Vettni, idag har varit en riktig dag, vettni.

Jag har vart jättehungrig och jättemätt. Jättetrött och jättepigg. Jätteglad och jättearg. Jätteproduktiv och jättelat. Jättefiffig och jättedumihuvet. Jättecool och jätteintecool. Jätteskrattig och jätteemotionell.

När jag åker buss har jag väldigt lätt för att bli sentimental. Jag sitter och tänker, målar upp hemska scenarion, minns fina saker och funderar över hur allt ska gå. Då blir jag lite rörd och måste anstränga mig lite pytt för att inte brista ut i gråt. Sen börjar jag tänka på att det skulle kunna vara en scen i en film. Där sitter någon, en fundersam stackare och tittar ut i mörkret på allt som bara passerar och DÅ, då blir jag extra tårögd. Jag vet verkligen inte varför.

Jag må vara tappad bakom en vagn men, som min chef sa, det betyder ju bara att jag har en massa att vinna.

Och vann gjorde jag när jag kom hem. För där i brevlådan låg jordens bästa paket från jordens bästa Christina. Men egentligen borde jag säga världens... för jorden bästa paket är väl ändå potatisen?

Kommentarer
Postat av: The I

Haha, jag brukar faktiskt (det är helt sant och ingenting jag säger för att du ska tycka om mig lite extra, lite mer än alla andra. även om det visserligen också skulle vara trevligt) också ha sådana där busscenarion där jag tänker hur det skulle vara i en film. Sen brukar jag späda på det lite extra med att trycka fram en riktigt ledsen låt på mp3n som passar bra med situationen och tänka att jag nog skulle blivit regissör ändå.


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback