Jag antar
Okidok, frk Ivarsson utmanade för ett tag sen, och jag åtog mig utmaningen. I utkastform. I någon vecka sisådär. Jag tänkte konvertera utmaningen till publicerad form. Without further ado, så tutar jag och kör.
5 saker du inte visste om mig:
1. Jag måste lösa korsord innan jag somnar, minst en två-tre ord. Annars blir det svårt. En surrkompis eller ett stycke bok duger bra ifall ett korsord inte finns till hands, men korsordslösning är det ultimata. Det funkar nästan varje gång. Om det inte gör det så finns det ju alltid punkt 2.
2. Sång. Det är ännu en liten sömnmetod jag bakat ihop. Jag sjunger för mig själv när jag inte kan sova. Kanhända för att jag är trött och uttråkad, och då passar det ju bra att sjunga lite lagom högljutt. Man känner sig lite mindre ensam, man har något att göra, det kräver inga större utsvävningar fysiskt sett.
3. Jag har för vana att personifiera objekt, och tilltala dem som personer. Så om du ser mig prata högt när jag är ensam, så behöver det inte nödvändigtvis vara mig själv jag pratar med, alla gånger. Jag kan mycket väl prata med ett suddgummi.
3. Den som tror jag har en lätt psykisk rubbning, efter att ha läst punkt 3, kan sluta tro och börja veta. Jag har nämligen, alldeles nyligt, upptäckt ett nytt drag hos mig själv. Vid stunder av obehag - ifall jag exempelvis ser eller hör något jag inte vill se eller höra, på förslagsvis youtube - så börjar jag panikartat klappa med händerna och vagga lite lätt på överkroppen. I vissa fall har det hänt att jag utstött små, eller stora, pipljud i kombination med de två tidigare nämnda påhitten. Som inte är påhitt. Pipljuden blir som starkast när Salad Fingers dyker upp på skärmen. Det finns ett ögonvittne.
4. För att glida vidare på räkmackan, med hela denhärpunktenpassarjulämplitnogihopmeddenförra-grejen, eller peterharrysons"såkommerjagosöktatttänkapå"-grejen, så får den här punkten handla om hur jag hanterar jobbiga situationer - skräck, rädsla, sorg. Den hänger lite löst ihop med den smärre psykiska rubbningen från punkt 3. Jag skrattar. Ramlar du och bryter benet, frustar jag av skratt, samtidigt som jag försöker att trösta dig med klappar på kinden. Ungefär. En gång halkade Christina in i en lyktstolpe. Vi tjöt båda två, av olika skäl. Om du gör slut med mig, så skrattar jag. Om jag gör slut med dig, så skrattar jag. Det blir helt enkelt för stora känslor ibland för att jag ska klara av det. Det är inte att jag inte känner det, jag kan bara inte hantera det alla gånger, på ett förnuftigt vis.
5. Vidare, nu igen, om det här med att skratta när det inte passar sig. Så är det inte bara i svåra stunder, det är en allmän vardagsgrej, som inte lämpar sig när man jobbar som butiksbiträde. Överdrivna skrattanfall bakom kassan ser inte särdeles bra ut när du står där ensam med kunden, och kunden inte hakar på. I denna punkt jag flika in olämpliga skämt. De kan jag en del om.
Jag utmanar ingen, för jag är sist. Tror jag. Är jag inte det, så varsågod! Anta!
5 saker du inte visste om mig:
1. Jag måste lösa korsord innan jag somnar, minst en två-tre ord. Annars blir det svårt. En surrkompis eller ett stycke bok duger bra ifall ett korsord inte finns till hands, men korsordslösning är det ultimata. Det funkar nästan varje gång. Om det inte gör det så finns det ju alltid punkt 2.
2. Sång. Det är ännu en liten sömnmetod jag bakat ihop. Jag sjunger för mig själv när jag inte kan sova. Kanhända för att jag är trött och uttråkad, och då passar det ju bra att sjunga lite lagom högljutt. Man känner sig lite mindre ensam, man har något att göra, det kräver inga större utsvävningar fysiskt sett.
3. Jag har för vana att personifiera objekt, och tilltala dem som personer. Så om du ser mig prata högt när jag är ensam, så behöver det inte nödvändigtvis vara mig själv jag pratar med, alla gånger. Jag kan mycket väl prata med ett suddgummi.
3. Den som tror jag har en lätt psykisk rubbning, efter att ha läst punkt 3, kan sluta tro och börja veta. Jag har nämligen, alldeles nyligt, upptäckt ett nytt drag hos mig själv. Vid stunder av obehag - ifall jag exempelvis ser eller hör något jag inte vill se eller höra, på förslagsvis youtube - så börjar jag panikartat klappa med händerna och vagga lite lätt på överkroppen. I vissa fall har det hänt att jag utstött små, eller stora, pipljud i kombination med de två tidigare nämnda påhitten. Som inte är påhitt. Pipljuden blir som starkast när Salad Fingers dyker upp på skärmen. Det finns ett ögonvittne.
4. För att glida vidare på räkmackan, med hela denhärpunktenpassarjulämplitnogihopmeddenförra-grejen, eller peterharrysons"såkommerjagosöktatttänkapå"-grejen, så får den här punkten handla om hur jag hanterar jobbiga situationer - skräck, rädsla, sorg. Den hänger lite löst ihop med den smärre psykiska rubbningen från punkt 3. Jag skrattar. Ramlar du och bryter benet, frustar jag av skratt, samtidigt som jag försöker att trösta dig med klappar på kinden. Ungefär. En gång halkade Christina in i en lyktstolpe. Vi tjöt båda två, av olika skäl. Om du gör slut med mig, så skrattar jag. Om jag gör slut med dig, så skrattar jag. Det blir helt enkelt för stora känslor ibland för att jag ska klara av det. Det är inte att jag inte känner det, jag kan bara inte hantera det alla gånger, på ett förnuftigt vis.
5. Vidare, nu igen, om det här med att skratta när det inte passar sig. Så är det inte bara i svåra stunder, det är en allmän vardagsgrej, som inte lämpar sig när man jobbar som butiksbiträde. Överdrivna skrattanfall bakom kassan ser inte särdeles bra ut när du står där ensam med kunden, och kunden inte hakar på. I denna punkt jag flika in olämpliga skämt. De kan jag en del om.
Jag utmanar ingen, för jag är sist. Tror jag. Är jag inte det, så varsågod! Anta!
Kommentarer
Postat av: Frk Ivarsson
Hahahaha
Hahahaha
Haha
Gör du den här NU? Awesome.
Trackback