det här är bara början
Idag ringer man och kirrar referenser, går på anställningsintervju utan glasögon, gör intresseanmälan på en lägenhet, leker cementblandare i frukosttider, återfinner den borttappade charmen och slipper undan förseningsavgift på stadsbiblioteket.
Livet bjuder på variation.
Sen hänger man upp gardiner hos mormor, inmundigar palt, irriterar sig på uppreparfasoner, telefonsamtalar med ett virrvarr av folk, minglar med solblind preempersonal, läser litteratur och gör annat som hör det goda livet till.
Dagens vettiga sysslor och goda gärningar, som jag hellre räknar i kvalitet än kvantitet (annars ser det fatalt lite ut), tog ut sin rätt och jag är fullkomligen utslagen. Så pass utslagen att jag inte tar hand om cementen, och heller inte skäms.
Livet bjuder på variation.
Sen hänger man upp gardiner hos mormor, inmundigar palt, irriterar sig på uppreparfasoner, telefonsamtalar med ett virrvarr av folk, minglar med solblind preempersonal, läser litteratur och gör annat som hör det goda livet till.
Dagens vettiga sysslor och goda gärningar, som jag hellre räknar i kvalitet än kvantitet (annars ser det fatalt lite ut), tog ut sin rätt och jag är fullkomligen utslagen. Så pass utslagen att jag inte tar hand om cementen, och heller inte skäms.
Lament
Det är ganska mycket som är ganska kasst. Det som skall ha firats den senaste tiden har inte firats från min sida. Jag orkar inte fokusera på firande, och jag vet inte varför. Jag orkar inte styra upp, jag är helt enkelt kraftlös.
Jag är också sinnessvag. Jättesinnessvag. Och jag lider, fast jag kanske inte har anledning till det egentligen. Idag tvättar jag tjogtals med maskiner i ett tappert försök att städa ut lite ångest. Hur fasen kan jag framkalla sådan ångest hos mig själv?
Jag borde belönas med mängdtals priser för mina inbillningsrika tankegångar, fantasifulla associationsbanor samt min, i dubbel bemärkelse, förkrossande slutledningsförmåga. Jag deprimerar mig själv. I vanliga fall brukar jag skratta åt det, men just idag finner jag det föga roande. Jag har också förlorat min förmåga att tala ordentligt och blir alltmer tillrättavisad. Därmed är jag inte heller lika tillrättavisande som förr. Jag saknar det, men samtidigt; vilken böld jag måste ha varit.
Men, i ett försök att inte låta fjortisdeppig och alltför tragisk, så lyfter jag fram att det är ganska fint väder ute, att jag köpte ett par nya jeans igår, att jag ska på anställningsintervju i dagarna, att jag läser en underhållande bok, att jag försöker återframkalla min kapacitet att agera socialt och att jag tänker lyckas med det så fort tillfälle ges. Jag ska öva på det intetgivande minglandet och träna in följdfrågor. Jag ska också öva på att våga mer.
Igår var jag inte så hemskt bitter, men det tar sig, tydligen.
Jag är också sinnessvag. Jättesinnessvag. Och jag lider, fast jag kanske inte har anledning till det egentligen. Idag tvättar jag tjogtals med maskiner i ett tappert försök att städa ut lite ångest. Hur fasen kan jag framkalla sådan ångest hos mig själv?
Jag borde belönas med mängdtals priser för mina inbillningsrika tankegångar, fantasifulla associationsbanor samt min, i dubbel bemärkelse, förkrossande slutledningsförmåga. Jag deprimerar mig själv. I vanliga fall brukar jag skratta åt det, men just idag finner jag det föga roande. Jag har också förlorat min förmåga att tala ordentligt och blir alltmer tillrättavisad. Därmed är jag inte heller lika tillrättavisande som förr. Jag saknar det, men samtidigt; vilken böld jag måste ha varit.
Men, i ett försök att inte låta fjortisdeppig och alltför tragisk, så lyfter jag fram att det är ganska fint väder ute, att jag köpte ett par nya jeans igår, att jag ska på anställningsintervju i dagarna, att jag läser en underhållande bok, att jag försöker återframkalla min kapacitet att agera socialt och att jag tänker lyckas med det så fort tillfälle ges. Jag ska öva på det intetgivande minglandet och träna in följdfrågor. Jag ska också öva på att våga mer.
Igår var jag inte så hemskt bitter, men det tar sig, tydligen.
Det rör sig, för det mesta
Håhåjaja, så tiden går och saker förändras. En del saker är dock som vanligt; exempelvis kan min lillebror fortfarande inte säga 's'. Det är alltid lika roligt.
Den mest livsomvälvande förändringen just nu torde vara införskaffandet av ett par nya vänner; de kommer hänga med mig överallt, troligtvis vara ivägen och även tappas bort. Men lika mycket som jag kommer bråka med dem kommer jag även att glädjas åt dem. De har redan visat prov på underbara egenskaper och gett mig en helt ny syn på saker och ting. Självklart talar jag om mina glasögon. Jag hoppas att vem som än läser detta uppfattar ironin. Kanske borde jag ha brett på lite mer? Men hursomhaver ser jag redan, efter blott en halv dags bruk, glasögonen som mina vänner och jag är helt övertygad om att jag, ifall de någon gång går sönder, kommer gråta över dem såsom Sunes mamma Karin grät över Tuss.
Nu är det bara en vecka kvar till studenten. Här snackar vi att tiden går. Men innan dess kommer morgondagen; Sveriges nationaldag. Detta ska firas med pompa och ståt i Kungälv; pappa har köpt två små flaggor och lillebror ska sjunga nationalsången hemma i trädgården. Han har övat heeela dagen. Här är saker fortfarande som vanligt. Barn är barn och Thomas är rolig.
(Fanimig vad jag älskar, missbrukar och älskar att missbruka semikolon. Mumma.)
Den mest livsomvälvande förändringen just nu torde vara införskaffandet av ett par nya vänner; de kommer hänga med mig överallt, troligtvis vara ivägen och även tappas bort. Men lika mycket som jag kommer bråka med dem kommer jag även att glädjas åt dem. De har redan visat prov på underbara egenskaper och gett mig en helt ny syn på saker och ting. Självklart talar jag om mina glasögon. Jag hoppas att vem som än läser detta uppfattar ironin. Kanske borde jag ha brett på lite mer? Men hursomhaver ser jag redan, efter blott en halv dags bruk, glasögonen som mina vänner och jag är helt övertygad om att jag, ifall de någon gång går sönder, kommer gråta över dem såsom Sunes mamma Karin grät över Tuss.
Nu är det bara en vecka kvar till studenten. Här snackar vi att tiden går. Men innan dess kommer morgondagen; Sveriges nationaldag. Detta ska firas med pompa och ståt i Kungälv; pappa har köpt två små flaggor och lillebror ska sjunga nationalsången hemma i trädgården. Han har övat heeela dagen. Här är saker fortfarande som vanligt. Barn är barn och Thomas är rolig.
(Fanimig vad jag älskar, missbrukar och älskar att missbruka semikolon. Mumma.)