It's a use in trying
Det här med att kvinnor är som sinuskurvor är en uppfattning jag, för var dag som går, finner mer och mer sanningsenlig. Det är helt makalöst hur maktlös jag egentligen är över mitt humör. Det gör som det vill, no questions asked. Dock bekymrar det mig inte särskilt mycket, för det kan föra med sig en hel del lustiga och intressanta saker och därmed blir det bara en rolig grej. Jag tänker inte låta mig själv bli deprimerad över det, lite makt borde jag ju ha ändå!
Vacker vänskap
Nu ska jag promenera iväg till SaraLi; dagens, uppenbarligen, mest otrevliga sällskap. Hon ser inte på vår vänskap som något vackert och tryggt utan beskriver hennes förhållande till mig så här, and I quote,:
"Jag skulle snarare se det som att jag dränker dig med en slemmig, blöt, ihoptovad yllefilt."
Men vad spelar det för roll? Vän som vän, säger jag.
Slänger in ett citat från gårdagen också:
"Å, det där är äkta vänskap, när man ger bort de bästa chipsen." - Christina
Ajöss!
Och ja, Umeå Open på lördag.
Allt är inte guld som glimmar.
Jag vill skriva massa saker men jag tänker så mycket att fingrarna inte riktigt hinner med. Det är bra, och allt kommer att bli bra.
Saker jag ler åt idag:
- Jag och Emmelie ska promenixa i afton
- Rabarbergräddste är gott
- Lillebror ska på kalas (jag vet inte varför jag ler åt det egentligen, men det lät så gulligt)
- Min fina lägenhet
- Musik
- Människor som arbetar på helt fel ställen, som killen på Schmäck
- Jag är förälskad i Christina
- Jag har lärt mig göra lockar med plattången, och det gick hem verkade det som
- Mig själv
- Gårkvällen
- Min positiva sida
- Min negativa sida
- Charmig bitterhet
- Gårdagens msn-konversation med pappa, han är rolig
(plus ett antal fler punkter)
Saker jag inte ler åt idag:
- Mjölken var slut när jag vaknade imorse
- Att jag är lite feg och lite småtråkig
Det är bra, och allt kommer att bli bra. Allt är nog guld som glimmar ändå. Egentligen.
Ännu mera glädje
- The Smoking Man
So, this must mean I am of an extraordinary kind.
Glädjen vägrar ge sig
Projektet jag har på gång, som jag nämnt tidigare, om att hitta min musiksmak är också fruktansvärt glädjande. Det är verkligen så skönt att bara ligga och lyssna på musik, gå och lyssna på musik, dansa till musik och allmänt leva med musik i bakgrunden. Ett stort tack utfärdas härmed till Umeå Stadsbibliotek som ger mig tillgång till ett rikare liv. Harre, vilken tönt jag är.
Idag har jag avklarat alla inlämningar och redovisningar på riktigt. Det är hejsan. Här kan jag passa på att utfärda ett tack till Sylvia Plath för att ha skrivit dikten "The Applicant". Det känns som att det gick riktigt bra. Finns det någon rättvisa i världen så borde jag få åtminstone en stark sexa. Nu är det bara att vänta till vecka 18, då börjar allvaret igen. Men äsch, orka bry sig om det nu. Dumt, dumt, dumt. Nu ska det mås. Jag är värd att må.
Jag vågar inte kolla efter om fruktsoppan är död än eller inte, men jag har redan skaffat ersättning; blåbärssoppa. Jag hoppas den är god, annars blir jag nog tillfälligt förkrossad. Nepp, här borde jag inte sitta alltför länge till. Fast jag skulle nog kunna göra det. Men, nej, skärpning. Nu blir det bara meningslöst skrivande hära. Det får fortsättas när något mer betydelsefullt och nämnvärt finns att delge.
La vie formidable
Livet är tres drôle. Den här veckan har hitintills varit obotligt fantastisk. En kort sammanfattning:
- Måndag: 1 lektion, effektivt mysplugg hos Klara, chocolatechipcookies.
- Tisdag: 1 lektion, slapp diktboksläsning hos Christina, vaniljglass med varm blåbärssylt.
- Onsdag: 1 lektion, effektivt plugg på Stadsbiblioteket med Cornelia, ehm.. en rostad macka när jag kom hem.
- Torsdag: Ingen lektion, förhoppningsvis terapisession varvat med engelskaplugg hos mig, grahamsgrynsgröt.
Fredag, Lördag, Söndag yet to come. Jag ser ljust på framtiden. Neutralt ljust.
Igår köpte jag även tyget till min balklänning. Det är egentligen lite roligt eftersom jag ännu inte bestämt huruvida jag vill gå på bal eller ej. Kenpigt, I know. Dumt, kanske en del skulle säga, till och med.
