Variation, sa dietisten
Detta har jag gjort:
- Diskat och rengjort nästan hela köket
- Vikt ihop alla påsar sådär fiffigt så det går att både öppna lådan och lägga ner fler påsar i den
- Fixat ny ordning i skåpen
- Lagat mat
- Förlorat i betapet
- Råkat ut för en psyksikt sjuk herre på betapet
- Vunnit i betapet
- Tagit ut sopor och burit iväg återvinningen
- Suttit still en hel del
- Ätit upp Cornelias choklad
- Rensat kylskåpet på gamla grejer
- Pratat i telefon
- Lyssnat på musik
- Halvsett en krass film
- Trott jag inte varit ensam hemma och pratat med en vägg
Det som återstår att göra nu, för att dagen ska vara fulländad är att gå tillbaka med hyrfilmen. Bävan.
Plötsligt händer det
Var gång jag ämnar bjuda någon på mat så misslyckas jag. Det spelar inte riktigt någon roll vad det är för mat. Det skulle kunna vara att värma en pizza i ugnen. Garanterat bränner jag den. MEN, igår hände något ovanligt. Jag skulle bjuda Cornelia på lax och potatis och det blev helt underbart gott. Dessutom var det allra första gången jag tillagade lax - då är det ju liksom kutym att misslyckas.
Nu ska jag se McLeods Döttrar, det var år och dagar since last. Nu saknar jag Johanna, brevkompisjohanna. Synd att jag är en så dålig brevkompis.
Ska det ärras, så ska det ärras
En sån dag
Och sen uppenbarligen sitta och bita sig i tungan.
Dagens gåvor
Julens bra och inte bra
Jag vet inte säkert, men det kanske talar för att killen kommer ta väl hand om sina egendomar i framtiden?
All work and no play makes Jack a dull boy
Något som igår slog mig gällande det här med att gå på krogen med SaraLi är att det blir samma visa varje gång, i ett avseende. Hon bär högklackat, jag bär lågklackat. Resultatet av detta är då att hon blir väldigt mycket längre än vad hon redan är, och bredvid henne ser jag inte ut att vara mer än en tvärhand hög. Så kan det gå, och det är så det går. Jag gjorde mitt bästa för att kompensera min ringa höjd med att vara Batman.
Såhär gick det med det. Jag lyckas i alla fulla fall se lite svår ut.
.
Nåväl, svår eller inte, när jag kom hem kände jag för att äta chips och läsa Jack. Således åt jag chips och läste Jack. För jag gör oftast det jag vill göra när det är lättillgängligt. På det viset är jag både svår och inte. Sedan gjorde jag en mamma, som jag aldrig trodde skulle hända. Jag somnade med boken på magen, lampan lysandes rätt i ansiktet och vaknade i exakt samma ställning imorse tio timmar senare. Maybe I'm amazed, hörru.
Nu blir det kött och bio, har jag hört
Sagor är icket att underskatta
En gång i tiden såg jag ut som ett troll, det har inte riktigt växt bort ännu, men där och då var det så pass påtagligt. På just denna bild sitter jag i min grotta där jag sysslar med att undvika solljuset och räkna mina stulna penningar.
Som jag fungerar
Och min fråga är; vad hände?
När jag vaknade ringer min mamma och berättar att hennes jobbarkompis dotter blivit biten av en häst.
Och min tanke är; jamen se där.
Sömn och dess problem
Ibland när man inte ska sova, så sover man ändå för att man glömt ställa om väckarklockan.
Ibland när man inte vill sova, så sover alla andra. Och det är heller inget kul.
Ibland när man inte måste sova, så låter man bli bara för att man kan. Och det brukar man få betala för.
Tänk att det bästa jag vet kan bjuda på sådana besvär. Jämt och ständigt.
Tänk så bra det kan gå
Igår önskade jag mig en skurmopp till nästkommande högtid, som present. Så att det skulle bli mer skäl till att få en present förutom damm och hälsa. Det kändes viktigt med att det skulle vara en speciell dag. Snaraste högtidsdagen visade sig vara Doroteadagen den 6 februari. Så jag började smida planer om hur jag skulle städa all världens golv med min mopp så fort det blev februari.
Men NEJ, idag tog min rara mor med mig till affären och överraskade mig med en skurmopp på studs. Jag blev så glad, så glad. Nu äger jag en skurmopp, kära vänner. Och eftersom jag blev så överrumplad kan jag bara inte städa all världens golv. Vilken tur jag har.
Det var dock inte bara en skurmopp jag fick. Jag fick också 1,5 liter ljuvlig Loranga. Och det är på den jag nu lever. Ännu mera tur.
Dessutom fick jag sex styckna små russinpaket. Med de kan man leka Tipp, stoltsera och må gott. Överdos i tur!
