Onödig information
Fy farao vad jag är bra idag. Jag har varit sådär sjukt duktig och i farten. Visserligen har jag haft några pauser här och där, men hallå.. liksom. Bara en sån grej att jag klädde på mig och promenerade in till stan utan att vela innan är ju bara så stort. Jag bara gick, bara sådär. Utan att tänka särskilt mycket på det. Kan det vara min nyligt anammade neutrala livsstil som ger sig till känna måntro?
Men okej, även fast jag nu är så himla toppen och hela köret så har jag ju ändå syndat idag. Igen. Jag måste erkänna att jag idag köpte tre par skor. Hela tre par. Hela tre par fina små skor. Jag ska visserligen lämna tillbaka ett par, men de andra två.. mums, säger jag bara. Jag är väldigt tacksam för att 59:an tagit in små söta 35:or för mig att lägga vantarna på. Äntligen. Nöjd. Utöver the shoe-shopping så blev det även lite fabrictohangonthewallbehindthekitchentable-shopping. Det var lite halverst dyrt sådär, men fantastiskt mycket värt pengarna.
Nu är det ju såhär att förr i världen har jag belönat mig själv när jag gjort något duktigt, vilket är snällt men ganska bortskämt. Idag gjorde jag dock tvärtom. Inte så att jag belönar mig själv i förväg utan snarare att jag betsraffar mig själv i efterhand. Båda metoderna kanske är lite questionable, men ändå. Förut syndade jag ju för att jag var värd det, nu straffarbetar jag för att jag förtjänar det. Det är väl kanske lite bättre självuppfostran ändå. Synpunkter och åsikter om detta tages tacksamt emot.
Hursomhelst, straffet bestod av att städa. Jag gillar verkligen inte att städa. Men jag gjorde det. Helahela lägenheten, skurade och grejer.. Det var slitsamt, men absolut värt det. Mina söta små röda lackskor ger jag allt för.
Lite mer onödig information kan jag också bidra med, eftersom det är en av mina många beskaffenheter. Jag tänker ibland på Skelleftemål. Helfel. Fy farao.
Men okej, även fast jag nu är så himla toppen och hela köret så har jag ju ändå syndat idag. Igen. Jag måste erkänna att jag idag köpte tre par skor. Hela tre par. Hela tre par fina små skor. Jag ska visserligen lämna tillbaka ett par, men de andra två.. mums, säger jag bara. Jag är väldigt tacksam för att 59:an tagit in små söta 35:or för mig att lägga vantarna på. Äntligen. Nöjd. Utöver the shoe-shopping så blev det även lite fabrictohangonthewallbehindthekitchentable-shopping. Det var lite halverst dyrt sådär, men fantastiskt mycket värt pengarna.
Nu är det ju såhär att förr i världen har jag belönat mig själv när jag gjort något duktigt, vilket är snällt men ganska bortskämt. Idag gjorde jag dock tvärtom. Inte så att jag belönar mig själv i förväg utan snarare att jag betsraffar mig själv i efterhand. Båda metoderna kanske är lite questionable, men ändå. Förut syndade jag ju för att jag var värd det, nu straffarbetar jag för att jag förtjänar det. Det är väl kanske lite bättre självuppfostran ändå. Synpunkter och åsikter om detta tages tacksamt emot.
Hursomhelst, straffet bestod av att städa. Jag gillar verkligen inte att städa. Men jag gjorde det. Helahela lägenheten, skurade och grejer.. Det var slitsamt, men absolut värt det. Mina söta små röda lackskor ger jag allt för.
Lite mer onödig information kan jag också bidra med, eftersom det är en av mina många beskaffenheter. Jag tänker ibland på Skelleftemål. Helfel. Fy farao.
Kommentarer
Trackback