Brevet till Christina

Hej Christina!

Hur mår du? Vad gör du? Var bor du? Jag saknar dig som en bonde saknar mjölken när kon står i sin. Ren gissning, vad vet jag om det egentligen?

Hursomhelst, jag mår bra, men jag råkade dammsuga upp en kantbit till vårat pussel häromdagen. Det gjorde mig lite ledsen. Men sen kom PIB-Johanna och övernattade i mitt vardagsrum. Hon hade med sig guld, rökelse och myrra vilket genast gjorde att saker och ting kändes lite bättre. Egentligen kom hon bara med te, men det var två sorter...

Din pappa tittade förbi i butiken igår förresten, vilken guldklimp! Vi talte om Vimeken (han har byggt klart bron nu) och framtiden och han fick mig att lova att jag ska höra av mig om jag behöver hjälp med någonting, någon gång. Han behöver ju någon att ta hand om nu. Om jag inte misstar mig så hade vi en deal där? Jag får agera substitute daughter medans du är iväg, eller hur var det?

Det viktigaste jag vill framföra är detta; imorgon bitti ska jag fara iväg och rida på islandshästar. Jag tänkte att du skulle få veta. Fick precis veta att det ligger i Viksjö. Åh, jag kommer bli så kluven inför framtiden nu.

Sen är jag fortfarande hemligt kär i Christoffer Hiding, men det behöver du inte säga till någon. Du får googla och youtuba pojken, jag orkar icket tala mer om saken.

Christina, ingenting är särskilt roligt längre, nu när inte du är här. Förutom jag såklart, jag är fortfarande rolig.

PUSS TILL DIG FRÅN MIG
ge en air hug till pandan också


Vardagsambivalens

Jag är lite inne på Linneas spår här nu, om Lars Eriksson i Idol. Det enda som gör mig lite ont är att han valde att sjunga It ain't me babe av Bob Dylan på sin audition. Jag ville mer eller mindre ha den låten för mig själv, den har hängt med sen i våras och förtjänar nog en plats på mitt livs soundtrack... men nu är jag rädd att det kommer bli någon sorts amandajensenthatsalrightmama-effekt. Den kommer vara överallt. Och ärligt talat; jag vet inte om vår relation kommer överleva det. Den må vara stark, men den är likafullt bräcklig.

Således vet jag inte vad jag ska känna inför Lars. Kan jag se förbi det här? Kan jag acceptera att han mycket möjligt kan komma att vara orsaken till ett avslut? Är det fel av mig att beskylla honom för detta?

Drömma kan man

Jag vill inte hem till Sundsvall, jag vill hem till Vilhelmina eller stanna hemma här, i Umeå. Jag vill hem till Sandra och Emelie. Jag vill åka till Latikberg igen - gosa med katterna och surra med Sandra. Fnissa mig andlös med Emelie och åa över alla fina grejer som finns. Andas frisk luft, leka lite, vara lite barnslig. Några semesterdagar skulle sitta som ett smäck!

Pang, bara.

fräscht och så

Som den spontanitetutövare jag kan vara from time to time åkte jag hem till Vilhelmina i torsdags. Kalasbra outofthebluegrej att göra. På direkten hämtade Sandra upp mig för en kommaikappmysövernattningskväll i le berg latique ackompanjerat av äppelpaj och diverse andra tilltugg. På vägen stannade vi på macken för att inhandla en tandborste åt mig, utbudet bestod av eltandborstar och två-pack barntandborstar. Ja frk Ivarsson, det är OK vi talar om. Den tävlingssugne är välkommen att gissa vad jag slutligen valde, priset blir ära och berömmelse.

Gokvällen var enbart en uppladdningsfas för vad som komma skulle. dagen efter scoutade vi nämligen lämliga hus åt mig i byn samt drog iväg till Heligfjäll. I Heligfjäll traskade vi längs memory lane, fikade cocosbollar hos Carin och Stig samt gick Kamratstigen. Å, forna dar. Sista kvällen i Villepille ägnades åt att umgås med Snootfroot, med häng som i the good old golden days.

Nu är jag hemma i Umpe igen, och imorgon åker jag hem till Sundsvall.

Jag har klappat mycket djur de senaste dagarna.


Lovsång

Nu e ja himme! Ett av tre hem, vill säga. Dagens hem råkar vara Umeå och kommer så vara till fredag, alternativt lördag, beroende på diverse bekvämlighetsfaktorer.

Min hjärna är fullkomligt urtvättad tack vare dagens intellektuella äventyr, alla nya intryck och den ofantliga mängd information som stuvats in i huvudet. Tack för att det är kväll. Tack för att jag inte behöver kliva upp förrän 8 imorgon. Tack för att någon uppfann Sourcream & Pepper-chipsen. Tack för att det finns så mycket att tacka för.


Nu ligger landet igen.

Jag har frågat min bror, men får inget svar, så nu vänder jag mig till er för hjälp; är det någon som vet hur det känns när man har besvär med benhinnorna? Känns det som om benen ska ramla av?

För så känns det hos mig.

