La vie formidable
Vad jag är riktigt på för humör är svårdefinierat. Sprudlande, skulle man kanske kunna kalla det. Som våren. Eller kanske på grund av våren. Det är mycket sol nu för tiden, det är mycket glada promenader till skolan, det är mycket Johanna som uträttar saker.
Livet är tres drôle. Den här veckan har hitintills varit obotligt fantastisk. En kort sammanfattning:
- Måndag: 1 lektion, effektivt mysplugg hos Klara, chocolatechipcookies.
- Tisdag: 1 lektion, slapp diktboksläsning hos Christina, vaniljglass med varm blåbärssylt.
- Onsdag: 1 lektion, effektivt plugg på Stadsbiblioteket med Cornelia, ehm.. en rostad macka när jag kom hem.
- Torsdag: Ingen lektion, förhoppningsvis terapisession varvat med engelskaplugg hos mig, grahamsgrynsgröt.
Fredag, Lördag, Söndag yet to come. Jag ser ljust på framtiden. Neutralt ljust.
Igår köpte jag även tyget till min balklänning. Det är egentligen lite roligt eftersom jag ännu inte bestämt huruvida jag vill gå på bal eller ej. Kenpigt, I know. Dumt, kanske en del skulle säga, till och med.
Ännu en god sak med livet är att jag börjar komma underfund med, mer och mer, vad jag vill bli när jag blir stor. Eller nja, stor och stor. Jag blir nog inte mycket större än så här skulle jag tippa. Men i livet, vad jag vill göra efter gymnasiet och så. Det verkar som att jag är ganska inriktad på det här med hälsovetenskapliga yrken som exempelvis logoped, tandhygienist eller massageterapeut. Jag antar att det är åt det hållet vägen kommer svänga.
Min elaka sida har börjat florera igen, fastän jag är så yster. Men det är en glad elak sida, den är mest bara skrattframkallande eftersom jag egentligen inte är någon talang på elakhet. Det blir lätt dråpligt. Eftersom det är just en väldigt mild, oskyldig variant av elakhet ämnar jag inte be om ursäkt för den. För jag är faktiskt väldans snäll.
Just nu är jag mäkta peppad inför kommande dagar, konversationer och samkväm. Jag är också tämligen preppad inför min engelskaindividualoral (formerly known as döden) som går av stapeln imorgon. Men mest är jag nog lite småtrött och hungrig idag. Mycket mest också, har jag en brinnande lust att tala franska just idag, synd bara att jag inte riktigt minns hur man gör.
Förutom den lilla bagatellen så är det enda som egentligen håller ner mig nu misstanken om att fruktsoppan har blivit dålig. Det gör ont i hjärtroten.
Livet är tres drôle. Den här veckan har hitintills varit obotligt fantastisk. En kort sammanfattning:
- Måndag: 1 lektion, effektivt mysplugg hos Klara, chocolatechipcookies.
- Tisdag: 1 lektion, slapp diktboksläsning hos Christina, vaniljglass med varm blåbärssylt.
- Onsdag: 1 lektion, effektivt plugg på Stadsbiblioteket med Cornelia, ehm.. en rostad macka när jag kom hem.
- Torsdag: Ingen lektion, förhoppningsvis terapisession varvat med engelskaplugg hos mig, grahamsgrynsgröt.
Fredag, Lördag, Söndag yet to come. Jag ser ljust på framtiden. Neutralt ljust.
Igår köpte jag även tyget till min balklänning. Det är egentligen lite roligt eftersom jag ännu inte bestämt huruvida jag vill gå på bal eller ej. Kenpigt, I know. Dumt, kanske en del skulle säga, till och med.
Ännu en god sak med livet är att jag börjar komma underfund med, mer och mer, vad jag vill bli när jag blir stor. Eller nja, stor och stor. Jag blir nog inte mycket större än så här skulle jag tippa. Men i livet, vad jag vill göra efter gymnasiet och så. Det verkar som att jag är ganska inriktad på det här med hälsovetenskapliga yrken som exempelvis logoped, tandhygienist eller massageterapeut. Jag antar att det är åt det hållet vägen kommer svänga.
Min elaka sida har börjat florera igen, fastän jag är så yster. Men det är en glad elak sida, den är mest bara skrattframkallande eftersom jag egentligen inte är någon talang på elakhet. Det blir lätt dråpligt. Eftersom det är just en väldigt mild, oskyldig variant av elakhet ämnar jag inte be om ursäkt för den. För jag är faktiskt väldans snäll.
Just nu är jag mäkta peppad inför kommande dagar, konversationer och samkväm. Jag är också tämligen preppad inför min engelskaindividualoral (formerly known as döden) som går av stapeln imorgon. Men mest är jag nog lite småtrött och hungrig idag. Mycket mest också, har jag en brinnande lust att tala franska just idag, synd bara att jag inte riktigt minns hur man gör.
Förutom den lilla bagatellen så är det enda som egentligen håller ner mig nu misstanken om att fruktsoppan har blivit dålig. Det gör ont i hjärtroten.
Kommentarer
Trackback