Det är en fin balansgång

Vid författandet av föregående inlägg drog jag mig till minnes hur fruktansvärt irriterad jag var i studenttiderna då folk till höger och vänster skulle envisas med att felstava champagne. Hur svårt kan det vara? Jag är ett neat freak när det gäller såna grejer. Så svårt är det inte.

Förmodligen bör jag vara försiktig när det gäller att uttala mig om sådant, inte bara för att fru Ahlman told me so (hennes feedback på allas våra uppsatser var att vi kanske skulle vara liiite försiktiga med vad vi säger), utan också för att jag den senaste tiden har förstått att karma has decided to start screwing me over. Exempelvis har min hud helt plötsligt havererat, gått på grund, kapsejsat, whatever. Mitt osunda leverna har tagit ut sin rätt, men jag screwar karma back - my name is not Earl; jag fortsätter min icke så hälsosamma livsstil. Jag trivs så. Därmed fortsätter jag också med oförsiktiga bittra kommentarer.

I och för sig vill det inte säga så mycket. Jag är nämligen tres diplomatisk och säger sällan något riktigt oförskämt om något som är viktigt. Mest bara om skitsaker som grammatik och alkoholiserade studenter som inte kan stava till varunamn från det största födoämnet i deras intag.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback