Allt är inte guld som glimmar.

Jag vill skriva massa saker men jag tänker så mycket att fingrarna inte riktigt hinner med. Det är bra, och allt kommer att bli bra.

Saker jag ler åt idag:
 - Jag och Emmelie ska promenixa i afton
 - Rabarbergräddste är gott
 - Lillebror ska på kalas (jag vet inte varför jag ler åt det egentligen, men det lät så gulligt)
 - Min fina lägenhet
 - Musik
 - Människor som arbetar på helt fel ställen, som killen på Schmäck
 - Jag är förälskad i Christina
 - Jag har lärt mig göra lockar med plattången, och det gick hem verkade det som
 - Mig själv
 - Gårkvällen
 - Min positiva sida
 - Min negativa sida
 - Charmig bitterhet
 - Gårdagens msn-konversation med pappa, han är rolig
(plus ett antal fler punkter)

Saker jag inte ler åt idag:
 - Mjölken var slut när jag vaknade imorse
 - Att jag är lite feg och lite småtråkig

Det är bra, och allt kommer att bli bra. Allt är nog guld som glimmar ändå. Egentligen.


Ännu mera glädje

"Extraordinary men are always tempted by the most ordinary things."
- The Smoking Man



So, this must mean I am of an extraordinary kind.


Glädjen vägrar ge sig

Det krävs inte mycket i dagsläget för att jag ska le. Jag ler konstant. För minsta lilla. Vårkänslorna håller på att ta över mig, jag är verkligen urglad för att denna vinter är på väg mot sitt slut. Det har verkligen inte varit någon vinter att tala om. Det bara spritter inom mig. Jag funderade idag på om jag kanske borde införskaffa solglasögon eftersom det är så himlarns ljust när jag vandrar iväg till skolan om morgnarna. Men nej, det tänker jag nog inte göra. Jag blir bara gladare av att gå med solen i ögonen så man blir tvungen att kisa ordentligt, det är så roligt på sitt egna lilla vis. Bara tanken på det får mig att le.

Projektet jag har på gång, som jag nämnt tidigare, om att hitta min musiksmak är också fruktansvärt glädjande. Det är verkligen så skönt att bara ligga och lyssna på musik, gå och lyssna på musik, dansa till musik och allmänt leva med musik i bakgrunden. Ett stort tack utfärdas härmed till Umeå Stadsbibliotek som ger mig tillgång till ett rikare liv. Harre, vilken tönt jag är.

Idag har jag avklarat alla inlämningar och redovisningar på riktigt. Det är hejsan. Här kan jag passa på att utfärda ett tack till Sylvia Plath för att ha skrivit dikten "The Applicant". Det känns som att det gick riktigt bra. Finns det någon rättvisa i världen så borde jag få åtminstone en stark sexa. Nu är det bara att vänta till vecka 18, då börjar allvaret igen. Men äsch, orka bry sig om det nu. Dumt, dumt, dumt. Nu ska det mås. Jag är värd att må.

Jag vågar inte kolla efter om fruktsoppan är död än eller inte, men jag har redan skaffat ersättning; blåbärssoppa. Jag hoppas den är god, annars blir jag nog tillfälligt förkrossad. Nepp, här borde jag inte sitta alltför länge till. Fast jag skulle nog kunna göra det. Men, nej, skärpning. Nu blir det bara meningslöst skrivande hära. Det får fortsättas när något mer betydelsefullt och nämnvärt finns att delge.

La vie formidable

Vad jag är riktigt på för humör är svårdefinierat. Sprudlande, skulle man kanske kunna kalla det. Som våren. Eller kanske på grund av våren. Det är mycket sol nu för tiden, det är mycket glada promenader till skolan, det är mycket Johanna som uträttar saker.

Livet är tres drôle. Den här veckan har hitintills varit obotligt fantastisk. En kort sammanfattning:
- Måndag: 1 lektion, effektivt mysplugg hos Klara, chocolatechipcookies.
- Tisdag: 1 lektion, slapp diktboksläsning hos Christina, vaniljglass med varm blåbärssylt.
- Onsdag: 1 lektion, effektivt plugg på Stadsbiblioteket med Cornelia, ehm.. en rostad macka när jag kom hem.
- Torsdag: Ingen lektion, förhoppningsvis terapisession varvat med engelskaplugg hos mig, grahamsgrynsgröt.
Fredag, Lördag, Söndag yet to come. Jag ser ljust på framtiden. Neutralt ljust.

