Jag ljuger så bra
Det är sant, men det var längesedan nu. Inte ens det nöjet får jag ha. Det ger så dåligt samvete, allt roligt har en baksida.
Livet är bra orättvist, det tar helt fel vändning.
Jag hoppas starkt på att mina MOCKS är lyckade åtminstone. Jag hoppas jag ljög tillräckligt bra på historia- och bilogiproven, så att jag kanske kan kamma hem en tre, femma, sjua. Vad som helst duger, inte under tre dock.
En sjua är inte att förvänta sig.
Imorgon kanske jag far till Sundsvall, till IKEA. Det skulle inte sitta helt fel. Kanske skulle det göra mig lite lättare.
Som en sista paragraf i detta klagosamma inlägg vill jag påpeka att Valborg suger. Utan rötter är det svårt att veta vad man ska göra. Jag känner mig inte längre som en del i hemtrakterna, även fast jag så gärna vill. Jag träffar inte längre mina vänner där så ofta. Och de jag träffar vill aldrig göra något - det är helt enkelt opassande och besvärligt. Jag tycker om dem, men vafan - ha roligt någon gång. Slentrian, slentrian. Jag kan alltid stanna här, men vad ska jag då göra? Jag KAN fara hem, men vad gör jag där? Jag vill inte ha en upprepning av de sista dagarna på påsklovet. Ty det var obarmhärtigt tråkigt. Ge mig något att göra, jag är så dålig på att styra upp själv.
Nu ska jag gå och köpa en klänning. Alltid något att göra, vi får väl se om det blir av ändå.
Livet är bra orättvist, det tar helt fel vändning.
Jag hoppas starkt på att mina MOCKS är lyckade åtminstone. Jag hoppas jag ljög tillräckligt bra på historia- och bilogiproven, så att jag kanske kan kamma hem en tre, femma, sjua. Vad som helst duger, inte under tre dock.
En sjua är inte att förvänta sig.
Imorgon kanske jag far till Sundsvall, till IKEA. Det skulle inte sitta helt fel. Kanske skulle det göra mig lite lättare.
Som en sista paragraf i detta klagosamma inlägg vill jag påpeka att Valborg suger. Utan rötter är det svårt att veta vad man ska göra. Jag känner mig inte längre som en del i hemtrakterna, även fast jag så gärna vill. Jag träffar inte längre mina vänner där så ofta. Och de jag träffar vill aldrig göra något - det är helt enkelt opassande och besvärligt. Jag tycker om dem, men vafan - ha roligt någon gång. Slentrian, slentrian. Jag kan alltid stanna här, men vad ska jag då göra? Jag KAN fara hem, men vad gör jag där? Jag vill inte ha en upprepning av de sista dagarna på påsklovet. Ty det var obarmhärtigt tråkigt. Ge mig något att göra, jag är så dålig på att styra upp själv.
Nu ska jag gå och köpa en klänning. Alltid något att göra, vi får väl se om det blir av ändå.
Då var det ute ur världen.
Äntligen är min och Cornelia's Oral Presentation avklarad, känns riktigt bra och Jean såg faktiskt nöjd ut. Fick tillbaka min commentary också och det var en underbar känsla att få ett så bra betyg..
Skola är ett alltför stort kapitel i mitt liv nu. Det påverkar alting och inkräktar på min fritid och än värre min frihet. Jag känner mig konstant stressad över min skolsituation och har åtminstone fyra biologirapporter att skriva. Helst innan påsk. Det måste bli av, annars får jag sitta kvar på sommarlovet tills de är färdiga. Det är ingen dröm jag har, kan jag med all säkerhet påpeka.
Irritationen är också stor över Business'n, likväl historian. Min vana att försova mig har haft hemsk inverkan på dessa ämnen. Jag är inte stolt.
Hur som haver är påsken på intågande och det känns underbart. Jag saknar Thomas och Linus så jag vet inte vad, de växer med sådan kopiös hastighet att jag snart inte känner igen dem.. det är för långt mellan gångerna, helt klart.
Nåja, allt löser sig. Med lite förhoppning hinns det med en tur till Borgafjäll, och med ännu mer förhoppning lär jag mig allt om biologi, historia, promotion, svensk litteratur osv utan att öppna en bok. Vi får väl se hur det går med den biten.
Nu ska jag spendera resten av veckan till att fundera på min TOK-redovisning..
En inblick i mitt gråa liv. Jag ser ljust på framtiden och hoppas trevligare rapporter kan avläggas när denna kommer.
I övrigt är jag tokkär i min familj, och det är så det ligger till.
Skola är ett alltför stort kapitel i mitt liv nu. Det påverkar alting och inkräktar på min fritid och än värre min frihet. Jag känner mig konstant stressad över min skolsituation och har åtminstone fyra biologirapporter att skriva. Helst innan påsk. Det måste bli av, annars får jag sitta kvar på sommarlovet tills de är färdiga. Det är ingen dröm jag har, kan jag med all säkerhet påpeka.
Irritationen är också stor över Business'n, likväl historian. Min vana att försova mig har haft hemsk inverkan på dessa ämnen. Jag är inte stolt.
Hur som haver är påsken på intågande och det känns underbart. Jag saknar Thomas och Linus så jag vet inte vad, de växer med sådan kopiös hastighet att jag snart inte känner igen dem.. det är för långt mellan gångerna, helt klart.
Nåja, allt löser sig. Med lite förhoppning hinns det med en tur till Borgafjäll, och med ännu mer förhoppning lär jag mig allt om biologi, historia, promotion, svensk litteratur osv utan att öppna en bok. Vi får väl se hur det går med den biten.
Nu ska jag spendera resten av veckan till att fundera på min TOK-redovisning..
En inblick i mitt gråa liv. Jag ser ljust på framtiden och hoppas trevligare rapporter kan avläggas när denna kommer.
I övrigt är jag tokkär i min familj, och det är så det ligger till.