aaages ago
jag blir lätt rosenrasande när jag inte lyckas med tv-spel
Att förstå sig själv är som att vara väldigt smart
Äsch, jag funderar inte mer på det nu. Jag ska äta köttbullar och välkomna skörbjuggen istället.
Refill
Alldeles nyligt har jag korvstoppat mig med bränd pommes och fet bea. Jag älskar mina middagar som helt och hållet bortser från kostcirkeln. Skulle någon ta upp det som ett problem kommer jag motargumentera att i bearnaisesås finns mängder av örter, vilket i princip kan räknas till grönsaker. Om jag får bestämma. Vilket jag får. I min värld.
Inspirerad av min kära vän snorre har jag tagit mig i kragen vad gäller facebook. Aldrig har det rått slik aktivitet. Jag känner mig duktig, nördig och fullkombligt onödig. Finfin, normal kombination.
En shout out till bruden i fråga också, ty hon lider av diverse svullna kroppsdelar kombinerat med yrsel och min disk att omhänderta. Puss till henne då va?
Ibland har man inte ork att hitta på rubriker, det blir ju inte bra ens alla gånger
Jag tror jag måste skaffa ett husdjur. Djur är utmärkta, fördi de kan inte prata. Således säger de aldrig något dumt eller helt normalt som man försöker analysera i evigheter och få rätsida på. Oftast blir det bara en avigsida. Vad sägs om en väldigt rar och trogen hund? En mellanstor hund vill jag ha. Ingen liten fis och heller inget troll. Lagom skulle nog bli bäst. Självklart ska den vara fin, gärna brun, lite lagom lång päls, lagomt söta öron och helst ska den låta bli att bajsa när jag inte känner för det.
Den här vore perfekt. Låt gå att den är vit.
Kan någon själ begripa
Nu ska jag plita ner några väl valda ord om varför jag är bäst och ska få regera. Det, om något, borde väl ge en ego-boost. Välbehövlig grej till måndag, dårå.
Old new news
Ibland måste man uppdatera läget. Här med en scary bild. Jag ser lite... scary ut. Jag kan inte komma på ett bättre ord. Hjälp?
För mig känns det som gammal skåpmat eftersom jag sett ut så här ett tag. Ett så pass långt tag att det hunnit bli långt och jag har kapat av det igen. Det vill säga ungefär en månad.
Så och inte det
Jag antar att någon någonstans i mitt trapphus lagar lever. Själv får jag dras med köttbullar.
Meeen, jag fick åka buss hem gratis. Så de kanske tar ut varann? Jag tror så.
Varför har jag inget volangförkläde?
Städstimmet har ju dock positiva små följder också, såklart. Jag känner mig vardagslyxig. Jag har köpt en Christinalåda - vilket verkligen var på tiden. Hennes brev ligger och skräpar lite här och var och jag har inte hjärta att snöra iväg dem. Så nu ska hon få en alldeles egen plats i mitt rum; en ful liten låda i min fina bokhylla. Den fula lådan ska jag klä i mitt nya lyxiga hyllpapper. Å, hyllpapper. Min byrå kommer bli vacker på insidan nu. Ännu mera ordning.
Nu är det bara att slutföra alla dessa uppgifter jag hittat på åt mig själv. Annars får jag gå runt med svansen mellan benen och det vill vi inte.
Feeling a bit mischievous today
Annars är det helt okej. Slutade tidigare idag så nu ska jag tvätta och greja lite på mitt rum, sätta upp någon grej och så. Jag är riktigt frestad att spika upp en tavla i vardagsrummet som min kombo inte vill ha där. Bara för att. Hehehe...
I did it, my friends
Jag har solat solarium idag. För första gången. Som jag svurit, dyrt och heligt, att aldrig göra. 8 minuter spenderade jag i en varm, trygg, ljus dimma. Sanslöst härligt. Jag kommer på mig själv med att sitta och fundera när jag ska dit nästa gång. Jag blev så väldans brun och grann.