Igår köpte jag även tyget till min balklänning. Det är egentligen lite roligt eftersom jag ännu inte bestämt huruvida jag vill gå på bal eller ej. Kenpigt, I know. Dumt, kanske en del skulle säga, till och med.

Ännu en god sak med livet är att jag börjar komma underfund med, mer och mer, vad jag vill bli när jag blir stor. Eller nja, stor och stor. Jag blir nog inte mycket större än så här skulle jag tippa. Men i livet, vad jag vill göra efter gymnasiet och så. Det verkar som att jag är ganska inriktad på det här med hälsovetenskapliga yrken som exempelvis logoped, tandhygienist eller massageterapeut.  Jag antar att det är åt det hållet vägen kommer svänga. 

Min elaka sida har börjat florera igen, fastän jag är så yster. Men det är en glad elak sida, den är mest bara skrattframkallande eftersom jag egentligen inte är någon talang på elakhet. Det blir lätt dråpligt. Eftersom det är just en väldigt mild, oskyldig variant av elakhet ämnar jag inte be om ursäkt för den. För jag är faktiskt väldans snäll.

Just nu är jag mäkta peppad inför kommande dagar, konversationer och samkväm. Jag är också tämligen preppad inför min engelskaindividualoral (formerly known as döden) som går av stapeln imorgon. Men mest är jag nog lite småtrött och hungrig idag. Mycket mest också, har jag en brinnande lust att tala franska just idag, synd bara att jag inte riktigt minns hur man gör.

Förutom den lilla bagatellen så är det enda som egentligen håller ner mig nu misstanken om att fruktsoppan har blivit dålig. Det gör ont i hjärtroten.

jag har verkligen ingen aning om vad jag ska skriva för rubrik

Idag, när jag vandrade hemåt kom jag helt plötsligt på en väldigt bra rubrik till ett blogginlägg. Den var så passande. Men sen nu, när jag väl sitter och ska skriva, så har den lämnat mig.

Jag känner mig ganska knäpp idag. Det bådar inte gott. I am slowly going crazy. Men ändå är det som en bra dag. Jag ska alldeles strax presentera dagens fördelar i listform, men innan dess tänkte jag delge en liten lista på förstörda/antonym till förstörda ord. Vi kör en topp-tre lista:
1. knäpp
2. knapphändig
3. stort
Nå, då går vi vidare till, som utlovat, dagens fördelar-listan:
1. vaknade trevlig och lugn efter en god natts sömn (tack christinas soffa)
2. gick trevlig och lugn promenad till skolan med christina
3. förmiddagen var trevlig och lugn, relativt stressfri
4. min svensk-oral var trevlig och lugn, relativt smärtfri om man bortser från att jag tappade huvudet i bordet
5. tea och johanna gjorde en trevlig och lugn blixtvisit (motsägelsefullt?) på skolan och överlämnade fribiljetter
6. jag gick en trevlig och lugn promenad hemåt, under vilken jag tänkte trevliga lugna tankar
7. jag gjorde alldeles nu en trevlig och lugn upptäckt; lugn är ett underligt ord
I och med detta får jag nog lov att uppdatera listan med förstörda/antonym till förstörda ord:
1. knäpp
2. knapphändig
3. stort
4. lugn

Jag tror jag är en psykopat.

Christina-abstinens


Bara lite randomprat.

Jag borde kirra the final details på mitt math project, men nej. Jag chillar här en sväng istället.

Jag reflekterar över en hel del roliga saker idag. Som till exempel tysta män på scharren, krympande klistermärken, min talang att komma försent eller hur det går till när man faller handlöst, framlänges, och landar med huvudet på en legobit, et cetera, et cetera. Sen sitter jag också och erinrar mig roliga saker som hänt de senaste dagarna. Exempelvis att jag went crazy och köpte tre par skor på en och samma dag, när SaraLi ligger på min säng och gnäller "feeeed meee" samt incidenten med det nattliga spikandet.

Dessutom har en del underliga, underbara grejer skett. Främst tänker jag då på när jag och min 5-årige lillebror analyserade en låttext tillsammans. Det var sent, han kunde inte sova och jag ville inte tvinga honom eftersom det var min sista kväll där. Så vi låg vakna från klockan sju till tio, och pojken var förmodligen inte den piggaste ungen på dagis dagen därpå. Men, äsch.

