Fick ett brev från någon slags myndighet vänligt hemlevererat genom mitt brevinkast på dörren in till hallen som är överbelamrad med jackor och skor i min egna lägenhet som ligger förhållandevis centralt och bra till, där det är varmt, finns tv, dvd och dator, en garderob full med kläder, fina gardiner, ett smådyrt dekorativt tygstycke på väggen, en väldigt bekväm säng. Allt detta i samma stad som åtminstone hälften av min familj i vilken alla medlemmar lever och är friska. Jag tar detta brev i mina nyompysslade julbodybutterdoftande händer och gnäller på fullaste allvar för att det är så jobbigt och klumpigt att öppna ett brev. Varför har jag ingen brevkniv?
Här sitter jag - omringad av allt jag kan tänkas behöva, med ett sjutusan bekvämt liv - och gnäller för att jag inte har världens mest överflödiga föremål. Att jag har mage!
3