Den var ju kort iaf
Dagens borde: Borde tvätta, eller åtminstone stuva undan tvätten någonstans tills det blir gjort
Dagens frisyr: Flickig elakatjejeniEbbaochDidrikhästsvans i skrikrosa hårsnodd
Dagens klädsel: Åh, flera olika uppsättningar; men mest en grön stor tshirt, mönstrad sjal och mina kära Acne-jeans. Jag lekte färgklick.
Dagens planer: Vakna, jobba, gå hem och hitta på något annat
Dagens materiella vill ha: En skjortklänning från jobbet
Dagens längtan: Grekland och Christina och kärlek - allt i ett
Dagens fundering: Vad ska jag äta? Allt handlar ju om mat, vetni.
Dagens beroende: Snooza?
Dagens tråkigaste: Musiken på jobbet, kan någon god själ byta ut den? (hör också hemma i dagens irritation)
Dagens personer: Anna på jobbet och Gustaf och nu får det bli Cornelia också!
Dagens irritation: Escarol
Dagens låt: Usch! Och bara vips uppdaterar jag med att säga Bruce Springsteen - Thunder Road
Ikväll är jag sex år gammal och hör hemma på föris, för det är så det är
Ibland, för det mesta egentligen, är det tacksamt att jag inte kör med såna här dagens outfit-bilder. Det skulle skrämma slag på den mest hårdbarkade läsaren.
Fast jag kanske borde börja med det? "Så här ser ut jag ut när jag inte orkar se ut", "så här ser jag ut när jag bara inte tänker", "så här ser jag ut", "så här ser jag ut när jag är nära besläktad med faster Tea" och "såhär ser jag ut när jag tror mig vara sex år gammal".
Chevalereska drömmar
Most curious. Most delightful.
En aldrig sinande stolthet!
Den kom till mig i bitar. Nu är den hel. Jag är glad att jag inte äger ett vattenpass.
Igårkväll skruvade jag ihop min vita lagerhylla.
Aldrig en sorgfri dag, hörrni
Idag har varit en bra dag. Jag sov lite för länge, men ibland får man göra det. Att uträtta förrådsärenden stod idag på schemat, och jag har mer eller mindre avklarat ämnet.. Dessutom har jag diskat. På det hela känner jag mig ganska stolt!
Men, vad vore en dag utan att jag klagar över något? Det är ju det jag gör bäst. Det finns alltid saker att gnälla över, så många att jag uppenbarligen också gnäller i sömnen. För att få ur allt skräp ur systemet snickrar jag därför ihop en gnäll-lista.
- det råder lampbrist i lägenheten
- det råder soffbordsbrist i lägenheten
- det råder braplatsattspikauppminagrejerpåväggenbrist i lägenheten
Tillfälliga problem alltihopa, så för att ge ett mer långvarigt klagomål så gnäller jag på Elle. Det är busenkelt.
Om man aldrig har något att klaga på så skulle det vara alltför lätt att tycka livet är en dans på rosor. Och lätt är inte alltid roligt. Exempelvis är medium-level'n på Guitar Hero mycket roligare än easy egentligen, även om man inte får till lillfingerbusinessen. Det har nog med utmaningar och erövringar att göra, skulle jag tro. Prova får ni se.
Vem kompletterar min jul?
Bara för uppdaterings skull så nödpostar jag vad jag fick i julklapp. Superbra julklappar fick jag iår!
- Mobiltelefon
- Rouge+borste
- Strumpor+strumpbyxor
- Pengar till pensionsspar och resekonto
- Skridskor
- Virkade tofflor+mössa
- Parfym
Sen önskade jag mig några saker som inte går att slå in; att min köksö skulle behandlas, att min lagerhylla skulle bli vitmålad, att mormor skulle laga alla mina tjocksockar.
Det enda på min önskelista jag inte fick, det var muskler. Vem ska ge mig det?
Nu störtar vi allihopa
Fick ett brev från någon slags myndighet vänligt hemlevererat genom mitt brevinkast på dörren in till hallen som är överbelamrad med jackor och skor i min egna lägenhet som ligger förhållandevis centralt och bra till, där det är varmt, finns tv, dvd och dator, en garderob full med kläder, fina gardiner, ett smådyrt dekorativt tygstycke på väggen, en väldigt bekväm säng. Allt detta i samma stad som åtminstone hälften av min familj i vilken alla medlemmar lever och är friska. Jag tar detta brev i mina nyompysslade julbodybutterdoftande händer och gnäller på fullaste allvar för att det är så jobbigt och klumpigt att öppna ett brev. Varför har jag ingen brevkniv?
Här sitter jag - omringad av allt jag kan tänkas behöva, med ett sjutusan bekvämt liv - och gnäller för att jag inte har världens mest överflödiga föremål. Att jag har mage!
Me.
Mina monstruösa 34:or
