Sometimes we tip toe.
Ah, det är så mcyket jag skulle vilja skriva men jag vet inte var jag ska börja. Helgen har varit helt lagom skön, inte för mycket och inte för lite. Linnéa och Johanna kom till stan för Umeå Open och det var festligt. Lite expensive med middagar, impulsivt strumpbyxinköp och självklart biljetten. Det känns också fairly expensive med de försvunna pengarna som senare visade sig inte alls vara försvunna utan bara upphandlade. Det var ingen ordning på tänket, som vanligt.
Gårkvällen var bra, å så bra. Jag som aldrig förut hört Deportees föll på fläcken när jag äntrade Idun. In other words: I like. Jag blev ännu mera kär i Ane Brun än jag har varit sedan två veckor tillbaka, vilken sjujäkla söt dam. Att hon hade två turturduvor i stråksättningen som inte kunde slita ögonen från varanda gjorde mig ännu mera kär. Sagolikt. Emellan allt detta var det ett virrvarr av sms och springaletaredapåvarandraaktiviteter som inte gav resultat. Därefter bänkade jag mig inne i Idun för att inte se, men höra, Tingsek. Jag önskar att jag engagerat mig mer i lyssnandet och, jag vet inte, gunget, istället för att låta det stela stillsittandet ta över men jag vara bara så hungrig och trött. I övrigt, så blev jag nog lite kär i honom också, och i tjejen. Hon hade så barbariskt söt frisyr. Vid närmare eftertanke gick jag nog runt och var kär i allting hela kvällen. Ett rundlagt plus med kvällen är också att jag kände mig ganska snygg. Alltid en fördel.
Jag och Johanna orkade inte vänta på Timbuktu utan lät hungern bestämma. Därav blev det spring på Subway och McDonalds. Det ligger lite sorg över att det var slut på Happy Meal-lådorna, men men, det var ju inte slut på maten så jag ska inte klaga. I skrivande stund skulle jag kunna döda för ännu ett Happy Meal eller tre. Eventuellt fem.
När vi senare gick och la oss drömde jag helt otippat en taximardröm. Jag förstår inte riktigt grejen, men jag kommer nog aldrig våga åka taxi nu.
Nu vill jag ha mat, jag har inte intagit föda sen nattens McDonaldsbesök. Massa, massa mat. 16.00 bär det iväg på hockey, det är roligt. Jag vill också få sms. Jag vill ha mera sms.
Ane Brun feat. Madrugada - Lift Me
Gårkvällen var bra, å så bra. Jag som aldrig förut hört Deportees föll på fläcken när jag äntrade Idun. In other words: I like. Jag blev ännu mera kär i Ane Brun än jag har varit sedan två veckor tillbaka, vilken sjujäkla söt dam. Att hon hade två turturduvor i stråksättningen som inte kunde slita ögonen från varanda gjorde mig ännu mera kär. Sagolikt. Emellan allt detta var det ett virrvarr av sms och springaletaredapåvarandraaktiviteter som inte gav resultat. Därefter bänkade jag mig inne i Idun för att inte se, men höra, Tingsek. Jag önskar att jag engagerat mig mer i lyssnandet och, jag vet inte, gunget, istället för att låta det stela stillsittandet ta över men jag vara bara så hungrig och trött. I övrigt, så blev jag nog lite kär i honom också, och i tjejen. Hon hade så barbariskt söt frisyr. Vid närmare eftertanke gick jag nog runt och var kär i allting hela kvällen. Ett rundlagt plus med kvällen är också att jag kände mig ganska snygg. Alltid en fördel.
Jag och Johanna orkade inte vänta på Timbuktu utan lät hungern bestämma. Därav blev det spring på Subway och McDonalds. Det ligger lite sorg över att det var slut på Happy Meal-lådorna, men men, det var ju inte slut på maten så jag ska inte klaga. I skrivande stund skulle jag kunna döda för ännu ett Happy Meal eller tre. Eventuellt fem.
När vi senare gick och la oss drömde jag helt otippat en taximardröm. Jag förstår inte riktigt grejen, men jag kommer nog aldrig våga åka taxi nu.
Nu vill jag ha mat, jag har inte intagit föda sen nattens McDonaldsbesök. Massa, massa mat. 16.00 bär det iväg på hockey, det är roligt. Jag vill också få sms. Jag vill ha mera sms.
Ane Brun feat. Madrugada - Lift Me
Kommentarer
Trackback