Updatedatedatedate

Jo, Cornelia. Allt är ok och inte uppochner. Det jag ville säga med onsdagens inlägg var att jag haft en mycket trevlig kväll. Men jag uppskattar att du bryr dig. Så du får en puss, på valfritt ställe. Men jag förbehåller mig rätten att vara selektiv vid utdelandet av denna puss. Tycker jag inte att det är ok, så blir det inget av. Ok?

Torsdag var också en trevlig kväll. För den som vill veta. Den bestod av tacopaj, kalkyleringar, geni, BJ-glass och superbt sällskap i min mycket städade lya.

Fredag var liksom bara jobb. För den som vill veta. Men Christina är trevlig att komma hem till. Och tur är ju det eftersom hon är här nästan JÄMT.

Idag är det jobb igen. För den som vill veta. Och dessutom är det 50% på valfri vara på BikBok i hela Sverige för alla kunder. Komsi komsi.

Jag och Christina börjar tappa matinspiration. Vi har i det närmsta avverkat de rätter vi gör bra vid det här laget och det känns inte ok att börja om från början. Kan någon vänlig själ snälla, snälla ge oss tips? Vegetariskt är ett måste eftersom Christina är en såndär som tycker grejer. Typ.

Nu ska jag rycka upp mig. Sluta oroa mig för grannens katt på balkongräcket. Plocka med mig virkböckerna och åka till jobbet. Jag ska inte virka på jobbet. Jag ska bara vara illegal och kopiera upp alla intressanta mönster för att sedan returnera böckerna till la biblioteque. So sue me.

OCH JO, OMVÄND GÄSTBOK I NÄSTA INLÄGG. OM NI VILL FÅ EN PUNKT SÄG TILL. JAG ÄR VÄLDIGT TILLMÖTESGÅENDE.

onsdagspepp är livspepp

återkommer

men, i korta drag - knäppa med fingrar, svänga med benen när man går, diskutera surdegskonceptet, citatteckengesta, trevligera. plus att gå mitt i gatan, peta i limen och inte skaka sina lurviga. snarare smådansa med axlarna. det är också okej. hej.

trevlig. helt enkelt. på ett sätt som man tycker är behagligt och trevlig och behövligt. ingen prestige, bara samkväm. et cetera, et cetera.

nu återkommer jag nog inte, för jag vet inte vad som kan återkommas med.

men det är en frisk trötthet som bor i våra sinnen nu. inte sund. men frisk.

en salem al fakir-kväll. utan salem al fakir-musik. frågetecken.


Jag älskar min skata.



Det här är min skata. Han bor på mamma och Rogers balkong eftersom han blev sjuk i källaren. Honom vann jag på en slalomtävling när jag var fyra år gammal. Jag har alltid trott att jag vann hela tävlingen. Det är något jag stoltserat med i hela mitt liv. Men tydligen fick alla ett pris. Även de sämsta. Och jag fick skatan.

Egentligen ville jag ha en kexchoklad. Men den användes visst bara som pynt på prisbordet. Så jag valde skatan.

Det är ett beslut jag aldrig kommer ångra.

Umepumeloveydovey

Det är alldeles ljuvligt att vara hemma i Umeå. Onsdag morgon åkte jag hit i syfte att mala sönder hjärnan på möte med världens bästa region, och när det väl var färdiggjort så var det bara att slappa järnet. Då jag är fattig som tre kyrkråttor KAN jag omöjligt röra mig utanför hemmet, så jag sitter helt sonika rätt upp och ner och gör följande:

- äter
- virkar
- läser
- filmtittar

Fick jag det inte bäst, så säg.

Onsdagkväll drog jag och mamma en vända uppå tidernas kallaste vinda för att jaga lite kläder och vad hittar vi inte där? Jo, världens snyggaste 80-talskavaj med axelvaddar, gamla urblekta herrjeans som går helt utmärkt att dra upp i midjan med ett skärp och rulla till i benen samt en gammal favoritsticketröja. Dessutom hittade jag en halvfärdig sticketröja som gick helt utmärkt att sy ihop till en väst. Nu är sommaren klappad och klar.

