Nu ser jag sanningen i vitögat
A Sunday treat
Ikväll måste jag punga ut lagom mycket pengar på ätbara ting, ty det är Pretty Woman på tv.
Sen bjuds det på sol idag också, vilket innebär att jag åtminstone måste gå med återvinningen.
Är jag lyckligt lottad?
Min storebror har sina stunder. Nu har han, bara sådär pjoff, gått och blivit världsbäst. Just prick en halv minut sen kom han hit och lämnade ett spronkans nytt Nintendo Wii. Bara till mig!!
SCORE!
Värdsliga ting
Idag funderar på vem som från början kom på att man kunde koka ägg. Och äta dem. Och baka med dem.
Jag tycker det är en jättekonstig grej som är väl värd en tanke eller två. Jag har haft liknande tankar om mjöl och bomull. Hur började alltihop egentligen? Det vettetusan om man inte var bra mycket smartare förr i tiden? Då uppfann de ju åtminstone livsnödvändiga saker. Vem behöver en brevkniv egentligen?
Kallas det att vara vuxen?
Just därför ska jag nu ägna mig åt storkok av köttfärssås och golvskurning. Ty;
Johanna sitter = Johanna somnar, Johanna somnar = Johanna spenderar ännu en natt klarvaken,
Johanna utan sömn + Johanna jobba hela dagen = Jättejättedålig kombination
Dock skulle jag med gott samvete kunna önska detta till min värsta fiende, för SÅ farligt är det inte. Bara lagom.
aaages ago
jag blir lätt rosenrasande när jag inte lyckas med tv-spel
Att förstå sig själv är som att vara väldigt smart
Äsch, jag funderar inte mer på det nu. Jag ska äta köttbullar och välkomna skörbjuggen istället.
Refill
Alldeles nyligt har jag korvstoppat mig med bränd pommes och fet bea. Jag älskar mina middagar som helt och hållet bortser från kostcirkeln. Skulle någon ta upp det som ett problem kommer jag motargumentera att i bearnaisesås finns mängder av örter, vilket i princip kan räknas till grönsaker. Om jag får bestämma. Vilket jag får. I min värld.
Inspirerad av min kära vän snorre har jag tagit mig i kragen vad gäller facebook. Aldrig har det rått slik aktivitet. Jag känner mig duktig, nördig och fullkombligt onödig. Finfin, normal kombination.
En shout out till bruden i fråga också, ty hon lider av diverse svullna kroppsdelar kombinerat med yrsel och min disk att omhänderta. Puss till henne då va?
Ibland har man inte ork att hitta på rubriker, det blir ju inte bra ens alla gånger
Jag tror jag måste skaffa ett husdjur. Djur är utmärkta, fördi de kan inte prata. Således säger de aldrig något dumt eller helt normalt som man försöker analysera i evigheter och få rätsida på. Oftast blir det bara en avigsida. Vad sägs om en väldigt rar och trogen hund? En mellanstor hund vill jag ha. Ingen liten fis och heller inget troll. Lagom skulle nog bli bäst. Självklart ska den vara fin, gärna brun, lite lagom lång päls, lagomt söta öron och helst ska den låta bli att bajsa när jag inte känner för det.
Den här vore perfekt. Låt gå att den är vit.
Kan någon själ begripa
Nu ska jag plita ner några väl valda ord om varför jag är bäst och ska få regera. Det, om något, borde väl ge en ego-boost. Välbehövlig grej till måndag, dårå.
Old new news
Ibland måste man uppdatera läget. Här med en scary bild. Jag ser lite... scary ut. Jag kan inte komma på ett bättre ord. Hjälp?
För mig känns det som gammal skåpmat eftersom jag sett ut så här ett tag. Ett så pass långt tag att det hunnit bli långt och jag har kapat av det igen. Det vill säga ungefär en månad.
Så och inte det
Jag antar att någon någonstans i mitt trapphus lagar lever. Själv får jag dras med köttbullar.
Meeen, jag fick åka buss hem gratis. Så de kanske tar ut varann? Jag tror så.
Varför har jag inget volangförkläde?
