Jag ljuger så bra
Det är sant, men det var längesedan nu. Inte ens det nöjet får jag ha. Det ger så dåligt samvete, allt roligt har en baksida.
Livet är bra orättvist, det tar helt fel vändning.
Jag hoppas starkt på att mina MOCKS är lyckade åtminstone. Jag hoppas jag ljög tillräckligt bra på historia- och bilogiproven, så att jag kanske kan kamma hem en tre, femma, sjua. Vad som helst duger, inte under tre dock.
En sjua är inte att förvänta sig.
Imorgon kanske jag far till Sundsvall, till IKEA. Det skulle inte sitta helt fel. Kanske skulle det göra mig lite lättare.
Som en sista paragraf i detta klagosamma inlägg vill jag påpeka att Valborg suger. Utan rötter är det svårt att veta vad man ska göra. Jag känner mig inte längre som en del i hemtrakterna, även fast jag så gärna vill. Jag träffar inte längre mina vänner där så ofta. Och de jag träffar vill aldrig göra något - det är helt enkelt opassande och besvärligt. Jag tycker om dem, men vafan - ha roligt någon gång. Slentrian, slentrian. Jag kan alltid stanna här, men vad ska jag då göra? Jag KAN fara hem, men vad gör jag där? Jag vill inte ha en upprepning av de sista dagarna på påsklovet. Ty det var obarmhärtigt tråkigt. Ge mig något att göra, jag är så dålig på att styra upp själv.
Nu ska jag gå och köpa en klänning. Alltid något att göra, vi får väl se om det blir av ändå.
Livet är bra orättvist, det tar helt fel vändning.
Jag hoppas starkt på att mina MOCKS är lyckade åtminstone. Jag hoppas jag ljög tillräckligt bra på historia- och bilogiproven, så att jag kanske kan kamma hem en tre, femma, sjua. Vad som helst duger, inte under tre dock.
En sjua är inte att förvänta sig.
Imorgon kanske jag far till Sundsvall, till IKEA. Det skulle inte sitta helt fel. Kanske skulle det göra mig lite lättare.
Som en sista paragraf i detta klagosamma inlägg vill jag påpeka att Valborg suger. Utan rötter är det svårt att veta vad man ska göra. Jag känner mig inte längre som en del i hemtrakterna, även fast jag så gärna vill. Jag träffar inte längre mina vänner där så ofta. Och de jag träffar vill aldrig göra något - det är helt enkelt opassande och besvärligt. Jag tycker om dem, men vafan - ha roligt någon gång. Slentrian, slentrian. Jag kan alltid stanna här, men vad ska jag då göra? Jag KAN fara hem, men vad gör jag där? Jag vill inte ha en upprepning av de sista dagarna på påsklovet. Ty det var obarmhärtigt tråkigt. Ge mig något att göra, jag är så dålig på att styra upp själv.
Nu ska jag gå och köpa en klänning. Alltid något att göra, vi får väl se om det blir av ändå.
Kommentarer
Trackback