Och apropå juveljobbet, som fröken Ivarsson så förnämligt kallade det, så ska jag absolut berätta hur det står till. Det stämmer mycket väl att jag jobbar som butikschef på BikBok i Sundsvall, och ni ska få all the juicy details. Förutom de hemliga. Något hemskt fisförnämt, som jag kan delge, är att vi imorgon får butiksbesök av både regions- och landschef. Och innan det ska jag upp till centrumledningen på bc-möte. Och dagen efter ska jag på regionsmöte i Umeå. Utöver det har jag prick idag fipplat med ett modem och fört över all inventeringsdata till huvudkontoret. Modemet och handterminalerna kom till oss i något som mycket väl skulle kunna liknas vid en bombväska. Sen ska jag också ägna en liten stund åt att imorgon konferera med Carlings butikschef över huruvida man borde ställa upp på modevisning eller ej. Mest för att han ser ut som en Carlings-pajk, annars skulle jag inte vara så ivrig att kuta dit. Jag har ju i princip redan fått svar på mina frågor... men vad för en slug tös vore jag inte om jag inte utnyttjade mina tillfällen?

Spännande saker... Jag må låta lite viktig, meeeen, då är jag ju också det.


Nu är det så att landet ligger såhär

Idag band jag upp mig på livstid och fick en ryggsäck på köpet. Goddag goddag tack tack. "Livstiden" kan också kallas "12 månader" vilket är detsamma som "1 år" vilket "innebär" att jag måste "bo i Sundsvall" ända till "oktober" 2009. Hej och hå. Får man lov att poängtera att det överdrivna bruket av citationstecken inte beror på idioti och okunskap, utan snarare ironi?

Till följd av detta är jag nu tvungen att rycka upp mig och vandra mot en lite kryare livsstil, ty jag betalar en crazy summa pengar i månaden. Och inte är det tal om nå uppehåll här inte heller; "frysförsäkringen" fick ju vackert utebli.

Denna milstolpe firas med dunder och brak - två hoptorkade kärleksmums och lite mattskakning.


Terapitips

När jag verkligen inte har något att göra, eller lust att göra något, inte vet vad jag ska göra eller bara inte orkar; då brukar jag allt som oftast se en film. Men då vet jag heller aldrig vad jag ska se, också känns allt dubbelt hopplöst, för jag orkar ju egentligen inte se film. Då brukar jag se The Royal Tenenbaums. Jag blir alltid på bättre humör, jag orkar alltid se hela filmen utan att snabbspola och ja,... den kan vända på hela dagen. Man blir lite lätt hoppfull. Bland annat.

Det är en av mina absoluta favoritfilmer, och jag kan varmt rekommendera den till alla människor. Oavsett dagens sinnestillstånd.

Likelilike

Detta inlägg skrev jag för drygt en månad sen, nu äntligen går det att publicera.

Mitt liv består för tillfället av guld eller så. Jag har som gått och blivit korttidssambo med en sweet ass brud som sköter min disk. Inte halvilla, må jag säga.

Så här ser vi ut när vi levt ut framtiden i förtid. Det betyder att vi ser ut såhär efter vi ägnat en helg åt hederlig vedklyvning i en liten by. Ni förstår, jag och Christina ska bli skogsägare och kroppsarbetare. Det är en framtid av guld eller så.



Enligt mig ser vi inte alltför nedslagna ut, vilket förhoppningsvis vittnar om en nöjsam framtid.



La liv

Jag har mest varit arg på bloggen på senaste tiden, eftersom jag inte kunnat ladda upp några bilder men nu lägger jag ner. Så ja, jag har ju mest bara missat att delge massa, massa saker nu ett tag. Och tack vare minnet så är det lite för sent nu...

En snabb recap skulle kunna lyda som följer; den senaste månaden har christina bott hos mig, vi har klyvit ved och drömt om framtiden, jag har genomlidit ett antal anställningsintervjuer och lyckats hitta en juvel, jobb är jobb och det har det inte varit ont om på sistone, jag har börjat gyma... ehee, jag har köpt ett Lasse Åberg-pussel med en herrans massa vit bakgrund och jag har druckit säkert 538 liter lättdryck.

Nu har dock Christina farit, och jag kan inte avgöra om det innebär att livet lugnat ner sig eller tvärtom. Det känns lite som både och. Förmodligen innebär det att jag kommer börja stanna kvar längre på jobbet igen, vilket är både bra och dåligt. Förmodligen innebär det, också, att jag kommer ta mig tid till att vara tyst och låta mig själv vara emellanåt, vilket är toppen. Men, sen kommer jag förmodligen också bli rackarns lat, vilket är kasst. Hon är som ett litet snöre som håller mig på någorlunda plats, den där bruden.

Även om jag får lite abstinensbesvär så här en dag efter hon lämnat mitt bo, så har jag redan hunnit märka att jag är fruktansvärt van att bo ensam, i en stad där jag inte känner någon. Tidigare idag knackade det på dörren.. och sen satt hjärtat uppe i halsgropen. Jag blev verkligen skraj, och det kan inte vara sunt.

