förutom rösterna innan jag ska gå och lägga mig då
"The greatest gift we are given is suffering, because once you get through it,
you will be able to experience no suffering"
Ja, historieproven var ju nöjsamma.
Idag är jag glad. Jag ska prata med min hyresvärd, jag ska äta middag med mina "systrar", jag har bäddat min säng, jag somnade om och vaknade, i omgångar, till Ted Gärdestad imorse. En del aspekter i livet är inte så illa däran och det känns ju friskt.
Jag är lång. Jag är väldigt lång. Jag känner mig gigantisk. Som om jag vore längst i hela världen. Jag gillar det inte riktigt. Självklart är jag medveten om, och blir konstant påmind om, det faktum att min höjd över havet inte är märkvärt märkvärd. Så att säga. Men ändå, det är bara så groteskt, på något sätt. Ja, nu vet ni det. Onödig information, I know, men jag var bara tvungen att delge.
hur märkvärt lång är du då? själv har jag planer på att flytta till taiwan och bli längst.