Johanna Lönnberg

Det största mysteriet med gårdagen ska ni få höra. Det var såhär att jag klädde mig vettigt och varmt, precis efter väder. Detta innebär såklart lager på lager i omlott med varann. Jag hade dubbla långkalsonger, fodrade ytterbyxor, sport-bh, t-shirt, tunn långärmad, underställströja från militären, två fleecetröjor, en skjorta och en skaljacka. Och det sitter tajt. MEN. ÄNDÅ. När vi kommer tillbaka till stallet och ska byta om tycker jag att jag känner något kallt just vid naveln. När jag börjar lyfta och flytta på alla lager av plagg, vilket tar sin tid, så finner jag vad? Jo, en liten klump lera. Hur? HUR?

Det går i stil med den gången jag hittade en snigel i soffan. Eller dagen en fågel bajsade på min tavla. Inomhus.

Jag tycks dra åt mig dessa små mirakel. Jag väntar med spänning på nästa.

Utöver det så är jag äntligen klar med mitt pussel! Ikväll la jag näst sista biten. Ett mirakel i sig. Det enda som återstår nu är biten som ligger i dammsugaren och ramen som ska sitta om. Jag är väldigt nöjd.



Dagens trevligt; vem som än kom på att höstlovet skulle läggas efter löning ska älskas för evigt. Fytusans roligt att jobba!
Dagens jättetrevligt; jag kan fixa och nästan bära upp Ace Ventura-frillan. Stark kandidat till kickoffen i Oslo nu på fredag.
Dagens otrevligt; reklam för gina tricot på radion. Upprepade gånger. I vår butik. Det kändes inte hejsan och rätt.
Dagens jätteotrevligt; jag åt lunch med pannan i handen. Ett säkert sjuktecken.
Dagens absolut hemskaste; jag planerar min dag efter att jag ska ha möjligheten att lägga ett sista och vinnande bud på en klänning på tradera, ämnad för helgen. Ändå glömmer jag bort det. Trots ihärdiga påminnelserop från vänner och bekanta.