Johanna Lönnberg

När jag hade bestämt mig för att flytta till Sundsvall, så funderade min bror om jag skulle överleva. Mammas svar var; hon kommer absolut klara av jobbet och att bo i en ny stad, men hon kommer inte att klara av att vara så långt ifrån oss. Och ja, det är ju så att mammor alltid har rätt.

Idag saknar jag en hel massa, främst. Jag saknar Sandra, Cornelia, Emelie, SaraLi, Christina och hela familjen. För att lassa på fler halmstrån så fungerar inte ena tvättmaskinen och det regnar.

Men, utan mina golden oldies som jag är, så har jag försett mig med nya bekantskaper som är guld värda de också! Jag har underbara arbetskamrater. De bästa. Sen har jag också hittat mig mina sysselsättningar här i stan, och det är enormt betydande för min överlevnad I tell you.

Well well, nu ska jag springa och hetsa på segmaskinen, sen ska jag gå med soporna, sen ska jag plocka iordning lite (hosthost) och SEN ska jag åka och göra något superviktigt tillsammans med Linda. Vi ska storhandla. Det behöver jag. Chipsen tog slut för längesen.