Städstimmet har ju dock positiva små följder också, såklart. Jag känner mig vardagslyxig. Jag har köpt en Christinalåda - vilket verkligen var på tiden. Hennes brev ligger och skräpar lite här och var och jag har inte hjärta att snöra iväg dem. Så nu ska hon få en alldeles egen plats i mitt rum; en ful liten låda i min fina bokhylla. Den fula lådan ska jag klä i mitt nya lyxiga hyllpapper. Å, hyllpapper. Min byrå kommer bli vacker på insidan nu. Ännu mera ordning.
Nu är det bara att slutföra alla dessa uppgifter jag hittat på åt mig själv. Annars får jag gå runt med svansen mellan benen och det vill vi inte.
Feeling a bit mischievous today
Annars är det helt okej. Slutade tidigare idag så nu ska jag tvätta och greja lite på mitt rum, sätta upp någon grej och så. Jag är riktigt frestad att spika upp en tavla i vardagsrummet som min kombo inte vill ha där. Bara för att. Hehehe...
I did it, my friends
Jag har solat solarium idag. För första gången. Som jag svurit, dyrt och heligt, att aldrig göra. 8 minuter spenderade jag i en varm, trygg, ljus dimma. Sanslöst härligt. Jag kommer på mig själv med att sitta och fundera när jag ska dit nästa gång. Jag blev så väldans brun och grann.
Jag är lite besviken på mig själv.
som ung var jag hipp och dan
Tummen suger, lillfingret duger, tvättmedlet fiser
Jag sitter barnvakt med SaraLi ikväll. Skämten haglar och jag dör litegrann nu och då, av skratt såklart.
Vi ska ha game night och jag måste vinna annars riskerar jag att måsta gå med soporna, dansa som en gorilla på balkongen eller skrika ut vem jag är kär i. Också på balkongen.
Ni förstår det här är ingen vanlig game night. Det är Expedition Robinson-varianten.
Vinner man har man chans på en hel del godsaker. En enkrona, blixtbulle eller dumleklubba. Vad sägs om den?
what with duran duran and all
Jag började fundera på 80-talet och dess funktioner, attribut och följder. Helt plötsligt, utan att jag själv hann tänka, formade mitt huvud en mening; what with duran duran and all. Ganska snart slog det mig att det för tusan är en trippelallitteration och dubbel konsonans.
Följaktligen är denna rubrik tillägnad Chrissipissi, ty jag vet hur tokig hon är i dylika ting.
För att komma till något med lite mera substans så borde man kanske läsa något annat slår det mig, för det jag hade att säga nu var mest bara att jag drömde en mardröm i morse. Jag spelade tv-spel, som hade jättegoda gröna och blå godisar, och sen när jag och mitt sällskap skulle hem fick ena medlemmen för sig att han skulle förfölja mig för att jag var så galet bra på tv-spel. Jag tog med mig massa godis och rymde mot Villepille men halvvägs dit förstod jag att det var det självlysande godiset som gjorde att han hittade mig hela tiden. Jag slängde godiset och sprang för att gömma mig i ett hus. När jag kom dit visade det sig att det var Carola Häggkvists hus så jag fortsatte springa. Sen körde jag bil på en å. När jag kom fram till Villepille var jag tvungen att gömma min bok 'Into the wild' i snön plus min bärbara radio från 70-talet. Sist av allt sprang jag till min kusin Emp hos vilken jag hittade några gamla vänner och en väldigt gammal vän. Den väldigt gamla vännen erbjöd sitt okända hus som gömställe. Jag var ytterst tacksam och vaknade döskraj.
Slutsats: Jag begriper ingenting, men det var ju trevligt att drömmen fick ett nöjsamt slut.
Idag är jag ledig, pjuh. För att gå från en sak till en annan, så att säga. Jag ska nog fila på mitt påsklovsinlägg, gå en sväng på stan med min kombo, gräva igenom min garderob på jakt efter kläder till kvällens återseende delux samt tänka en bedrövligt massa tankar och fortsätta fundera över varför pappa ringde två gånger igår.
Sist men inte minst ger jag mig själv en eloga för att jag putsade hela köket igår. På vår lägenhetssysslolista står det nu att jag jättestädat köket. En bedrift!
För att förhindra att detta inläg blir en enda blaffa med text lägger jag in en bild, som inte har något med något annat att göra.
