Det kliar, det kliar
Nu vet jag inte vad jag ska skriva riktigt, känner mig redigt ringrostig. Men en start är ju alltid en start.
Hejrå!
Tiooo tuuusen ååår
I julas fick jag en prenumeration på valfri tidning, och efter att ha letat presentkortet i frenesi de senaste veckorna hittade jag det äntligen igår. Överst i en kartong ståendes mitt på vardagsumsgolvet.
Nu var det inte mitt slarvsinne jag tänkte omtala, så det släpper vi. Däremot vill jag uttrycka min glädje över att äntligen tagit tag i min prenumeration! Den 12 oktober kommer första numret av Hemmets Veckotidning, och jag känner mig som ett barn på julaftonsmorgon.
Jag och mamma höll en utredning igår om vilken tidning som skulle passa mig bäst, och Hemmets vann. Daniel bara skrattar och undrar när jag blev pensionär. Och det ska komma från en kille som läser Traktor Power ;)
Äsch, nu är jag ledig och ska städa!
HEJ!!!
För den som undrar hur jag mår kan jag säga; fantastiskt megadundersuperjättebra. Jag är lycklig.
För den som undrar hur det går på jobbet kan jag säga; ett ord till och jag skriker. Anledningen stavas s-t-r-e-s-s.
För den som undrar om jag kommit tillrätta i lägenheten kan jag säga; frivillig hjälp tas emot dygnets alla 24 timmar. Tack.
Så!
Vänner äro det ljuvaste av alla ting
Jag älskar Cornelia
Jag älskar Christina
Jag älskar Cornelia och Christina
Jag älskar att vara tillbaka på jobbet.
Nu är det slut på semestern
Anledningen till varför jag inte bor hemma när jag är här, är helt enkelt att jag inte bor här längre. Den sista juni tömde jag min älskade lägenhet och flyttade till Umeå. Så nu är jag i Sundsvall för att städa upp lite i butiken tills Anna-Karin kommer och tar över regerandet. Själv ska jag numer regera Kungspassagen ett år framöver. Så har ni inget för er, kom in och skrik hej åt mig. Jag finns på BikBok, för ungefär ett år framöver, från och med den 3 augusti.
Min vän i viken
Breaking the news. Delvis.
Hursomhaver, idag är jag ledig. Hör och häpna. Jag var ledig igår också. Det går nästan inte att beskriva hur fantastiskt underbart det är att få sitta hemma och inte bry sig om någonting alls en hel dag. Att bara släppa kontrollen och skita i hur fan det går på jobbet. Det tillhör inte vanligheterna, om man säger så...
När jag är ledig så är jag sjukligt ineffektiv i vanliga fall, men just de här dagarna har jag varit som förväxlad. Förvisso sov jag bort halva kvällen igår, men det var som belöning för att jag städade mitt kontor och sorterade sju månaders papper som låg och skräpade precis överallt. Och vad gör jag idag? Jo, idag börjar jag flyttpacka! Och städa måste jag göra, för Linda ska komma och kika på min lägenhet.
För så här är det; jag ska flytta hem till Umeå igen! Med lite tur så går flyttlasset den sista juni, för då börjar min semester... Sen efter jag avverkat tre veckors semester åker jag tillbaka till Sundsvall i en vecka för att soffsurfa och styra upp grejer på jobbet och avsluta påbörjade projekt så att tjejen som ska ta över efter mig kan hoppa in utan större svårigheter!
Vad jag ska syssla med i Umeå är halvhemligt än så länge, så jag tänker låta er suga på den karamellen ett tag! Men det känns helt underbart att få komma hem igen. Jag kan inte förstå att jag snart avverkat ett år i Sundsvall, vad händer med tiden egentligen?
Ibland funderar jag på om jag verklligen blir äldre också. Stundvis känner jag mig fortfarande 12 år gammal.
Jag tittar in och säger hej
Jag har spenderat ett par härliga dagar i Umeå nu, då jag bara brytt mig om att göra det som känns bra. Det har blivit promenader, tandläkarbesök, klippning, skratt, besök, balkongspa, telefonerande, paltätande och sömn. Massa hederlig, helig sömn.
Och nu sätter jag mig på bussen hem till Sundsvall igen. Då önskar jag mig telefonsamtal.
Tjong!
Jag är så många saker. En av dem är narcissist.
Men jag är en upptagen kvinna. Ni vet.
En upptagen, nytatuerad, badmintonspelande, arbetande kvinna. Och så vidare.
Visste ni att...
Det visste jag. Från och med igår.
Jag är trött. Får jag höra.
Idag var det första Maja sa till mig "Vad du ser trött ut." Tack, Maja. Sen ringer Johanna och säger "Vad du låter trött." Alla tre gånger jag lyfte på luren när hon ringde så lät jag lika trött. Jag undrar just hur kunderna hör mig...
Nåväl, ja gfår vila sen. Imorgon vid femsnåret lämnar jag Sundsvall för att bila med the chief till Umeå. Där byter jag bil och rullar vidare till Vilhelmina. Men först ska jag krama mamma. Länge. Jättelänge.
Jag hade massa glatt tjat att basunera ut, men var det tog vägen vet jag icket. Men en märklig sak kan jag delge åtminstone; sekunden jag vaknade imorse började jag sjunga på Lisa Ekdahls 'Bortom det blå', och var den kom ifrån vet jag inte.
Nu ska jag packa. Packa smart, snabbt och smått. Men först - middaaaaaaag. Som jag längtat.
Sånt man mår bra av
Nä, jag har så fruktansvärt mycket att tänka på och hinna med när jag inte jobbar så jag har inget liv att skriva om. Inte för att jag hade det förut heller =) MEN, på onsdag börjar livet. Och det ser ut såhär;
- 4 dagar i Vilhelmina
- 3 dagar dygnetruntjobb i Sundsvall
- 4 dagar i Dublin med världens bästa BikBok-crew (världens bästa 2008 säger du, världens bästa i alla väder säger jag)
Och sen fortsätter livet med halsbrytande jobb fram till augusti. Så ser planen ut.
Hemma i Vilhelmina blir det Latikberg och familjen Strandberg-Mårtensson ett par himmelska dagar. Jag vet redan nu att jag inte kommer vilja åka hem, och lider således redan av separationsångest. Hur kan man inte vilja stanna så här för evigt? Naaaaw.
Resten av tiden ska jag mobba mina småbröder tills de börjar gråta och jag får trösta dom. That's how I roll.
Innan detta ljuvliga äventyr tar vid så blir det korv och potatis, disk, tvättning och packning. Och igår köpte jag en skiva med Tchaikovsky så resten av kvällen ska jag dansa låtsasbalett.
så här går det när man är som man är
Ikväll har jag sytt en väska till alla mina elektronikprylar som ska med på min lilla resa.
Är jag världens mest onödiga människa eller är jag bara virrig?
Packningen är inte klar. Nej.
Sen måste jag bara säga såhär:
SANDRA SANDRA SANDRA SANDRA SANDRA SANDRA!
VILHELMINA VILHELMINA VILHELMINA VILHELMINA!
Och så vidare.
Märks det att jag längtar?