Göteborg
En helschysst tågresa förde mig och Christina till Göteborg där vi strax gick skilda vägar. Jag hoppade på en buss till Ytterby och Christina spann iväg ut på schtan. Farfar kom och hämtade mig och vi for iväg för att plocka upp Thomas på dagis. Killens kläder var genomblöta då han badat utomhus i en båt. Inte friskt. Menmen, hans reaktion när han såg mig är verkligen obetalbar, så jag är nöjd!
Note to self: åk inte bil med farfar igen, han har en skrämmande filosofi gällande trafikregler och rödljus. Gällande detta är jag inte särskilt nöjd. Snarare dödsrädd.
Väl hemma upptäckte jag att pappa gått och blivit snyggerst och slutat röka. Kan det bli bättre? Så fort jag noterat det drog vi iväg in till Göteborg för att träffa Mattias Wennerberg och så småningom hitta en parkering.
Så, ja, igårkväll rörde jag mig med eliten, inte bara på något hotell, utan senare på Scandinavium. Det var stort, jag kände mig liten. Min framtida man är het, svärmor är trevlig. Sen sneakade jag och farsgubben såklart backstage och minglade med materialförvaltare, sportjournalister, tränare och otaliga hockeyrumpor. Självklart hamnade jag precis utanför dörröppningen till omklädningsrummet. Just den biten var lite småpinsam.
Det var dock inte så pinsamt att ha min Frölunda-tröja på mig som jag trodde först. Jag var inte ensam kan jag säga. Det blev dock ett stressmoment senare eftersom det var i Timrås korridorer vi hängde efter matchen. Jag pulade in tröjan under jackan, jag kan ju inte förväntas stå för en åsikt jag inte riktigt har. Hela kvällen kände jag mig ganska snygg och rätt så cool. Enda undantaget var när jag beställde ett Happy Meal på McDonalds.. det var inte så coolt. Men jag gissar att det var undantaget som bekräftade regeln.
Med det sagt så var det inte så mycket kvar att säga. Eller, jo. Timrås spelare har alla matchande svarta jackor/kappor/någonting. Lite macho, lite Manhattan, lite mäktigt. Typ. Och lite mesigt. Men jajaja, låt gå.