Johanna Lönnberg

Åhj, vilken helg jag har haft! Makalöst, dundermegahyper-superb!

Fredagen var kanondagen av kanondagar. Jag skulle sitta barnvakt med SaraLi åt hennes småsyskon och en kusin. Kusinens storasyster - kusin nr 2 - och hennes pojkvän var också med. När jag traskat dit efter jobbet hade precis Scharinskapizzorna anlänt så det var bara att hugga in. Magnifikt. Sen spelades Nintendo Wii och det var verkligen hur kul som helst. Jag kände att jag hade världens bästa opportunity att släppa loss och ha kul så jag körde fullt ut och det blev hur bra som helst.

Efter Nintendospelandet blev det godisköp och filmtittande. Sen var det ju tänkt att barnen skulle sova, men icket. Någon uppriktigt intelligent person i sällskapet kom på att vi skulle leka tagen, vilket vi också gjorde, i cirka en och en halv timme eller något liknande. Rena träningspasset, jag var helt slut efteråt. När till och med vi "vuxna" sprang runt och skrek som galningar så insåg jag att det här är itne barnvaktssittande, det här är lekstuga. Vi avslutade kvällen med att berätta spökhistorier innan ungarna somnade, med tända ljus och kattmys. Sist av allt somnade SaraLi på min rumpa tittandes på Scooby-Doo. En helkväll.

På lördag gick jag miste om en oxfilémiddag i trevligt sällskap tack vare bristfällig kommunikation. Dock fick jag micrat oxfiléfika i efterhand. Hos SaraLis pappa var vi igen. Där visade det sig att de hade Super Nintendo, som jag växte upp med. Det tog inte lång tid innan jag blev idolförklarad, glorifierad och ja, sagd vara världsbäst på Donkey Kong. Vi turades om att spela så att alla fick prova banan och dö, sen klarade jag den och samlade igen alla liven. Haha, vadå perfekt? Höjd till skyarna, som aldrig förr. Egokick utan dess like =) Det är nog mitt bästa ego-tips; spela tv-spel med barn.

Efter Nintendospelandet, igen, blev det Folkets Jubel där jag och SaraLi dansade tills jag förlorade känseln i benen. Jag är den som aldrig bär högklackat men i lördags gav jag det en chans. Självfallet då med de högsta klackarna jag har. Det var tillräckligt svårt att gå med de, vad tänkte jag där egentligen? Hursom hade jag packat med mig extraskor i väskan så när det var dags att gå hem fick jag sväva på moln. Halleluja.

Jag är en sån som packar ned extrasaker, just i fall att. Min käraste kombo skrattade åt mig när jag en helt  vanlig dag packade ner en extra halsduk ifall det skulle bli kallare, plus vantar och en fleecetröja. Jag är en gammal tant, i själ och hjärta.