Jag är lite besviken på mig själv.
som ung var jag hipp och dan
Tummen suger, lillfingret duger, tvättmedlet fiser
Jag sitter barnvakt med SaraLi ikväll. Skämten haglar och jag dör litegrann nu och då, av skratt såklart.
Vi ska ha game night och jag måste vinna annars riskerar jag att måsta gå med soporna, dansa som en gorilla på balkongen eller skrika ut vem jag är kär i. Också på balkongen.
Ni förstår det här är ingen vanlig game night. Det är Expedition Robinson-varianten.
Vinner man har man chans på en hel del godsaker. En enkrona, blixtbulle eller dumleklubba. Vad sägs om den?
what with duran duran and all
Jag började fundera på 80-talet och dess funktioner, attribut och följder. Helt plötsligt, utan att jag själv hann tänka, formade mitt huvud en mening; what with duran duran and all. Ganska snart slog det mig att det för tusan är en trippelallitteration och dubbel konsonans.
Följaktligen är denna rubrik tillägnad Chrissipissi, ty jag vet hur tokig hon är i dylika ting.
För att komma till något med lite mera substans så borde man kanske läsa något annat slår det mig, för det jag hade att säga nu var mest bara att jag drömde en mardröm i morse. Jag spelade tv-spel, som hade jättegoda gröna och blå godisar, och sen när jag och mitt sällskap skulle hem fick ena medlemmen för sig att han skulle förfölja mig för att jag var så galet bra på tv-spel. Jag tog med mig massa godis och rymde mot Villepille men halvvägs dit förstod jag att det var det självlysande godiset som gjorde att han hittade mig hela tiden. Jag slängde godiset och sprang för att gömma mig i ett hus. När jag kom dit visade det sig att det var Carola Häggkvists hus så jag fortsatte springa. Sen körde jag bil på en å. När jag kom fram till Villepille var jag tvungen att gömma min bok 'Into the wild' i snön plus min bärbara radio från 70-talet. Sist av allt sprang jag till min kusin Emp hos vilken jag hittade några gamla vänner och en väldigt gammal vän. Den väldigt gamla vännen erbjöd sitt okända hus som gömställe. Jag var ytterst tacksam och vaknade döskraj.
Slutsats: Jag begriper ingenting, men det var ju trevligt att drömmen fick ett nöjsamt slut.
Idag är jag ledig, pjuh. För att gå från en sak till en annan, så att säga. Jag ska nog fila på mitt påsklovsinlägg, gå en sväng på stan med min kombo, gräva igenom min garderob på jakt efter kläder till kvällens återseende delux samt tänka en bedrövligt massa tankar och fortsätta fundera över varför pappa ringde två gånger igår.
Sist men inte minst ger jag mig själv en eloga för att jag putsade hela köket igår. På vår lägenhetssysslolista står det nu att jag jättestädat köket. En bedrift!
För att förhindra att detta inläg blir en enda blaffa med text lägger jag in en bild, som inte har något med något annat att göra.
Oh, happy day
Nu evakuerar jag
Ikväll rullar jag till villepille för att äta farmors mat, sura, skratta, leka och sova. Ny vändning den här gången är dock att jag inte tar med mig datorn varvid det kommer bli långt mycket tråkigare att sura.
Hursom; innan jag far måste jag bära ut lite grejsimojs i förrådet, vara ledsen för att jag inte är med Pling i Arvidsjaur, packa och äta köttbullsmakaronketchupmiddag. Samt, förslagsvis, klä mig.
Till den som vill mig något: snälla, ring! Rädda mig från den outsägliga tristess som ibland slår till. Detta gäller egentligen inte bara påskhelgen utan i stort sett alla vanliga dagar också. Jag är fenomenal på att prata i telefon så du kommer inte ångra dig ;)
Nä, jag känner mig inte alls som en desperat gammal nucka
Inatt var jag uppe till 02.30 tack vare detta och har därmed saboterat min nyinförskaffade dygnsrytm.
Men det spelar ingen roll, för det gav mig några få timmar med kärleken; Joaquin Phoenix.
Christiiiinaaaaa! Kom heeeeem!
