion; en herrans massa BikBok. Ett skämt?

Måste bara klappa händer litegrann. Det råkar nämligen vara som så att Hemmakväll i Sundsvall är dubbelt så bra som i Umeå, här får man en dvd-box för 25 kronor i sju dagar! Oh happy day.

Sen kan vi ju klappa händer åt att jag missade bussen imorse för att jag glömde glasögonen hemma. Vi kan klappa en gång till för att jag glömde matlådan. Sist kan vi ta en dubbelklapp för att jag jobbade över tre timmar, kom hem efter 21 och har sumpat min tvättid. Oh happy day.

Nu säger förnuftet åt mig att jag måste gå och lägga mig. Johanna säger något annat.
Johanna och förnuftet är långt ifrån samma sak.

Men eftersom Johanna vet att förnuftet förr eller senare kommer segra, och egentligen har rätt, så kastar Johanna in handduken.

Lika bra hon gör det i tid, medan hon har hedern i behåll.

Det kom precis över mig; när jag gick på dagis och det var den där stunden på dagen då man låg och vilade i lekrummet allesammans brukade jag pilla bort små skumgummibitar från den supersuperstora madrassen och peta in dom i näsan. Sån var jag när jag var liten.

Till saken, jag vill låta lite idag. Har inte låtit på en månad nu, vilket känns helt uppochnervänt. ÄNTLIGEN fick jag mitt bredband installerat idag, superduperbra. Dock har msn gått och lagt sig och allt annat går herrans långsamt. Men vad gör det mig? Egentligen?

Tänkte att jag skulle uppdatera på viktiga punkter i mitt liv, främst då olika beroenden som erövrat mig den senaste tiden:
 - Vaniljyoghurt med bärmüsli; världens mest superba snabbfrukost.
 - Att bita mig i höger kind.
 - Att sova; på senaste har jag sovit så tungt att jag vaknat i en bäddad säng. Den var ny vill jag lova.
 - Att äta mazariner, kolla brevlådan fem gånger om dagen samt sitta på bron och lösa korsord tillsammans med mina krukväxter. Det har blivit lite av en ledigdagvana.
 - Hem till byn. Kommentar på det är så kallat redundant. MEN, låt oss säga så här: det var mitt liv i en hel vecka och ingenting, ingenting, är särskilt roligt längre.
 - Pinnglass.
          
Saker jag skyr som pesten just idag:
 - Att åka buss femhundra timmar om dagen för att ta sig till och från jobbet.
 - Att jag kastade 25 enkronor i sjön när jag hyrde filmen Silk. Kalla mig sniken men jag skulle bra gärna vilja ha tillbaka mina enkronor.
 - Att den här veckan är lite av en mardrömsvecka slash presterarvecka slash dumåsteannarsexploderarjordenvecka.

Det skönaste av allt vackert just idag är:
 - Att efter de kommande skräpdagarna på mitt ack så ljuvliga jobb, åker jag till Östersund för att plocka upp mina mjukisbyxor. När det är avklarat slussar jag vidare till Villepillehjärterot, där jag slipper åka buss vart än jag ska. Där får jag också glädja min lillebror med en legopresent, förhoppningsvis fiska och få använding för min rosa springsters.

Livet är en fest. Mest är det en fest när näsan är full med skumgummi.