Ännu en god sak med livet är att jag börjar komma underfund med, mer och mer, vad jag vill bli när jag blir stor. Eller nja, stor och stor. Jag blir nog inte mycket större än så här skulle jag tippa. Men i livet, vad jag vill göra efter gymnasiet och så. Det verkar som att jag är ganska inriktad på det här med hälsovetenskapliga yrken som exempelvis logoped, tandhygienist eller massageterapeut. Jag antar att det är åt det hållet vägen kommer svänga.
Min elaka sida har börjat florera igen, fastän jag är så yster. Men det är en glad elak sida, den är mest bara skrattframkallande eftersom jag egentligen inte är någon talang på elakhet. Det blir lätt dråpligt. Eftersom det är just en väldigt mild, oskyldig variant av elakhet ämnar jag inte be om ursäkt för den. För jag är faktiskt väldans snäll.
Just nu är jag mäkta peppad inför kommande dagar, konversationer och samkväm. Jag är också tämligen preppad inför min engelskaindividualoral (formerly known as döden) som går av stapeln imorgon. Men mest är jag nog lite småtrött och hungrig idag. Mycket mest också, har jag en brinnande lust att tala franska just idag, synd bara att jag inte riktigt minns hur man gör.
Förutom den lilla bagatellen så är det enda som egentligen håller ner mig nu misstanken om att fruktsoppan har blivit dålig. Det gör ont i hjärtroten.
jag har verkligen ingen aning om vad jag ska skriva för rubrik
Jag känner mig ganska knäpp idag. Det bådar inte gott. I am slowly going crazy. Men ändå är det som en bra dag. Jag ska alldeles strax presentera dagens fördelar i listform, men innan dess tänkte jag delge en liten lista på förstörda/antonym till förstörda ord. Vi kör en topp-tre lista:
1. knäpp
2. knapphändig
3. stort
Nå, då går vi vidare till, som utlovat, dagens fördelar-listan:
1. vaknade trevlig och lugn efter en god natts sömn (tack christinas soffa)
2. gick trevlig och lugn promenad till skolan med christina
3. förmiddagen var trevlig och lugn, relativt stressfri
4. min svensk-oral var trevlig och lugn, relativt smärtfri om man bortser från att jag tappade huvudet i bordet
5. tea och johanna gjorde en trevlig och lugn blixtvisit (motsägelsefullt?) på skolan och överlämnade fribiljetter
6. jag gick en trevlig och lugn promenad hemåt, under vilken jag tänkte trevliga lugna tankar
7. jag gjorde alldeles nu en trevlig och lugn upptäckt; lugn är ett underligt ord
I och med detta får jag nog lov att uppdatera listan med förstörda/antonym till förstörda ord:
1. knäpp
2. knapphändig
3. stort
4. lugn
Jag tror jag är en psykopat.
Christina-abstinens
Bara lite randomprat.
Jag reflekterar över en hel del roliga saker idag. Som till exempel tysta män på scharren, krympande klistermärken, min talang att komma försent eller hur det går till när man faller handlöst, framlänges, och landar med huvudet på en legobit, et cetera, et cetera. Sen sitter jag också och erinrar mig roliga saker som hänt de senaste dagarna. Exempelvis att jag went crazy och köpte tre par skor på en och samma dag, när SaraLi ligger på min säng och gnäller "feeeed meee" samt incidenten med det nattliga spikandet.
Dessutom har en del underliga, underbara grejer skett. Främst tänker jag då på när jag och min 5-årige lillebror analyserade en låttext tillsammans. Det var sent, han kunde inte sova och jag ville inte tvinga honom eftersom det var min sista kväll där. Så vi låg vakna från klockan sju till tio, och pojken var förmodligen inte den piggaste ungen på dagis dagen därpå. Men, äsch.
Jag tror äsch är mitt nya mellannamn. Väldigt attraktivt.
Apropå attraktivt har jag kommit underfund med att jag antingen måste sluta skratta helt och hållet eller helt enkelt lära mig skratta lite snyggare. För som det är nu är det ju verkligen katastrof, hur jag än skrattar så blir det styggt. Lite extra styggt om jag och Christina är ilag.
Det kallas inte anafor iallafall
1. Nattliga samtal: Inatt (söndag natt) klockan 01.15 ringer min mor: "Johanna, det är väl ändå inte du som håller på att hamra och spika". Ett väldigt oväntat samtal, vill jag lova. Men jo, visst var det väl ändå jag som höll på att hamra och spika. Än en gång får jag lov att utnämna mig själv till dålig granne och hyresgäst. Men det bekymrar mig inte så mycket.
2. Hamra och spika: Jag må vara en dålig granne, men jag är fanimej rätt så händig och det står liksom över att vara en god medmänniska, om jag får bestämma.