Åh, jag saknar mitt hjärtas dam! Min gula glansiga majskolv! Min boll! Min Buttercup!
Jag saknar de dagar när vi bara helt spontant kunde börja dansa runt till Electric Light Orchestra. Eller när vi cyklade till skolan och skreksjöng Build me up Buttercup. Eller när vi bara låg och sov på varann. Eller den natten då vi gick på den där hemliga lilla gräsplätten vid E12:an. Eller de stunder vi var så irriterade på varann att vi slängde ut den andre. Eller de gånger vi svullade pommes och bea. Eller när vi struttade runt i Sollefteå. Eller självklart varje gång vi såg på mupparna. Jag saknar precis ALLT med Christina!
Kom hem så jag får klippa ditt och hår, raring. Jag känner mig för hemskt ensam.
Ps. Neil saknar dig.
Ps2. Det gör inget om du är fet.
Insikt, musikal och motivering
Jösses, nu tar jag en ångestbloggomgång. Bara så det blir gjort. No anaesthesia, liksom.
Jag kom på en kul grej idag! Två grejer egentligen, men den andra är mer en insikt. Here it goes:
1. Det är roligt och förnyande att sträcka ut tungan i slutet av en gäsp. Man får känna sig skadad och unik. Plus att det känns rätt härligt också.
2. Om man kliver upp klockan 7 en ledig dag och faktiskt promenerar in på stan på en gång så blir dagen väldigt mycket längre och riktigare och nästan friskare. Plus att det känns härligt också. Igen.
Ikväll ska jag på musikalteater kl19, vilket är helt fabulous. Mina förberedelser inför ett äventyr som detta är följande:
1. Powernappa på soffan i en halvtimme. För dagen valde jag att vakna med neddreglad haka, vilket verkligen satte fart på vakningsprocessen - ett litet tips till alla sjusovare. Förresten! Powernappa bara om ni klev upp tidigare än 9 samma morgon. Annars kan ni lika gärna säga adjö till livet de närmsta dagarna.
2. Klä mig i något som är skönt att sitta ner i i två och en halv timme. Ungefär som när man ska åka buss. Dock klär jag mig inte i busskläder, det är ju trots allt en kulturell tillställning.
3. Ser till att limma fast glasögonen i min hand så jag inte glömmer dem hemma. Vilket är sedvana. Jag ska seriöst överväga ett senilsnöre, men det känns inte så hippt. Förvisso känns det rätt kulturtant... men jag är inte riktigt där än.
4. Velar till höger och vänster om jag ska laga mat eller inte innan. Risken är att matlagningen drar ut på tiden, det händer ofta hos mig då jag - hör och häpna - inte är en fancy kock som typ Gordon Ramsay. Jag har ju faktiskt betalat för biljetten. Det slutgiltiga beslutet blir att ta med mig något att knapra på när jag väl är där. Idag blir detta något violtabletter och ostriskakor.
5. Jag planerar in vilken buss jag ska ta så jag är där i god tid innan. Jag är en nörd när det kommer till att vara i tid till saker som inte är jobb eller skola eller möten med vänner och familj. Det vill säga; så fort det handlar om evenemang där det figurerar främmande människor är jag duktig. Ursäkter + främlingar = obehag och känsla av dumhet. Hursomhelst - helst planerar jag att åka två bussar förtidigt, ifall jag skulle missa den första och ifall den andra skulle vara sen. Det är inte som att jag har annat för mig.
6. Byter kläder en tre fyra gånger.
7. Förväntansfull väntan.
8. Dubbelkollar att biljetten är med.
9. Missar bussen eftersom jag agerar ambivalent skonörd i sista minuten.
Jag lovar att återkomma med åtminstone ett blogginlägg innan veckan är över. Händer inte detta är ni välkomna att slå mig på fingrarna.
Ikväll är jag svensk och lagom.
Ikväll tänkte jag vara utklädd, men jag är tjock idag så det känns inte riktigt hejsan längre. Jag får spara't tills en annan dag.
Det blir typ vero moda-stuket. Blä.
Tid är inget för mig
Jag hatar att missa tåget.