Johanna Lönnberg

3 dagar kvar nu bara. Det känns helt surrealistiskt, för att låta dryg som ett Björn Axén-schampoo. Jag bara packar och packar. Vid det här laget har jag packat så mycket att jag inte vet vad mer jag ska packa. Det fina i fågelsången är bara det att det är horder med saker kvar att kartongera, vika och tidningspapperera. Massor. Massormassor. Tur må det då vara att jag lärt mig något av tidigare flytter; börja i tid, strukturera, märk kartongerna, måla inte in dig i ett hörn.

Det som återstår nu är egentligen mest kläder, och lite mera kläder. Jobbigt mycket kläder. Det är en yrkesskada.

Ikväll skulle jobbet hålla avskedsfika för mig hemma hos Frida. Det var bara Anna som kunde komma, det var trist, men det var jättemysigt ändå. Frida hade handlat upp Hemköps hela fikalager, och jag var inte sen att hugga i. Det bästa var att jag fick gosa med Russin, en topp-tre världens sötaste katter-katt. Men kinkig och needy som tusan. Apropå det har jag bestämt att skaffa katt när jag kommer till Sundsvall, det borde gå kalas med tanke på att jag har egen ingång till min lägenhet. Jag måste bara komma på ett fint namn, sen ska jag slå till. Fast det borde kanske ske i omvänd ordning?

Nåväl, nu ska jag försöka knyta mig. Imorgon är det tvättid, butikshäng, packning, städning, laxätning och parksittning som står på schemat. För tillfället. Det är så tråkigt hemma hos mig nu, så jag måste försöka fylla tiden med något. Jag har packat undan både tv-spel och dvd och allt som är det minsta roligt. Det enda som återstår är jobb, jobb, jobb. Som om det inte kommer vara nog med det i framtiden... mmm. Allt kommer att bli bra.