Värme i vardagen.
Idag kom min lärare Gunilla fram till mig och undrade vars jag var förra lektionen. Det enda svar jag kunde komma med var, ungefär bokstavligen; uähjeiskjanduieojaklncoooöääääääääääeehm. Till detta grimaserade jag och säckade ihop så att hon verkligen skulle förstå mitt budskap. Hennes svar på det hela var att lägga armen om mig och fråga "what can I do to help you?". Just då kändes det så fruktansvärt bra. Och tryggt. Tänk om man kunde känna sådant stöd hela tiden, över allt.
(Det rycker i hårbottnen just nu, ifall ni önskar veta.)
Johanna,jag blev just förälskad i din lärare. Vad är det för fel på malgomajskolans lärare? Det där vill jag också ha, våra lärare dom orkar bara med sina egna problem, haggor! (Förresten,jag menar inte alla malgomajskolans lärare, egentligen bara min svenska lärare)