Äntligen ska jag andas ut
Rulltrappor som står still. Det finns ingen charm i det.
Att stå i duschen och inte komma på vilken låt man ska sjunga.
Att vara sugen på gröt men inte ha någon mjölk hemma.
Ljudet av tandborstning.
Ljudet av bilruteskrapning.
Att vänta, och vänta, och vänta, och vänta.
Att fika grillad schmörgås och välja bort det pålägg som förmodligen ger smak och följaktligen sitta där med en schmörgås som inte smakar någonting. Snopet.
Att jag inte kunde höra mina egna hjärtslag med stetoskop fastän resten av klassen kunde. Identitetskris.
Att det inte finns ett riktigt bra ord för vad man känner inför det man inte gillar, förutom ogillenhet och otycke, som jag hittade på prick nu.
vad är hemskt med ljudet av tandborstning?
Angående gröten - jag har ett värre scenario for u. Jag gör alltid misstaget att anta att jag har mjölk och sylt hemma. Så kokar jag gröten, tar fram en tallrik, häller upp. Öppnar kylen och finner så mitt antagande gravt felaktigt. Så får jag sitta där och pula i mig en sked seg havregrynsgröt utan något till, tills jag ger upp och allt åker ner i slasken. Outhärdligt irriterande, jag svär.
Måste vara det värsta att vara sugen på gröt, öpnna kylen och finna att man har mjölk. Man kokar gröten, lägger på sylten, tar fram mjölken och häller. Väl i det ögonblicket ser man att mjölken är gammal som f-n. Klumpar rinner ut och där står man hungrig, svårt grötsugen, med en tallrik gröt full med klumpig illaluktande gammal mjölk. Lägg till att ens magister från mellanstadiet plötsligt dyker upp bakom axeln och väser: "Det man tar för sig äter man också upp! Tänk på barnen i afrika."