Fridag.
Jämarns, vilken dag det har varit. Började med knepiga morgondrömmar som resulterade i en lite försovning. Därefter blev det stresspackning, sophantering och skolskjuts. Väl på skolan snurrade jag runt in search of matematiken. Matematiken was nowhere to be found och följaktligen ställde jag mig och tittade på skolsköterskans dörr en liten stund. När detta inte gav utdelning knallade jag iväg till Science Fair. Detta var en trevlig tillställning, mest för att:
1. Jag fick skvallra med mina vänner vilket alltid är behövligt.
2. Jag fick trasha alla andras postrar öppet, eftersom vi befann oss i en tävlingssituation.
3. Jag fick sitta ner, helt oaktiv, en hel timme, utan att känna press (det var ju lektionstid).
Allra mest var det trevligt för att:
1. Min grupp vann.
Hursomhaver, efter science fair skulle lunchmåltiden inmundigas. Jag kände ingen vidare hunger, men liks förbaskat slevade jag på 30 kilogram ris på tallriken. När detta var avklarat var det dags för hål. Den fria tiden spenderades till musiklyssning kombinerat med pluggeripluggera. Efter slitet anlände Fru svensklärarinna och en okonventionell, men ändå så traditionell, fredagslektion avverkades. Fruktansvärda redovisningar och hejdlöst fnitter. Här avslutades skoldagen och sistaminutencorrections gjordes på diverse dokument innan jag och Christina lämnade the premises för att ila iväg mot NUS.
Vid det här laget var klockan 15.20 och framför oss låg nu en bussresa (som förövrigt också bringade med sig konstiga drömmar), uppdelad i två etapper, heading towards den strålande staden Sollefteå. Väl framme blev det vandring uppför branta backer, ett möte med en Holger, vegmiddag (Hör och häpna; jag åt majs!) med Christinas fader och sedan ännu mera pluggeripluggera. Uppsatserna jag filade på och kivades med skulle vara inlämnade just denna gångna fredagen och jag lyckades nästan. 00:05 skickades historian in, och 2 minuter därpå var även Business'n iväghedd. Man kan säga som så att jag snubblade på mållinjen.
Nu är dagen och kvällen slut på. Jag vill ha sömn och jag vill ha det nu. Christina provar lagom stora skor, antika skor och för små skor. Dagen kunde väl ändå inte få ett bättre slut än så? Det har varit omvälvande, minst sagt.
Fy Farao, vilket superdetaljerat, men ack så ytligt, inlägg. Jag ska fundera vidare på nästa... ge mig en kopp och en penna och lite bakgrundsprat så ska jag nog hitta på något. 'Til then; g'night.
1. Jag fick skvallra med mina vänner vilket alltid är behövligt.
2. Jag fick trasha alla andras postrar öppet, eftersom vi befann oss i en tävlingssituation.
3. Jag fick sitta ner, helt oaktiv, en hel timme, utan att känna press (det var ju lektionstid).
Allra mest var det trevligt för att:
1. Min grupp vann.
Hursomhaver, efter science fair skulle lunchmåltiden inmundigas. Jag kände ingen vidare hunger, men liks förbaskat slevade jag på 30 kilogram ris på tallriken. När detta var avklarat var det dags för hål. Den fria tiden spenderades till musiklyssning kombinerat med pluggeripluggera. Efter slitet anlände Fru svensklärarinna och en okonventionell, men ändå så traditionell, fredagslektion avverkades. Fruktansvärda redovisningar och hejdlöst fnitter. Här avslutades skoldagen och sistaminutencorrections gjordes på diverse dokument innan jag och Christina lämnade the premises för att ila iväg mot NUS.
Vid det här laget var klockan 15.20 och framför oss låg nu en bussresa (som förövrigt också bringade med sig konstiga drömmar), uppdelad i två etapper, heading towards den strålande staden Sollefteå. Väl framme blev det vandring uppför branta backer, ett möte med en Holger, vegmiddag (Hör och häpna; jag åt majs!) med Christinas fader och sedan ännu mera pluggeripluggera. Uppsatserna jag filade på och kivades med skulle vara inlämnade just denna gångna fredagen och jag lyckades nästan. 00:05 skickades historian in, och 2 minuter därpå var även Business'n iväghedd. Man kan säga som så att jag snubblade på mållinjen.
Nu är dagen och kvällen slut på. Jag vill ha sömn och jag vill ha det nu. Christina provar lagom stora skor, antika skor och för små skor. Dagen kunde väl ändå inte få ett bättre slut än så? Det har varit omvälvande, minst sagt.
Fy Farao, vilket superdetaljerat, men ack så ytligt, inlägg. Jag ska fundera vidare på nästa... ge mig en kopp och en penna och lite bakgrundsprat så ska jag nog hitta på något. 'Til then; g'night.
Kommentarer
Postat av: Nathalie
Hej sötnos! Vad roligt att du börjat skriva mer här så att jag kan titta in lite oftare:) Vi får ta och ses. Saknar dig! Kram
Trackback