en början utan slut
Livet nu i dagarna är fantastiskt generöst. Jag själv är fantastiskt generös. Åtminstone gentemot min egen person. Jag spenderar och bjuppar och lever utöver mina tillgångar, men hey; det är inte alltid man är så bra som nu. Vad vore jag för människa om jag inte tog tillfället i akt och utnyttjade denna halvtaskiga ursäkt till maximum?
Livet bjuder på en hel del fritid och lugn och hets och lite vadjagvill. Jag får hemskt mycket uträttat. Bara för att i klarspråk visa hur bra jag är så..
Jag har...
- tvättat en himla massa maskiner (en ursäkt till miljön) och torkat tvätten utomhus så allting doftar underskönt
- inhandlat nödvändigheter, såsom sockar
- varit på synundersökning, där fick jag veta att jag är närsynt och behöver glasögon
- styrt upp jakten på bågar, vilket är en enorm bedrift då det är både tråkigt, ångestframkallande och ger skavsår bakom öronen
- haft en dålig dag (det var in fact ett riktigt projekt och det lyckades superbt)
- hittat lösningar på problem
- druckit milkshake (vet icket vad denna punkt gör här, men den hamrade i huvudet så jag gav efter)
Nu skäms jag lite, jag trodde jag uträttat mer än så. Ack, så penibelt. Ordning är det brist på.
Jag är verkligen dålig på linking phrases. Helt fantastiskt, kolossalt dålig. Där hade lärarna rätt. Jag vet inte hur jag ska knyta an det jag vill säga nu till det tidigare stycket. Av den enkla anledningen så känner jag mig inte hågad att fortsätta. Vi tar det en annan dag.
Men jo, jag har pigmenterror.
Du har ju uträttat mer än vad jag har gjort på flera veckor, haha. Du kan andas ut