Shame, shame, shame.
Jag glömde bort min pappas födelsedag igår. För ungefär femte året i rad.
Nu får jag skämmas, igen.
Men, ärs pärs, säger jag ändå. Det finns ungefär tusen andra saker jag skulle kunna skämmas tusen gånger mer för. Som, till exempel, att jag glömde bort min lillebrors födelsedag.
Fasiken, vad för sorts familjemedlem är jag egentligen?!
Men, ärs pärs. Igen. Lämna ditt föreflutna bakom dig. No worries. Jäää.
Kommentarer
Trackback