Fick jag det inte bäst igen, så säg.

Tåpratjobbpratosammanhängandeprat

Igår började jag städa och rensa ur garderoben med Christina. Ett, tu, tre har man snittat upp mellantån på garderobsdörren. Där får man för att man försöker vara duktig. Tur i oturen slutade det schabraket med en hel del lustiga scener då Christina i panik försökte plåstra om mig och det medförde en rimlig dos skratt. Jag känner mig lite mer långlivadsbar (jag hittade på det ordet själv, ja, tack) idag, despite my sore toe.

Imorgon blir det bilfärd till Umeå i ottan! Det är nämligen dags för regionsmöte, vilket är en av de bästa grejerna med mitt jobb. De dagarna är alltid spännande, givande och roliga. De är också huvudvärksframkallande - men det kommer ju först på hemvägen. Just detta möte får vi sällskap av landschefen, vilket blir extra awesome för då vet man aldrig vad man kan få lära sig för intressant. Och det bästa med vår landschef är att hon är supermedveten, har stenkoll på nästan allt och är väldigt engagerad. Hon är inte Gud, men hon kan mycket väl vara Jesus.

Såå, nu laddar jag för vad som komma skall med budgetgenomgång, visualplanering, driftkalkylering, god kritik, sämre kritik och kloka, inspirerande utbyten. Men jag måste erkänna att jag mest av allt ser framemot punkt 3 och 7. Det är Lunch och Dublindags. Inget snack om saken liksom.

Nu ska jag äta en varm macka, packa för tre dagar i Umeå, värma mina kalla fötter, försöka glömma dagens tiotimmarspass, hoppa i säng och SOOOOOOOOOOOVA. Och när jag sover ska försöka att inte drömma att min storebror gör slut med mig, det blev så konstigt.

And it was good

Imorse vaknade jag i Sollefteå. Hör och häpna. 

Idag rensar vi Christinas garderob till förmån för mig och Myrorna. Imorgon blir det LRF-event. På fredag morgon packar vi oss iväg mot Sundsvall. Där ska vi laga en ny sorts maträtt och skipa rättvisa - min garderob rensas till förmån för Sandra, Christina och Myrorna. 

Just nu sitter jag bara och myser med herr Dylan, Tom Sawyer och Huckleberry Finn. 

Vi har också startat ett företag idag, mer eller mindre. Förvänta er inga stordåd. Eller... gör det förresten! Vi presterar nog ganska okej under press. Utan press presterar vi inte alls.

Jag ställer inga större krav på livet idag. Idag är bara en sån där dag då man är. Som en vanlig Sollefteå-dag.

Ett tisdagsbarn!

Idag har jag sprungit runt i butiken som en höna och knappt kunnat tänka klart, och sen kom beskedet.

Världens finaste pojke har tittat ut, och jag är så glad och stolt och och och... Det är helt fantastiskt. Världens största grattis till de lyckliga föräldrarna!

Sen bara grät jag. Och grät. Och grät lite till. All spänning och oro släppte och det vara bara att följa med. Jag kan bara tänka mig hur det känns för Sandra och Erik =)

En enorm pussokram till nya familjen!

Det är bara att bita ihop och sympatikrysta

Jag har gått runt och sett tokig ut hela dagen. Galenögat har varit framme.

Det är bara så spännande, jag är så ivrig och förväntansfull. Imorse vaknade jag till ett sms om beskedet att Sandra skulle inta BB. Och så var det med det. Jag har inte hört av mig på hela dagen, för jag tänkte att de säkert har det de gör men jag kan snart inte hålla mig längre. Jag är så nyfiken. Och jag vill att den ska komma NU, men bäsen kommer när bäsen kommer.

Tänk att Sandra och Erik ska bli föräldrar. Tänk, bara tänk. Det är så stort och fint och tjusigt. Jag är så glad för deras skull.


Ja, vad säger man?

Det här var ju inte kul.


