Johanna Lönnberg

Idag tänker jag bara bittra tankar. Men för en gångs skull är det inte roligt. Jag brukar alltid skratta åt mig själv när jag går runt och surar, men idag fanns det inte nog rum ens för det. Jag tror det hela började i att jag försökte låta bli att vara bitter och prova på en ny attityd. Bevisligen var det inte för mig.

Jag följde med helgens sällskap upp till Sporthuset, och väl där gick jag och funderade ut sätt med vilka man skulle kunna förstöra min julafton, om man nu vill det. 
         Hett tips: ett tio-pack Intersportsockar (gärna för stora) eller möjligtvis en påse kikärtor.

Dessutom är utsidan av vänster lillfinger är ömt och blir därför lidande var gång jag så propert ska starta en mening med stor bokstav. Ingenting går riktigt min väg - vilket givetvis är den rätta. Jag har försökt sova bort den här dagen i hopp om att jag skulle vakna i ett lite mjukare tillstånd, men inte det inte. Jag vaknade bara väldigt varm, kinkig och pigg.



Det enda som glädjer mig nu i dagarna är att sitta och peta på bloggens design lite nu och då. Men det är väl som med allt annat man precis kommit underfund med, eller 'hittat' - det är nyhetens behag. Men just nu är det allt jag har. Och särskilt bra går det inte heller. Men, vafarao, jag skiter i det. Nu är det kanske dags att gaska.

Jag skiter i allt, men det skiter jag i. Ny attityd.


Snälla - muntra upp mig med ett vänligt ord! Eller varför inte ett bittert? - det är ju alltid trevligt att ha en jämlike.