Glädjen vägrar ge sig
Det krävs inte mycket i dagsläget för att jag ska le. Jag ler konstant. För minsta lilla. Vårkänslorna håller på att ta över mig, jag är verkligen urglad för att denna vinter är på väg mot sitt slut. Det har verkligen inte varit någon vinter att tala om. Det bara spritter inom mig. Jag funderade idag på om jag kanske borde införskaffa solglasögon eftersom det är så himlarns ljust när jag vandrar iväg till skolan om morgnarna. Men nej, det tänker jag nog inte göra. Jag blir bara gladare av att gå med solen i ögonen så man blir tvungen att kisa ordentligt, det är så roligt på sitt egna lilla vis. Bara tanken på det får mig att le.
Projektet jag har på gång, som jag nämnt tidigare, om att hitta min musiksmak är också fruktansvärt glädjande. Det är verkligen så skönt att bara ligga och lyssna på musik, gå och lyssna på musik, dansa till musik och allmänt leva med musik i bakgrunden. Ett stort tack utfärdas härmed till Umeå Stadsbibliotek som ger mig tillgång till ett rikare liv. Harre, vilken tönt jag är.
Idag har jag avklarat alla inlämningar och redovisningar på riktigt. Det är hejsan. Här kan jag passa på att utfärda ett tack till Sylvia Plath för att ha skrivit dikten "The Applicant". Det känns som att det gick riktigt bra. Finns det någon rättvisa i världen så borde jag få åtminstone en stark sexa. Nu är det bara att vänta till vecka 18, då börjar allvaret igen. Men äsch, orka bry sig om det nu. Dumt, dumt, dumt. Nu ska det mås. Jag är värd att må.
Jag vågar inte kolla efter om fruktsoppan är död än eller inte, men jag har redan skaffat ersättning; blåbärssoppa. Jag hoppas den är god, annars blir jag nog tillfälligt förkrossad. Nepp, här borde jag inte sitta alltför länge till. Fast jag skulle nog kunna göra det. Men, nej, skärpning. Nu blir det bara meningslöst skrivande hära. Det får fortsättas när något mer betydelsefullt och nämnvärt finns att delge.
Projektet jag har på gång, som jag nämnt tidigare, om att hitta min musiksmak är också fruktansvärt glädjande. Det är verkligen så skönt att bara ligga och lyssna på musik, gå och lyssna på musik, dansa till musik och allmänt leva med musik i bakgrunden. Ett stort tack utfärdas härmed till Umeå Stadsbibliotek som ger mig tillgång till ett rikare liv. Harre, vilken tönt jag är.
Idag har jag avklarat alla inlämningar och redovisningar på riktigt. Det är hejsan. Här kan jag passa på att utfärda ett tack till Sylvia Plath för att ha skrivit dikten "The Applicant". Det känns som att det gick riktigt bra. Finns det någon rättvisa i världen så borde jag få åtminstone en stark sexa. Nu är det bara att vänta till vecka 18, då börjar allvaret igen. Men äsch, orka bry sig om det nu. Dumt, dumt, dumt. Nu ska det mås. Jag är värd att må.
Jag vågar inte kolla efter om fruktsoppan är död än eller inte, men jag har redan skaffat ersättning; blåbärssoppa. Jag hoppas den är god, annars blir jag nog tillfälligt förkrossad. Nepp, här borde jag inte sitta alltför länge till. Fast jag skulle nog kunna göra det. Men, nej, skärpning. Nu blir det bara meningslöst skrivande hära. Det får fortsättas när något mer betydelsefullt och nämnvärt finns att delge.
Kommentarer
Trackback