Igår igår igår

ÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅ.

Jag vet inte vad jag ska säga. Räcker det med att skriva att jag såg Hello Saferide igår?
Stundtals ville jag gråta. Stundtals ville jag skratta. Stundtals ville jag döda de som stod runtom mig.

Och kär blev jag, två gånger. Och Two White Horses fick jag också se. Och ångest fick jag, när jag bara hade råd att köpa en t-shirt men de var så fina allihop. Och hem fick jag gå utan t-shirt.

Annika och company var... så där magiskt sköna som favoritmusiker alltid är. Men det var extra magiskt igår, kanske för att jag längtat så mycket efter musik. Annika var stirrig, hoppig, skakig och skön. Bandet var mjukt, vänt, rått och gott.

Bra grej med spelningen var att scenen var pytteliten, takhöjden var obefintlig och rummet var litet. Det var två små trappsteg upp till scenen men inga överträdelseförsök överhuvudtaget. Och perfekt; fastän glasögonen låg hemma och vilade såg jag minsta lilla tygfiber i artisternas kläder då vi stod så sinnessjukt nära.

Det var bara coolt, det var det var.


Sen gick jag och Johanna hem till henne i yrvädret och såg på Braveheart. Lite krig överst på tårtan, varför inte?

Idag suger lite lätt

Vill ni veta varför idag suger lite lätt? Jag skiter blankt i om ni vill eller inte, jag tänker tala om det för er ändå.

1. Jag har jobbat från 9 till 20. Det kunde vart värre, men det hjälper inte att höra.
2. Jag hade lagt ner paprika i min kycklingpyttlunchlåda, fastän jag vet att jag inte gillar paprika i mat särdeles anmärkningsvärt.
3. Jag hittade ett jättebra ord igår, men imorse när jag vaknade hade jag glömt vad det var.
4. Jag drömde att min förra pojkvän kom hem till mig och min familj med sin nya flickvän. Och han mobbade mig.
5. Sandra's kalvningsdatum var satt till idag, men NEJ. En jävla stil.
6. Mina äggstockar lossnade precis från deras fästen.

Men okej, världen är rätt så godkänd ändå. Lite skit rensar magen liksom.

Dagens ämne; Min Pappa.

Min Pappa är rolig ibland. Just nu sitter vi här i en intensiv msn-konversation där han hejvilt ändrar typsnitt och färg, för att det är "häftigare så".  Sen skickar han msn-bakgrunder, för att de är "fräna". Sen påstår han att han lärt sig något som kallas sms-språk och tillägger, and I quote; "impad lr?".

Så här gör jag då; fnissar lite lätt, försöker på ett fint sätt säga att turkos kursiv kanske inte är så 'femtioårig man' och till slut ger jag upp och låter karln hållas.

Men jag gillar det. Varför vara konservativ och seriös när man kan göra världen lite roligare med att go bananas på msn när man är 50 bast?


I wonder

Vad hände med Hjalle och Heavy? Och vad hände med Robbeli-robbeli-robbeli-robbeli-robban?

Och varför slutade de med Soffi-Propps slajmprogram?

Ge mig svar

Håhå jaja, morgonstund har guld i mun. Mot förväntan.

Nu bär det iväg till jobbet för att leka veckoredovisare, pärmsystemfixare, säljare, städerska och jätteansvarsfull. Det ska bli roligt. Jag leker så mycket ansvarsfull på jobbet att det inte finns något kvar att hämta från det området när jag kommer hem.

Får jag lov att fråga; vilken tycker ni är den bästa huskuren mot magsjuka?

Have a good one, sugarsnaps!

Hejsan allihopa everybody!

Jag ville mest bara säga att jag lever och mår bra. Just nu är jag mätt efter tre dagars konstant ätande, och det är inte fy skam. Sen blir jag telefonmobbad,... men det är kanske inte bra blogg-material.