Jag tror äsch är mitt nya mellannamn. Väldigt attraktivt.

Apropå attraktivt har jag kommit underfund med att jag antingen måste sluta skratta helt och hållet eller helt enkelt lära mig skratta lite snyggare. För som det är nu är det ju verkligen katastrof, hur jag än skrattar så blir det styggt. Lite extra styggt om jag och Christina är ilag.




Det kallas inte anafor iallafall

Jag blir så arg. Nu hände det igen. Jag borde nog börja skriva min inlägg i Word och spara så att de inte bara försvinner. Så frustrerande. Jag får väl köra samma sak som förra gången och göra en recap, ungefär.

1. Nattliga samtal: Inatt (söndag natt) klockan 01.15 ringer min mor: "Johanna, det är väl ändå inte du som håller på att hamra och spika". Ett väldigt oväntat samtal, vill jag lova. Men jo, visst var det väl ändå jag som höll på att hamra och spika. Än en gång får jag lov att utnämna mig själv till dålig granne och hyresgäst. Men det bekymrar mig inte så mycket.

2. Hamra och spika: Jag må vara en dålig granne, men jag är fanimej rätt så händig och det står liksom över att vara en god medmänniska, om jag får bestämma.

3. Inredning: Detta var då anledningen till det nattliga hamrandet och spikandet. Det här med inredning är allt bra klurigt. SaraLi kom på besök och hade det inte varit för det hade jag aldrig tagit tag i saken, men nu gjorde vi det tillsammans. Med andra ord: SaraLi pekade och jag gjorde. Ibland lånade hon ut en hjälpande hand också, och jag är väldigt tacksam. Min lägenhet är nu inte längre vit och avskalad. Nu ser det ut som om någon faktiskt bor där (detta gäller dock endast om man tittar i själva rummet, inte kylskåpet).

4. Christina-abstinens: Några dagar utan kontakt med bruden och jag blir en riktigt stird bird. Tillsammans med henne är jag dock en fullfjädrad stird bird, men det är bättre att vara störda tillsammans än att vara störd ensam. Som tur var kommer hon hit idag, min lycka är som gjord.

5. Mera lägenhet: Den är perfekt att dricka te, skvallra, vara djup, grubbla, fika, mysa, sova, dansa, skratta och bara vara i. Mitt köksbord är mitt nya favorithak. Välkommen dit.

6. Oväntade besök: Min vän Emmelie tog igår ett underbart initiativ. Hon svängde bara förbi mig, utan förvarning, och knackade på min dörr. Väldigt, väldigt oumeaktigt och å så fabulöst.

That will do, jag minns inte längre än så.
Förbannat.

Onödig information

Fy farao vad jag är bra idag. Jag har varit sådär sjukt duktig och i farten. Visserligen har jag haft några pauser här och där, men hallå.. liksom. Bara en sån grej att jag klädde på mig och promenerade in till stan utan att vela innan är ju bara så stort. Jag bara gick, bara sådär. Utan att tänka särskilt mycket på det. Kan det vara min nyligt anammade neutrala livsstil som ger sig till känna måntro?

Men okej, även fast jag nu är så himla toppen och hela köret så har jag ju ändå syndat idag. Igen. Jag måste erkänna att jag idag köpte tre par skor. Hela tre par. Hela tre par fina små skor. Jag ska visserligen lämna tillbaka ett par, men de andra två.. mums, säger jag bara. Jag är väldigt tacksam för att 59:an tagit in små söta 35:or för mig att lägga vantarna på. Äntligen. Nöjd. Utöver the shoe-shopping så blev det även lite fabrictohangonthewallbehindthekitchentable-shopping. Det var lite halverst dyrt sådär, men fantastiskt mycket värt pengarna.

Nu är det ju såhär att förr i världen har jag belönat mig själv när jag gjort något duktigt, vilket är snällt men ganska bortskämt. Idag gjorde jag dock tvärtom. Inte så att jag belönar mig själv i förväg utan snarare att jag betsraffar mig själv i efterhand. Båda metoderna kanske är lite questionable, men ändå. Förut syndade jag ju för att jag var värd det, nu straffarbetar jag för att jag förtjänar det. Det är väl kanske lite bättre självuppfostran ändå. Synpunkter och åsikter om detta tages tacksamt emot.

