Igår igår igår

ÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅ.

Jag vet inte vad jag ska säga. Räcker det med att skriva att jag såg Hello Saferide igår?
Stundtals ville jag gråta. Stundtals ville jag skratta. Stundtals ville jag döda de som stod runtom mig.

Och kär blev jag, två gånger. Och Two White Horses fick jag också se. Och ångest fick jag, när jag bara hade råd att köpa en t-shirt men de var så fina allihop. Och hem fick jag gå utan t-shirt.

Annika och company var... så där magiskt sköna som favoritmusiker alltid är. Men det var extra magiskt igår, kanske för att jag längtat så mycket efter musik. Annika var stirrig, hoppig, skakig och skön. Bandet var mjukt, vänt, rått och gott.

Bra grej med spelningen var att scenen var pytteliten, takhöjden var obefintlig och rummet var litet. Det var två små trappsteg upp till scenen men inga överträdelseförsök överhuvudtaget. Och perfekt; fastän glasögonen låg hemma och vilade såg jag minsta lilla tygfiber i artisternas kläder då vi stod så sinnessjukt nära.

Det var bara coolt, det var det var.


Sen gick jag och Johanna hem till henne i yrvädret och såg på Braveheart. Lite krig överst på tårtan, varför inte?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback