The weakness in me
Jag för närvarande fylld av rädsla, och vet inte riktigt på vilken fot jag ska stå längre. Potatis har på senare år blivit en del av min identitet, men på sista tiden har jag inte känt mig lockad längre.. och det känns så hemskt!! Jag känner mig fruktansvärd, elak, som en bedragare. Jag kan inte överge potatisen? Var ska jag ta vägen? Vad ska jag äta?
Något som kryddar på det hemska samvetet är att jag älskar mina nyinköpta Acne-jeans. Det bästa beslut jag tagit på länge. De har blivit en varjedag-grej och jag kunde inte vara mer nöjd. Men det är det här som oroar mig, har Acne-jeansen tagit över potatisens plats i mitt liv?
Jag är beklämd.
I övrigt har jag gett mig den på att jag i år ska följa julkalendern. Här ska dygnsrytmen vändas på! Självklart syftar jag då på den arla morgonstundens sändningar. Julkalender är inte julkalender aftontid. Och imorgon ska jag köpa en keyboard. Hihi.
hehe
ajdå, de här låter inte bra... men jag måste erkänna att jag också tappat greppet om potatisen^^
drömmer du om att starta ett enmannaband? : )
Det finns perioder i allas liv när potatisen byts ut. Frukta dock icket - den finns när när du hittar tillbaka igen. Hur gick upphämtandet av kusin snorvalp då? Ha en bra helg, vi ses.
Mina Nudie jeans håller minsann också måttet. (Det är dyrt, men vad ska man göra? Gå med rumpan bar? Grattis till välanvända Acne jeans!)
Och jag har precis samma tanke och dygnsrytm och julkalender. Är det någonting att satsa på i år?