Hursomhelst, straffet bestod av att städa. Jag gillar verkligen inte att städa. Men jag gjorde det. Helahela lägenheten, skurade och grejer.. Det var slitsamt, men absolut värt det. Mina söta små röda lackskor ger jag allt för.

Lite mer onödig information kan jag också bidra med, eftersom det är en av mina många beskaffenheter. Jag tänker ibland på Skelleftemål. Helfel. Fy farao.

Why risk falling?

Jag blir så arg. Skrev ett helt inlägg och lyckades sjappla bort det hela med att trycka på fel knapp. So much för att spara utkast varje jävla minut, helvetesjävlar.

Jag orkar inte skriva om det, det blir liks inte samma grej. Men jag kan dra en snabbgenomgång. Vi kör på en lista då, så klart:

1. Min nya approach till livet: Jag ställer mig neutral till det mesta just nu. Väldigt soft att vara varken negativ eller positiv då både de inställningarna är sjukt slitsamma. Jag gillar balansgången emellan, it keeps me on my toes. Samtidigt slipper jag ägna mina tankar åt och lägga ner min energi på pinsamheter och lyckorus. Väldigt smart, om jag får säga det själv. Som rubriken lyder: why risk falling?

2. Min dag, i korthet: Jag klev upp tidigt (09.02), kikt på Nyhetsmorgon, stegade upp för trappan för att käka frulle och vara social. Ingen där ovan ville dock vara social med mig, så det var bara att sno lite fika och gå hem igen. Sen rullade jag in till stan, bråkade med diverse mönstertidningar på Ohlssons, hittade små röda skor, skvallerfikade med Corresnorre och SaraLi (styggt öknamn efterlyses), rullade hem. Efter detta har inte mycket hänt, så, ja, punkt helt enkelt.

3. Skolan börjar igen på tisdag: Ja, det var allt jag hade att säga om det, ungefär.

4. Mina hundvaktarabilities: Jo, jag skulle då sitta hundvakt. Jag passar på att utfärda en varning; anlita inte mig till hundvakt. Detta är jag inte bra på visade det sig, nämligen. När packet drog iväg på deras efterlängtade Markus-konsert gick jag en liten promenad med vovven, där jag gjorde mitt allra bästa för att han inte skulle välta omkull alla förbipasserande gångtrafikanter, gick hem, satte honom i hans bur och traskade sedan iväg till en vän. Det hela hade vart smidigt om det inte vore för att jag är osmidig. Hundägarna kom nämligen hem före mig. Menmen, they bear no grudge, de gav mig ju i princip lov att gå hemifrån så. Tack och lov. 

5. Positiva listor: Den här punkten fanns icket med i originalupplagan av detta inlägg. Det gjorde förvisso inga av de ovanstående punkterna heller då inlägget inte var av punktform. Men själva innehållet.. ja, ni fattar. Jag försökte göra en sån här gudsåglattalltingär-lista igår, men det kom verkligen inte från hjärtat. Det blev bara en riktigt crappy lista. Även om den innehöll någorlunda glada saker så var den inte innerlig alls. Från detta föddes delvis min nya approach till livet, vilken kan omläsas i punkt ett.

6. Kaffe: Allting luktar verkligen kaffe idag. Sanslöst.

Det får duga för dagen. Sådärja. Nu vill jag lyssna på musik.

Göteborg

En helschysst tågresa förde mig och Christina till Göteborg där vi strax gick skilda vägar. Jag hoppade på en buss till Ytterby och Christina spann iväg ut på schtan. Farfar kom och hämtade mig och vi for iväg för att plocka upp Thomas på dagis. Killens kläder var genomblöta då han badat utomhus i en båt. Inte friskt. Menmen, hans reaktion när han såg mig är verkligen obetalbar, så jag är nöjd!
Note to self: åk inte bil med farfar igen, han har en skrämmande filosofi gällande trafikregler och rödljus. Gällande detta är jag inte särskilt nöjd. Snarare dödsrädd.

Väl hemma upptäckte jag att pappa gått och blivit snyggerst och slutat röka. Kan det bli bättre? Så fort jag noterat det drog vi iväg in till Göteborg för att träffa Mattias Wennerberg och så småningom hitta en parkering.

Så, ja, igårkväll rörde jag mig med eliten, inte bara på något hotell, utan senare på Scandinavium. Det var stort, jag kände mig liten. Min framtida man är het, svärmor är trevlig. Sen sneakade jag och farsgubben såklart backstage och minglade med materialförvaltare, sportjournalister, tränare och otaliga hockeyrumpor. Självklart hamnade jag precis utanför dörröppningen till omklädningsrummet. Just den biten var lite småpinsam.

Det var dock inte så pinsamt att ha min Frölunda-tröja på mig som jag trodde först. Jag var inte ensam kan jag säga. Det blev dock ett stressmoment senare eftersom det var i Timrås korridorer vi hängde efter matchen. Jag pulade in tröjan under jackan, jag kan ju inte förväntas stå för en åsikt jag inte riktigt har. Hela kvällen kände jag mig ganska snygg och rätt så cool. Enda undantaget var när jag beställde ett Happy Meal på McDonalds.. det var inte så coolt. Men jag gissar att det var undantaget som bekräftade regeln.

Med det sagt så var det inte så mycket kvar att säga. Eller, jo. Timrås spelare har alla matchande svarta jackor/kappor/någonting. Lite macho, lite Manhattan, lite mäktigt. Typ. Och lite mesigt. Men jajaja, låt gå. 


paranoi..? paranoidiskt? paranoiskt? paranoit?

Nu såhär i efterhand kommer jag på ett duktigt antal synonymer för det ack så inkorrekta "övrigare". Vad tänkte jag på? Vad tänkte jag med?

Nu är det iallafall slut på mocksen. Finally. Gjorde de sista proven idag, Business & Management, och resultatet är tämligen skamligt. Men jag kan ju trösta mig med det faktum att det inte bara var businessen som gick åt fanders, de flesta andra proven vandrade den vägen de med. Jag känner mig faktiskt kusligt nöjd ändå. Jag hann till och med skriva ett brev till Anderssonskan idag under provtiden, det kändes ledigt. Ledigt var vad min kropp och mitt psyke önskade sig imorse. Ledig var också bilen som kunnat få mig till skolan i tid. Ledig var även min intelligens i lördags klockan 00.11.

Nu är det sportlov. För första gången i mitt liv spenderar jag inte lovet i Borgafjäll och det känns lite bakåfram. Om 6 h och 17 min bär det iväg neråt landet. Jag har säkrat glädjen med resan genom att donera mannagryn till Christina. Detta funkar som så att hon blir nöjd, köper frukt och mandel i gengäld och sedan är vi båda lyckliga under färden. Och jo, jag köpte majs igår.

Hur lyckades jag börja alla tre ovanstående stycken med ordet nu? Eftersom det tydligen var av vikt att det ordet skulle användas borde jag kanske klura ut en synonymjävel till det också. 

P.S. Fick nyss ett sms av fadern: "Vi ska på hockey imorgon. Ta med Frölundatröjan." D.S. 

Oh, the dance we dance.

Jag har inget särskilt att skriva idag. Det vara bara så att jag ville ha med den där rubriken. Herr Ph har blivit en riktig rubrikochcitatsinspirationskälla, I must say.

Nu ska jag pallra iväg och peta ordentligt på mitt Math Project tills det blir klart. En annan önskad variant av resultat vore att IBO löses upp i tomma intet. Kunde jag bara åstadkomma detta skulle jag förmodligen bli avgudad av en skara idioter, som mig själv till exempel.

Imorgon blir det frukt och mandel, vagn 51, lite skak, lite dunk, lite feber, lite massa såna saker som följer samman med tågresor.


Sverige ska räkna sina kameler

A sudden urge emerged, within me, att skriva ett inlägg. Dock är jag lite hit och dit och hejsan just nu så något vettigt lär inte bli sagt. Därför skiter jag i det. Tänkte ändå att jag kunde notify you on the matter, liksomtypbaehm.

Något trevligt känner jag dock att jag borde adressera (kan man säga så på svenska?). Vi kan ta exemplet att jag idag konstruerade en egen variant av ett ord jag inte hittade någon synonym för. Detta gjorde jag alltså på mitt svenskaprov. Jag brukade ordet "övrigare".

När jag säger att detta är trevligt, är jag självklart delvis ironisk.

"Åh, det är så pinsamt, jag spelar munspel"

Alltså, vi kan ju än en gång konstatera att jag är inte direkt någon familjemedlem att hänga i julgranen. Jag glömde bort min lillebror 2:s födelsedag idag. Hade verkligen ingen aning om att det var på gång. Han tog nog inte så stor skada utav det ändå, vilket är rätt skönt, men han dissade mig totalt i telefonen. Han är rätt rolig, killen.

"Äter man tårta blir man glad. Och stark och stor. Då kan man spela hockey med pojkarna."
Man barra måste älska det.

Thomas är inte så tokig han heller. Världens mest vältaliga, sociala, femårige herre. Jag nästintill dör av skratt när jag pratar med honom, han låter som en liten göteborgsk farbror. Ännu gladare blir jag när han visar så tydligt att han vill att jag ska komma och hälsa på. Bara för det tänker jag åka ner dit nästa torsdag. Bara för lillskitens skull =)

Ja, vidare så drog jag och SaraLi ut på Scharinska igår. Lyckat som bara den. Det var så länge sen jag fick dansa så länge och så mycket. Vilken glädje. Således (muehehe) är jag jävligt nöjd. Förhållandevis trevliga människor träffade vi på också, ehrm.

forts. följer, typ, kanske...

honky ass cracker

Gällande rubriken; allt är Philips fel.

Idag har jag varit duktigare än duktigast. Jag har storstädat hela mitt place och försökt få lite färg på saker och ting. Det här med färgsättning gick inte framåt, om man så säger, men det betyder inte att jag har varit mindre duktig för det.

Sen är det en massa mera saker jag vill säga, men det är också mat. Och det måste tydligen prioriteras.


Den runda ringen

Gårkvällen var helmysig. Min plan var att svulla ordentligt, men efter en halv pizza så fick jag lägga ner, det gick helt enkelt inte. Lite skämmigt på sätt och vis. Menmen, det var hur kul som helst att träffa Sara och Fia igen. Sara är tjock och Fia är snorig och jag gillar dom. Jättemycket. De kommer alltid ha en speciell plats i hjärtat.

Ikväll så blir det en till girlie-nightie, med SaraLi denna gång. Jag ska klippa henne lite och sen så drar vi ut förmodligen. Ska bli helnice, vi dissar shape-up. Tror jag. Vi får se vart det bär helt enkelt. Jag har fått order om att dyka upp på Plaza och hon har fått order om att visa sitt vackra nylle på Droskan.

En grej bara, att äta banan och dricka apelsinjuice är inte det absolut godaste man kan tänka sig. Det går an, men det är inte det bästa. Men, om du vill känna dig nyttig, så rekommenderar jag det. Jag känner mig som en friskus. Jättetöntigt.


förutom rösterna innan jag ska gå och lägga mig då

"The greatest gift we are given is suffering, because once you get through it,
you will be able to experience no suffering"

Ja, historieproven var ju nöjsamma.

Idag är jag glad. Jag ska prata med min hyresvärd, jag ska äta middag med mina "systrar", jag har bäddat min säng, jag somnade om och vaknade, i omgångar, till Ted Gärdestad imorse. En del aspekter i livet är inte så illa däran och det känns ju friskt.

Jag är lång. Jag är väldigt lång. Jag känner mig gigantisk. Som om jag vore längst i hela världen. Jag gillar det inte riktigt. Självklart är jag medveten om, och blir konstant påmind om, det faktum att min höjd över havet inte är märkvärt märkvärd. Så att säga. Men ändå, det är bara så groteskt, på något sätt. Ja, nu vet ni det. Onödig information, I know, men jag var bara tvungen att delge.







Ett enda stort äsch

Jag är lite som en sinuskurva just nu. Jag är sanslöst glad ena stunden för att i nästa bara vilja gå och lägga mig. Idag led jag av "upp som en sol, ner som en pannkaka"-syndromet. Helskön start på morgonen med att snooza i evighet till Sophie Zelmani, känna sig sådär lagomt snygg och få skjuts till skolan. Under matteprovet satt jag mest och skrattade lite tyst för mig själv åt mina patetiska försök att minnas hur miniräknaren fungerar och främst av allt fann jag mina uträkningar, svar och forumleringar märkligt lustiga. Har aldrig varit så glad över ett så misslyckat prov. Likadant kände jag gällande de två tidigare engelskaskrivningarna och dessutom dagens andra matteprov. Snacka om att ta livet med en klackspark...

Glädjen låg på topp ändå fram tills det visade sig att det bara finns en plats kvar på tåget till Göteborg, vilket inte är av fördel för mig och Christina. Helt plötsligt låg mitt inre utsmetat över golvet i Sveriges, just då, mest stinkande datasal. Mest deppigt är nog ändå att det är historiaprov imorgon. Efter alla turer med Kristina lär hon hata mig på riktigt efter imorgon.

Ja, och på vägen hem kände jag mindre manlig och vägrade gå mot rött. Fastän alla andra gjorde det. Det var en halverst obekväm tvångstanke, av en förhållandevis pinsam natur.

Jag skulle vilja skryta lite, men det känns fel. Dagens sorger och förbannelser har nog sargat min stolthet litegrann ändå. Men nej, för faringen, jag kör på ändå. Jag är jävligt bra. Så bra att jag köpte en ny skinnjacka i helgen för det var jag värd. Jag har slitit som ett djur den senaste veckan och jag är så duktig och alla andra är så duktiga och jag är så bra och ni är så bra och alla är så bra som kämpar och står i.

Jag känner litegrann för en lista. Punktform är önskad form just nu. Dock lider jag brist på inspiration för käcka små listor, men jag kan ge det en chans. Det får bli en sakerattseframemotlista. Eller nåt liknande.
 
 > Imorgon ska jag mysa med mina "storasystrar" som jag inte träffat ordentligt på evigheters evighet.
 > Studenten kommer snart och jag har börjat planera för sömnad av främst studentklänning och   eventuellt balklänning. Vi får se vart det bär, helt enkelt.
 > Jag ser framemot att livet ska börja, kanske blir det rent av roligt.
 > Jag ser eventuellt framemot Shape-up på lördag. Är lite kluven där än så länge.
 > Nästa dusch. Vaaaarmt.
 > Nästa vända på biblioteket. Jag kände mig väldigt kulturell när jag var där igår.
 > Att besöka optikern och få veta hur skadad jag är ska bli roligt. Glasögon ska bli kul.
 > Jag ser med förtjusning framemot den dag då min kära brödrost anammar det här med underkastelse. Elektriska apparater har inga mänskliga rättigheter och därför är det okej för mig att uttrycka denna längtan.
 > Att finna lycka
 > Särskilt mycket väntar jag på den stund när jag kommer hitta något vettigt att skriva.

Nu tog det slut på roligheterna. Jag återkommer när jag har något förträffligt och bedårande att delge. Kanhända att det tar ett litet tag, men jag i och med att jag har lovat detta så kommer jag förmodligen börja leta efter förträffliga och bedårande detaljer i livet de närmsta dagarna. Sweet.


Fridag.

Jämarns, vilken dag det har varit. Började med knepiga morgondrömmar som resulterade i en lite försovning. Därefter blev det stresspackning, sophantering och skolskjuts. Väl på skolan snurrade jag runt in search of matematiken. Matematiken was nowhere to be found och följaktligen ställde jag mig och tittade på skolsköterskans dörr en liten stund. När detta inte gav utdelning knallade jag iväg till Science Fair. Detta var en trevlig tillställning, mest för att:

1. Jag fick skvallra med mina vänner  vilket alltid är behövligt.
2. Jag fick trasha alla andras postrar öppet, eftersom vi befann oss i en tävlingssituation.
3. Jag fick sitta ner, helt oaktiv, en hel timme, utan att känna press (det var ju lektionstid).
Allra mest var det trevligt för att:
1. Min grupp vann.

Hursomhaver, efter science fair skulle lunchmåltiden inmundigas. Jag kände ingen vidare hunger, men liks förbaskat slevade jag på 30 kilogram ris på tallriken. När detta var avklarat var det dags för hål. Den fria tiden spenderades till musiklyssning kombinerat med pluggeripluggera. Efter slitet anlände Fru svensklärarinna och en okonventionell, men ändå så traditionell, fredagslektion avverkades. Fruktansvärda redovisningar och hejdlöst fnitter. Här avslutades skoldagen och sistaminutencorrections gjordes på diverse dokument innan jag och Christina lämnade the premises för att ila iväg mot NUS.

Vid det här laget var klockan 15.20 och framför oss låg nu en bussresa (som förövrigt också bringade med sig konstiga drömmar), uppdelad i två etapper, heading towards den strålande staden Sollefteå. Väl framme blev det vandring uppför branta backer, ett möte med en Holger, vegmiddag (Hör och häpna; jag åt majs!) med Christinas fader och sedan ännu mera pluggeripluggera. Uppsatserna jag filade på och  kivades med skulle vara inlämnade just denna gångna fredagen och jag lyckades nästan. 00:05 skickades historian in, och 2 minuter därpå var även Business'n iväghedd. Man kan säga som så att jag snubblade på mållinjen.

Nu är dagen och kvällen slut på. Jag vill ha sömn och jag vill ha det nu. Christina provar lagom stora skor, antika skor och för små skor. Dagen kunde väl ändå inte få ett bättre slut än så? Det har varit omvälvande, minst sagt.

Fy Farao, vilket superdetaljerat, men ack så ytligt, inlägg. Jag ska fundera vidare på nästa... ge mig en kopp och en penna och lite bakgrundsprat så ska jag nog hitta på något. 'Til then; g'night.


Yeayness.

Sjukt läskigt var det idag. Min eyesight failade mig och jag satt halva businesslektionen och utförde egenhändigt komponerade syntest på mig själv. Det var riktigt obehagligt, jag trodde jag var döende. Halva ansikten försvann när jag tittade på hela ansikten och allt blev grumligt i höger öga. Det är god tid att söka upp en optiker, jag har skjutit upp det ett halvår för länge.

Från det ena till det andra; jag har blivit elak. Det hela började efter jullovet när klassens alla medlemmar helt plötsligt insåg deras levnadssituation och förlorade sin trevlighetsförmåga. Som den tidsoptimist jag är, kämpade jag emot i flera veckors tid och höll mig snäll. Jag var nog den enda som var trevlig mot andra. However, de senaste dagarna föll jag för trycket och och hängde med resten (man vill ju inte vara utanför...). Just nu är vi nog alla små tickande bomber.

Min elakhet har tagit skepnaden av en ytterst bitter människa. Själv så tror jag endast att jag låtsas vara bitter, samtidigt som jag låtsas att jag inte är bitter. Därav vet jag inte ehuru jag äro bitter eller ej. Yang säger att jag är bitter, men jag litar inte helt och fullt på honom då han, just nu, vandrar omkring på rosa moln och därmed inte ser klart. Denna beteendeförändring är speciellt märkbart i hans nyanammade approach till mocksen. In fact; Yang är den första att lämna elakheten bakom sig (Lite för tidigt, if you ask me. Men, oroa er inte, den kommer mest troligtvis tillbaka lagom till Finals.).

Övriga uppdateringar:
 - Min häl is the place to be, fråga skoskavet får ni höra.
 - Skolan är inte riktigt the place to be, men liks förbannat the place where you are.
 - Fru svensklärarinna är inte en talare, hon är en läsainnantillare. Ändå finns det a place for her i våra hjärtan.
 - Om du vill motbevisa Gandalf så (varning, varning); do not become the Balrog. The Balrog föll ner i djupet and got slayed.
 - Grahamsgrynsgröt är den godaste gröten med den grymmaste alitterationen ett grötnamn kan ha.

Ja, borde det kanske tilläggas att tre beskaffenheter jag besitter har uppdagats? Ja, det borde det. Jag är väldigt bra på detta:
1. Älta
2. Analysera
3. Observera (alternativt iaktta)

Ni kanske ser det som en väldigt negativ självsyn att kalla mig själv för duktig ältare, men tvärtom ser jag det som en rätt bra grej. Om jag ältar så bearbetar jag, och om man bearbetar saker med ens så stör dem en inte senare. Inte i lika stor utsträckning i varje fall. Dessutom är det här med "data processing" bra när man ska skriva labbrapporter... Jag vet hur fel det låter, jag är bara lite långsäkt ibland.

I och med denna nyuppkomna förvirring känns det som att något borde fastställas. Därmed önskar jag meddela att jag imorgon lämnar staden för en lyxweekend i Sollefteå där muppfilmstittning och prinskorvsstekning kommer ta plats. Jag är fullt medveten om att detta lät vaguely dirty, men så är inte fallet. Det som händer är helt enkelt att jag och Christina ska isolera oss från omvärlden en liten stund och ägna tiden åt att sakta men säkert lessna på varandra och förlora vårt förstånd. 
          Underbart. Helt underbart. 

That's it folks.



Tidigare inlägg Nyare inlägg