3. Inredning: Detta var då anledningen till det nattliga hamrandet och spikandet. Det här med inredning är allt bra klurigt. SaraLi kom på besök och hade det inte varit för det hade jag aldrig tagit tag i saken, men nu gjorde vi det tillsammans. Med andra ord: SaraLi pekade och jag gjorde. Ibland lånade hon ut en hjälpande hand också, och jag är väldigt tacksam. Min lägenhet är nu inte längre vit och avskalad. Nu ser det ut som om någon faktiskt bor där (detta gäller dock endast om man tittar i själva rummet, inte kylskåpet).
4. Christina-abstinens: Några dagar utan kontakt med bruden och jag blir en riktigt stird bird. Tillsammans med henne är jag dock en fullfjädrad stird bird, men det är bättre att vara störda tillsammans än att vara störd ensam. Som tur var kommer hon hit idag, min lycka är som gjord.
5. Mera lägenhet: Den är perfekt att dricka te, skvallra, vara djup, grubbla, fika, mysa, sova, dansa, skratta och bara vara i. Mitt köksbord är mitt nya favorithak. Välkommen dit.
6. Oväntade besök: Min vän Emmelie tog igår ett underbart initiativ. Hon svängde bara förbi mig, utan förvarning, och knackade på min dörr. Väldigt, väldigt oumeaktigt och å så fabulöst.
That will do, jag minns inte längre än så.
Förbannat.
Onödig information
Men okej, även fast jag nu är så himla toppen och hela köret så har jag ju ändå syndat idag. Igen. Jag måste erkänna att jag idag köpte tre par skor. Hela tre par. Hela tre par fina små skor. Jag ska visserligen lämna tillbaka ett par, men de andra två.. mums, säger jag bara. Jag är väldigt tacksam för att 59:an tagit in små söta 35:or för mig att lägga vantarna på. Äntligen. Nöjd. Utöver the shoe-shopping så blev det även lite fabrictohangonthewallbehindthekitchentable-shopping. Det var lite halverst dyrt sådär, men fantastiskt mycket värt pengarna.
Nu är det ju såhär att förr i världen har jag belönat mig själv när jag gjort något duktigt, vilket är snällt men ganska bortskämt. Idag gjorde jag dock tvärtom. Inte så att jag belönar mig själv i förväg utan snarare att jag betsraffar mig själv i efterhand. Båda metoderna kanske är lite questionable, men ändå. Förut syndade jag ju för att jag var värd det, nu straffarbetar jag för att jag förtjänar det. Det är väl kanske lite bättre självuppfostran ändå. Synpunkter och åsikter om detta tages tacksamt emot.
Hursomhelst, straffet bestod av att städa. Jag gillar verkligen inte att städa. Men jag gjorde det. Helahela lägenheten, skurade och grejer.. Det var slitsamt, men absolut värt det. Mina söta små röda lackskor ger jag allt för.
Lite mer onödig information kan jag också bidra med, eftersom det är en av mina många beskaffenheter. Jag tänker ibland på Skelleftemål. Helfel. Fy farao.
Why risk falling?
Jag orkar inte skriva om det, det blir liks inte samma grej. Men jag kan dra en snabbgenomgång. Vi kör på en lista då, så klart:
1. Min nya approach till livet: Jag ställer mig neutral till det mesta just nu. Väldigt soft att vara varken negativ eller positiv då både de inställningarna är sjukt slitsamma. Jag gillar balansgången emellan, it keeps me on my toes. Samtidigt slipper jag ägna mina tankar åt och lägga ner min energi på pinsamheter och lyckorus. Väldigt smart, om jag får säga det själv. Som rubriken lyder: why risk falling?
2. Min dag, i korthet: Jag klev upp tidigt (09.02), kikt på Nyhetsmorgon, stegade upp för trappan för att käka frulle och vara social. Ingen där ovan ville dock vara social med mig, så det var bara att sno lite fika och gå hem igen. Sen rullade jag in till stan, bråkade med diverse mönstertidningar på Ohlssons, hittade små röda skor, skvallerfikade med Corresnorre och SaraLi (styggt öknamn efterlyses), rullade hem. Efter detta har inte mycket hänt, så, ja, punkt helt enkelt.
3. Skolan börjar igen på tisdag: Ja, det var allt jag hade att säga om det, ungefär.
4. Mina hundvaktarabilities: Jo, jag skulle då sitta hundvakt. Jag passar på att utfärda en varning; anlita inte mig till hundvakt. Detta är jag inte bra på visade det sig, nämligen. När packet drog iväg på deras efterlängtade Markus-konsert gick jag en liten promenad med vovven, där jag gjorde mitt allra bästa för att han inte skulle välta omkull alla förbipasserande gångtrafikanter, gick hem, satte honom i hans bur och traskade sedan iväg till en vän. Det hela hade vart smidigt om det inte vore för att jag är osmidig. Hundägarna kom nämligen hem före mig. Menmen, they bear no grudge, de gav mig ju i princip lov att gå hemifrån så. Tack och lov.
5. Positiva listor: Den här punkten fanns icket med i originalupplagan av detta inlägg. Det gjorde förvisso inga av de ovanstående punkterna heller då inlägget inte var av punktform. Men själva innehållet.. ja, ni fattar. Jag försökte göra en sån här gudsåglattalltingär-lista igår, men det kom verkligen inte från hjärtat. Det blev bara en riktigt crappy lista. Även om den innehöll någorlunda glada saker så var den inte innerlig alls. Från detta föddes delvis min nya approach till livet, vilken kan omläsas i punkt ett.
6. Kaffe: Allting luktar verkligen kaffe idag. Sanslöst.
Det får duga för dagen. Sådärja. Nu vill jag lyssna på musik.
Göteborg
En helschysst tågresa förde mig och Christina till Göteborg där vi strax gick skilda vägar. Jag hoppade på en buss till Ytterby och Christina spann iväg ut på schtan. Farfar kom och hämtade mig och vi for iväg för att plocka upp Thomas på dagis. Killens kläder var genomblöta då han badat utomhus i en båt. Inte friskt. Menmen, hans reaktion när han såg mig är verkligen obetalbar, så jag är nöjd!
Note to self: åk inte bil med farfar igen, han har en skrämmande filosofi gällande trafikregler och rödljus. Gällande detta är jag inte särskilt nöjd. Snarare dödsrädd.
Väl hemma upptäckte jag att pappa gått och blivit snyggerst och slutat röka. Kan det bli bättre? Så fort jag noterat det drog vi iväg in till Göteborg för att träffa Mattias Wennerberg och så småningom hitta en parkering.
Så, ja, igårkväll rörde jag mig med eliten, inte bara på något hotell, utan senare på Scandinavium. Det var stort, jag kände mig liten. Min framtida man är het, svärmor är trevlig. Sen sneakade jag och farsgubben såklart backstage och minglade med materialförvaltare, sportjournalister, tränare och otaliga hockeyrumpor. Självklart hamnade jag precis utanför dörröppningen till omklädningsrummet. Just den biten var lite småpinsam.
Det var dock inte så pinsamt att ha min Frölunda-tröja på mig som jag trodde först. Jag var inte ensam kan jag säga. Det blev dock ett stressmoment senare eftersom det var i Timrås korridorer vi hängde efter matchen. Jag pulade in tröjan under jackan, jag kan ju inte förväntas stå för en åsikt jag inte riktigt har. Hela kvällen kände jag mig ganska snygg och rätt så cool. Enda undantaget var när jag beställde ett Happy Meal på McDonalds.. det var inte så coolt. Men jag gissar att det var undantaget som bekräftade regeln.
Med det sagt så var det inte så mycket kvar att säga. Eller, jo. Timrås spelare har alla matchande svarta jackor/kappor/någonting. Lite macho, lite Manhattan, lite mäktigt. Typ. Och lite mesigt. Men jajaja, låt gå.
paranoi..? paranoidiskt? paranoiskt? paranoit?
Nu är det iallafall slut på mocksen. Finally. Gjorde de sista proven idag, Business & Management, och resultatet är tämligen skamligt. Men jag kan ju trösta mig med det faktum att det inte bara var businessen som gick åt fanders, de flesta andra proven vandrade den vägen de med. Jag känner mig faktiskt kusligt nöjd ändå. Jag hann till och med skriva ett brev till Anderssonskan idag under provtiden, det kändes ledigt. Ledigt var vad min kropp och mitt psyke önskade sig imorse. Ledig var också bilen som kunnat få mig till skolan i tid. Ledig var även min intelligens i lördags klockan 00.11.
Nu är det sportlov. För första gången i mitt liv spenderar jag inte lovet i Borgafjäll och det känns lite bakåfram. Om 6 h och 17 min bär det iväg neråt landet. Jag har säkrat glädjen med resan genom att donera mannagryn till Christina. Detta funkar som så att hon blir nöjd, köper frukt och mandel i gengäld och sedan är vi båda lyckliga under färden. Och jo, jag köpte majs igår.
Hur lyckades jag börja alla tre ovanstående stycken med ordet nu? Eftersom det tydligen var av vikt att det ordet skulle användas borde jag kanske klura ut en synonymjävel till det också.
P.S. Fick nyss ett sms av fadern: "Vi ska på hockey imorgon. Ta med Frölundatröjan." D.S.