Nåväl. På torsdag kväll åker jag till Umeå, så var god hör av er under mina fyra långa timmar på bussen. Enligt mina beräkningar kommer jag färdas mellan 16.00 och 20.00, ev 18.00 och 22.00. Om ni blir osäkra, satsa på den senare eftersom jag är en typisk missabussentjej. Jag finns på eniro, som alltid. Tack på förhand.

Boy, it's really coming down out there. Snö, alltså.

Nä, okej, small talk hör mer jobbet till.

Tack och adjö!

Badkaret är en utmärkt plats för tankeverksamhet

Har ni tänkt på att det finns EN soplukt? Alla sopor luktar sopor, som sopor alltid luktar. Samma sak varje gång. Min fundering då är om det är en såndär universiell ofrånkomlig sanningsgrej - såsom att ifall man blandar alla färger så får man färgen svart?




Jonatan, jag ser ljuset

Jag gillar att min nya header ser skabbig och improviserad ut. Det är den också. Makes me feel right at home.

Idag åker jag tillbaka till Sundsvall. Då ska jag inte göra annat än klinka på min keyboard, slita för brödfödansamt hålla stakeout vid lastkajen i väntan på leveranser. In a non-drug-related way.

 
   

Bilderna kommer såklart härifrån.

Äntligen ska jag andas ut

Det här har jag funderat på ett tag nu, och innan jag exploderar av undertryckt ilska måste jag vädra. Här kommer den; axplockslistan på saker inför vilka jag känner ogillenhet, på gränsen till hat.

Rulltrappor som står still. Det finns ingen charm i det.

Att stå i duschen och inte komma på vilken låt man ska sjunga.

Att vara sugen på gröt men inte ha någon mjölk hemma.

Ljudet av tandborstning.

Ljudet av bilruteskrapning.

Att vänta, och vänta, och vänta, och vänta.

Att fika grillad schmörgås och välja bort det pålägg som förmodligen ger smak och följaktligen sitta där med en schmörgås som inte smakar någonting. Snopet.

Att jag inte kunde höra mina egna hjärtslag med stetoskop fastän resten av klassen kunde. Identitetskris.

Att det inte finns ett riktigt bra ord för vad man känner inför det man inte gillar, förutom ogillenhet och otycke, som jag hittade på prick nu.

Vädjan

Hej.

Bredvid min säng står en alldeles ljuvlig bandspelare. Men jag har inga band att spela. Så, eftersom jag aldrig någonsin kommer ta tag i det själv så tänkte jag att jag kan önska mig det. Om jag gör det själv blir det ju liks bara den musik jag har på skivor redan, och då är det ju ingen poäng att spela band. Och ledsamt vore det ju om min kära bandspelare inte kom till användning.

Alltså. Jag önskar mig ett mix-tape, eller mixed tape. Ni kan själv bestämma vad ni vill kalla det, jag vill ju inte kräva för mycket. Min adress finns på hitta.se.

Överraska mig och thou shall live for all eternity.
Eller, thou shall recieve a thank you and a gift in return, åtminstone.

Med vänlig hälsning.
Johanna.

Lediga dagar är inte fy skam

Jag impulsåkte till Umeå i måndags.

Sen jag kom hit har jag hunnit med följande milstolpar:
- Klippt mig. Jag hade inget annat för mig.
- Sprungit på massa bekantskaper på stan. Det händer aldrig i Sundsvall.
- Köpt en helfigursspegel, helt oplanerat. Jag vet inte hur jag ska få hem den och skyller helt och hållet på Cornelia.

Saker som inte fungerar som milstolpar men som jag gjort ändå:
- Städat på BikBok. Vanlig sed.
- Ätit. Sånt gör jag mer eller mindre sju dar i veckan.

Innan jag åkte till Umeå hann jag vara på väg till Vilhelmina men den där jävla Lapplandspilen satte stopp för de planerna. Jag var också på väg till Göteborg, men vem vill sitta fast i ett hus ute i en götalandsby när pappsen jobbar varje dag?

Nyklippt som jag är har jag inte längre tid att sitta här.
Jag måste gå och spegla mig, det var minst en kvart sen sist.


Tidigare inlägg Nyare inlägg