Nu ska jag fortsätta leva i ensamhet för några timmar, lägga lite pussel och städa lite efter mitt och Christinas härjande. Det är mest köksgolvet som tagit stryk. Inte fresh. Om jag får tag i en kamera någon gång ska jag passa på att visa er hur jag bor!

ps. önskar ni mer specifika uppdateringar så let me know, jag gör allt för er.

ARRRRRG

DET FUNKAR JU INTE!!!

Jag hade tänkt ladda upp lite fina bilder från förra helgen och lite andra rara stunder i livet. Men nähänä. Då blir jag på så dåligt humör att ni gott får vänta med uppdateringar. Ännu längre. Förlåt.

Puss

Här rullas inga tummar.

Nä visst serru. Här...

... läggs det pussel.
... ska det klyvas ved i helgen.
... har man inneboende som gör livet till ett superliv.
... äts riktig mat. Mer eller mindre.
... är man bäst.
... har man fått ena riktigt goa bekantskaper.
... har man nästan fått sin cykel stulen.
... har man drömt en så hemsk dröm att man vaknat av att man storbölat.
... funderar man på att ta ett litet bonussteg i karriären och satsa på att få sig en fast sida i företagets pepptidning.
... är man så kallat on top of things.
... har man köpt en ny bred säng för att anpassa sig till sin nya livsstil - the mcdonaldskind.
... har man införskaffat extra höga ben till sängen för att det ska vara lättare att kliva upp på morgnarna.
... har man inte tid att sitta.

En mer detailed rapport kommer när jag är back from the wilderness of Harvsbodarna och the very dangerous klyv.


Alla goda ting är tre

1. Min lillebror har börjat ettan. När jag frågade hur det gick sa han att han hade fått räkningar. Det känns inte rätt.

2. Jag och Christina har beställt pizza från Internet. För hemkörning. Jäkla tur att jag köpte en 120s säng i eftermiddag.

3. Jag ska till Oslo i oktober. På kick-off. Tror jag. Det skulle onekligen sitta tajt och snajsigt.

insändare

Kära fröken Ivarsson samt övriga intresserade. Inom kort kommer en uppdatering på hur landet ligger. Eller huruvida landet ligger eller whatever.

Just nu är jag bara lite upptagen och egoistisk. Me first, ungefär. Men håll i hatten, mina barn!

Kissa inte på offentliga platser under tiden. Puss!

Frågorna är många.

En fågel flög in i min lägenhet, bajsade på min småbröders tavla, lämnade byggnaden. Fullt allvarligt.

Ville fågeln såra mig? Ville fågeln uttrycka en åsikt? Var fågeln kritisk eller bara vilsen och rädd? Var det som hände blott en olycka?

Jävligt dålig stil tycker jag iallafall att det är. Punkt.

Bärga vad du kan från det här vraket

Helt plötsligt slog jag ner mig själv och funderar på om ens mina briljanta planer för kvällen kan rädda mig idag.


Jag får la göra det bästa av situationen och sluta upp med tankeverksamheten. (Ambiguous, javisst, och båda möjliga slutsatserna stämmer.)

Mera gener

Jag och min bror är också nära besläktade. Något vi har gemensamt är virvlar,
kisande ögon och överspända leenden. Samt tandrader som går att ifrågasätta.


Kram och puss


Jag och min mamma är släkt. Det här med kärvänliga djur är en gengrej.


En slipsten ska dras på följande vis

Imorse var en lustig morse. Ty jag flashade kartongmannen.

Vi har haft lite problem på jobbet med att Shenker inte vill komma upp med kartongerna till butiken åt oss, vilket vi verkligen behöver att de gör. Vi har försökt komma fram till en fungerande lösning. Men idag hittade jag den ofrånkomligt bästa.

Det var innan öppning så jag hade lagerdörren öppen, och där inne stod jag och bytte om. Plötsligt dyker det upp en äldre man i dörröppningen, där jag står iförd mina för dagen omsorgsfullt valda underkläder. Jag kände nog på mig att jag skulle få herrbesök. Hursom, gubben blev generad bortom idon'tknow men jag ryckte bara på axlarna. Den bjuder jag på, liksom. När han sa att jag hade 14 kartonger att hämta nere på lastkajen var det inga svårigheter att gullbe honom att hämta de åt mig.

Läs och lär flickor. Visa lite hud, så får ni precis vad ni vill. Right?

     För övertydlighetens skull.

Jag hittade ingen bild på Schenker-mannen.


Kära hjärtanes

De smäller fyrverkier här i trakterna, och det tycker jag passar alldeles utmärkt just idag!
Jag är extra glad och lycklig och unnsam. Och stolt.
Så där så det värker och värmer i hjärteroten.


Åh, kära kära hjärtanes!

Kort sagt är det en toppendag, allt har varit bra och hejsan. Livet bjöd till fest idag, kan man säga. Jag ska göra mitt bästa för att hålla lågan vid liv under morgondagen också. Kanske genom att köpa en ny säng? Och kakor?




Tidigare inlägg Nyare inlägg